Framåt för Rødt – och tveksamheter

Det gick bra för vänsterpartiet Rødt i senaste stortingsvalet. Man ökade från en till åtta ledamöter i norska parlamentet. Så här glad såg ledaren Bjørnar Moxnes ut:

Pål Steigans nättidning finns en del noteringar, positiva och negativa, om partiets möjligheter och brister (jag tror Steigan är medlem). Jag klippte ut en del av de kritiska, till tjänst för den som orkar läsa lite på norska:

Rødt har ingen analyse av de enorme endringene som foregår i verden. Partiet har ikke satt seg inn i hva det vil si at internasjonal finanskapital har styrket sine posisjoner så enormt gjennom nesten to år med «pandemi», og har heller ingen politikk overfor det smitteverndiktaturet norske myndigheter har vært med på å utvikle.

Partiet har heller ikke gjort noen analyse av hva det vil si at USAs hegemoni står for fall og at det økonomiske og politiske verdenskartet tegnes på nytt.

Rødt klarte å hindre vindkraftentusiastene i å ta kontroll over partiets energi- og miljøpolitikk, og endte opp med å bli det beste partiet mot vindkraftvandalismen.

Men Rødt har ikke gjort noen grenseoppgang mot «det grønne skiftet» og den tvers gjennom kapitalvennlige miljøpolitikken til de «grønne» partiene.

Rødt har heller ikke forholdt seg til den økende bevegelsen mot koronadiktaturet…

Steigans allmänna uppfattning verkar vara att antingen går det bra – eller också går det inte bra. Som gammal ledare för de norska marxist-leninisterna bör han ha lite känsla för det.

Om man tvivlar …

… på att Kina har ett stort intresse i Kirkenäs och järnväg genom Finland, som jag skrev om igår, så kanske den här filmen kan skingra tvivlen:

Sedan finns det ju anledning att fundera långsiktigt på vad de kinesiska ”sidenvägarnas” expansion betyder. De underminerar de gamla imperialistiska makterna, de presenteras som ”win win” av optimistiska kineser, men finns det något annat som man bör ta med i värderingen?

Nytt norsk-finskt arktiskt järnvägsprojekt

En notis i dagens Svenskan berättar om finsk-norska planer att bygga järnväg från norra Finland till Kirkenäs vid norska ishavskusten. Andra änden av järnvägen i södra Finland skulle vara en tänkt tunnel under Finska viken till Estland. Stora projekt, i sanning.

Själv såg jag detta redan igår, på Xinhuas twitterflöde. En större artikel finns också. Kan man gissa att kineserna funderar på om det här projektet kan kopplas ihop med deras alltmer växande nya sidenvägar? I och med att sjötrafiken ökar på rutten norr om Ryssland (”Nordostpassagen”) skulle kinesiska sjötransporter kunna lastas av i Kirkenäs och skickas på räls söderut. Om nu tågen kör under Finska vägen kanske det hela kan knytas samman neråt Budapest, när kineserna har byggt nya snabba järnvägsförbindelser från Pireus upp till Centraleuropa.

Kartan som Xinhua använder är uppenbarligen finsk (norska Kirkenäs får heta Kirkkoniemi vilket väl är samma sak på finska) och visar både den järnväg som verkar vara den mest troliga (grönmärkt) och några alternativa sträckningar. Det bästa alternativet ur transportsynpunkt via Nordostpassagen, vid sidan av Kirkenäs, skulle väl vara Murmansk, medan Narvik och Tromsö ligger lite avsides.

Undrar vilken spårbredd man tänker använda? Finland kör med den gamla ryska bredspåriga, Norge har samma som Sverige. För att slippa omställningsproblem vid gränsen mellan Finland och Norge måste man hitta på något smart. Det diskuterades redan 2016, vilket framgår av en artikel i finska Hufvudstadsbladet.

Det kan ju finnas en strategisk kinesisk fundering här också. En sjörutt norr om Ryssland är visserligen ur vädersynpunkt värre än lederna över Stilla havet och Indiska oceanen, men förmodligen är risken för fientliga spärrförsök större i de varma haven. Förutom USA så skulle andra makter, kanske främst Indien, kunna tänkas vilja störa kinesisk sjötrafik på väg mot Afrika och Europa.

Neutralitetsbrott?

Här är ett par klipp från Svenska Dagbladet, 17 januari 1945. Det var mindre än ett halvår kvar innan världskriget skulle ta slut i Europa. De stora offensiverna och slagen skedde söder om Östersjön när den sovjetiska armén ryckte fram mot Berlin. Men även i norr hände det saker: Röda armén ryckte in i Finnmark i norra Norge, och norska trupper var med:

Norrmän tränga fram i Nordnorge! Men varifrån kom de norska trupperna, och hur transporterades de till fronten? Notera rubriken längst ned: Norska poliserna flögos härifrån med USA-plan. Hela notisen ser ut så här:

Jag är inte insatt i var och varenda detalj angående världskriget, och vad som förvånade mig här är att svensk press innan ens kriget var slut talade om att USA-plan (jag tror de flög från Kallax i Luleå) lyfte upp stridande förband till Finnmark. Dessutom står det att de norska polisförbanden utbildats i Sverige. Nu var det ju si och så med Sveriges neutralitet under kriget, men formellt måste ju detta vara ett neutralitetsbrott i likhet med hur tyska krigsmakten fick förmånsbehandling  under tidigare skeden av kriget. Berodde det här avslöjandet av journalistiskt spaningsarbete, eller hade redaktionen på Svenskan fått en ”grå lapp” om att det var lämpligt att skriva lite som skulle gillas av de Allierade?

På tal om fronten söder om Warszawa: här är en sovjetisk spelfilm som handlar om den delen av kriget. Hela skeendet, från Stalin i Kreml till marskalkarna och soldaterna vid fronten – och bort till bunkern i Berlin!

 

Småplock om ‘Brexit’ och angränsande ämnen

När till och med regimmedia i Storbritannien erkänner att det är något skumt med den påstådda namninsamlingen som kräver nytt EU-val så kan vi lugnt utgå från att hela historien är en bluff. Vad är väl mer regim- än BBC, jag bara frågar! Detta, och annat som kan vara del av en kampanj à la ‘färgrevolution’ för att oskadliggöra folkomröstningen, beskrivs här.

Ett citat från Stefan Lindgren, som slut på en artikel som handlar om panikbluffen på börsen efter UK-EU-exit:

Vad får egentligen Sverige för sina 40 miljarder i medlemsavgift till EU mer än en tiggande rumän eller bulgar framför varje Lidl-butik?

Det sägs att vi får 10 miljarder tillbaka i olika bidrag, men varför dessa måste ta omvägen över Bryssel är svårt att förstå. Mellanskillnaden når uppenbarligen inte de länder som inte klarar försörjningen av sin egen befolkning. 

Som väl många inser är EU-elitens svar på folkliga protester mot superstaten att införa ännu mer superstat. Pål Steigans oundgängliga blogg berättar om att tyska och franska utrikesministrarna har lagt fram en plan som: 

… tar sikte på å ta fra medlemslanda retten til å ha egen hær, egen straffelov, eget skattesystem og sentralbank, og at de skal overføre kontrollen over alt dette til Brussel.

Jisses Amalia! En före detta självständig europeisk stat, medlem i EU, skulle enligt det här infallet inte ha mycket mer att säga till om än ett svenskt län! Eller som Steigan skriver:

Man må jo lure på hva de er lagd av ledere som kan skrive sånt etter det folkeopprøret som nettopp fant sted i Storbritannia. Motstanden mot sentralismen i EU vokser i hele unionen. EU-kommisjonen er upopulær, og er det noe stadig flere EU-borgere vil ha, så er det mindre EU og mer nasjonal kontroll.

Kanske dags att ‘EU-positiva’ till slut inser att det är sådan politik de röstar för, och sedan funderar på hur ‘positiva’ de egentligen är till den här processen.

Steigan har dessutom ett längre gästinlägg i två delar (del ett, del två) om ”systemförståelse”. Det handlar inte om England, utan om Norge, men ändå finns mycket intressant som är användbart utanför Norge. Ta den här reflexionen:

Målstyrte systemer sentraliserer makt og kontroll, og desentraliserer plikt og ansvar i en klassisk føydal struktur. En deregulert finanskapitalisme projiserer automatisk tilsvarende parasittiske  pyramidale strukturer. Begge tolker virkeligheten med sekundære måltall, og begge forsøker å kontrollere virkeligheten med det nedarvede imperialistiske motivet om overordnet, sentralisert og standardisert system.

Målstyrte systemer er over hele verden notoriske for sin fryktkultur og tilsvarende manglende evne til å lære av erfaringen og tilpasse seg endrede betingelser og ny kunnskap. Ideen er at frykt og usikkerhet skal skremme medarbeiderne til å yte mer og kritisere mindre. Dette samsvarer perfekt med nyliberalistisk ideologi og menneskesyn. Den heterodokse økonomifaglige kritikken av finanskapitalismen og frihandelsekstremismen  forklarer altså også den snikende fryktkulturen som gjennomsyrer Stoltenberg og Støres målstyrte og markedsorienterte «modernisering av offentlig sektor» – og hvorfor alle som inngår politiske allianser med Stoltenberg og Støre blir demoralisert.

Till sist (ämnet ‘Brexit’ börjar redan nästan kännas uttjatat) har allas vår Slavoj Zizek funderat över saken. Det blir ganska negativt, men på slutet ser han dock i alla fall några möjligheter i den rådande oordningen:

Recall Mao Ze Dong’s old motto: “Everything under heaven is in utter chaos; the situation is excellent.” A crisis is to be taken seriously, without illusions, but also as a chance to be fully exploited. Although crises are painful and dangerous, they are the terrain on which battles have to be waged and won. Is there not a struggle also in heaven, is the heaven also not divided – and does the ongoing confusion not offer a unique chance to react to the need for a radical change in a more appropriate way, with a project that will break the vicious cycle of EU technocracy and nationalist populism? The true division of our heaven is not between anemic technocracy and nationalist passions, but between their vicious cycle and a new pan-European project which will addresses the true challenges that humanity confronts today.

Definition på expert. Ligister

An expert is a man far from home. En definition som med gillande citeras på Pål Steigans blogg. Detta som en sidoanmärkning till att en ekonominisse gissat fel igen. Aktierna i företag som jobbar med tjänster i norska oljebranschen rasar å det våldsammaste på Oslobörsen, vilket ‘nissen’ inte hade förutsett.

Hur skall det gå för Norge framöver. Kanske vi återkommer till det gamla trygga, när en norsk krona var värd åttio svenska öre?

Titta så söt jag är! Vänta bara tills jag blir stor …

Var det tidigare i år som en knivbeväpnad sinnesrubbad person sköts ihjäl av polisen i Varberg? En kniv är ett farligt vapen, men bra mycket värre är bensinbomber. Varför kunde ligister kasta bensinbomber i södra Stockholm för några dagar sedan utan att få en pistolkula som kvitto? Börjar man kasta bensinbomber är man uppe på mordnivån. Det är ett vapen som kan orsaka svåra, till och med dödliga skador. De som gjorde detta torde inte ha varit sinnesrubbade även om drogpåverkan kan ha förekommit. Ursäkter finns inte, det är ingen proletär ståndpunkt att uppmuntra de där typerna. Tvärtom. Går det inte att prata med folk och få dem att ta reson så är alternativet att antingen backa ut och bara se en allt värre kris, eller att inte backa ut utan i stället sätta hårt mot hårt. Varför man skall gulla med kriminella smågrupper i ‘problemområden’ är svårt att förstå, såvida man inte intar en borgerlig ståndpunkt (nämligen att ”det är bra att vanligt folk får fullt upp med att värja sig mot brottslingar och ligister så hinner de inte tänka på att slåss mot oss i överklassen”).

Anledning till avundsjuka?

Pål Steigan påminner på sin blogg om att 28 november är 20 år sedan Norge sade NEI till EU. Det är bara att gratulera. Taktiken att ha omröstning om EU-medlemskap i fyra länder, och börja med dem där ja-sidan var starkast, fungerade inte helt ut. Och idag är motståndet starkare än någonsin i Norge verkar det. Där finns nog anledning till viss avundsjuka. Lite mer ryggrad verkar det finnas i Norge än i Sverige och Finland.

nei til EU

Finns det anledning att vara avundsjuk på Norge? – Svaret är väl att det beror på vad man tittar på. Landet är knappast självständigt ändå, om man tänker på diverse avtal med EU som binder Norge, och medlemskapet i NATO. Norges aggressiva militärism på senare år är inte uppmuntrande (som det våldsamma bombkriget i Libyen, där Norge var en av de värsta utövarna).

Det var billig norsk lax till försäljning idag. Jag köpte ett kilo som nu är uppstyckat i mindre bitar och förpassat in i frysen. Undrar om lågpriset beror av att norsk lax nu är utestängd från ryska marknaden, och producenterna måste bli av med den på annat sätt?

Norge skall ha heder av sitt NEI – men fredspris är norrmännen knappast kvalificerade att dela ut.

Norsk polemik

Här är ett klipp som legat bortglömt sedan i augusti men som jag nu återfunnit.  De norska maoisterna i gruppen Tjen folket har givit ut ett häfte som polemiserar mot trotskismen, och någon som heter Markus får förklara varför – här följer norsk läsövning!

Markus: Trotskismen er en dårlig og potensielt skadelig metode for politisk arbeid. Den framstår som en form for marxisme, men den fører folk vekk fra en politikk som faktisk kan skape sosialisme og kommunisme. …

Tjen Folket: Har du eksempler på hvordan den gjør det?

Markus: For eksempel er trotskismen antinasjonal. Trotskij var grunnleggeren av trotskismen og han sa at “tiden for nasjonale programmer er forbi”. Med dette mente han at veien til sosialismen var mer eller mindre lik i alle land og at revolusjonen er internasjonal ikke bare i innhold men også i formen. Tjen Folket er uenige og mener Maos vei viser at hvert land må frigjøre seg på sine premisser og med en egen strategi. Selv om vi kan bruke MLM i alle land, så kan det ikke være en “MLM-sentral” i India eller Europa som bestemmer hvordan kommunister skal jobbe i alle land.

Lite suddig bild, men är det inte Trotskij själv där på framsidan av broschyren? Det där med ”antinasjonal” är intressant. Jag skulle tro att de fåtaliga maoisterna i våra grannländer har en mindre nihilistisk attityd till nationen än inte bara trotskiskter utan även de fåtaliga maoisterna i Sverige.

Läget mot slutet av kriget

Den här kartan har jag kopierat från Historisk atlas. skolupplaga, utgiven av Adolf Schück 1950. Bland annat medbloggare Foto-Lasse har påmint om att det är jubileum: 25 oktober 1944 befriade sovjetiska Röda armén Kirkenes i Nordnorge.

De gröna områdena på kartan är resterna av det tyska militära väldet just i slutet av kriget. För Norges del kan man notera att vid det laget var tyskarna utkörda ur Finnmark längst i norr. Men titta längst ned: tyskarna höll ännu halva Kreta och en god bit av norra Italien. Man kan gissa att ur sovjetisk synpunkt var det viktigast att slå ut den tyska ledningen, i Tyskland. Norge var mindre viktigt, och en del av det andra skräpet kunde västmakterna få ta hand om.

Bornholm befriades också av sovjetiska trupper, om vi skall gå in på mer detaljer i Skandinavien.