Asien och Kina tar ledningen

Det finns något som heter World Intellectual Property Organization. Det handlar om patent, varumärken och liknande, och sammanställning av statistik.

Vad säger WIPO om Asiens prestationer 2018:

For the first time, Asia accounts for two-thirds of patent, trademark and industrial designfiling activity

”Asien” här innefattar också andra storfräsare som Sydkorea, Japan och Indien. Asien kommer! Men hur är det med Kina och patenten:

In 2018, China received nearly half of all patent applications in the world

Finns det siffror på det? Kineserna själva måste ju suga på den här goda karamellen och berätta hur god den är! Jodå, här är uppgifter saxade från kinesiska Folkets Dagblad:

Last year the number of patent applications in China totaled 1.54 million, accounting for almost half of the global total, according to a report released by the World Intellectual Property Organization.

The number of patent applications in the United States stood at 597,141, ranking second globally. It represented a 1.6 percent decline from the previous year, which also marked the first drop in 10 years. The US was followed by Japan (313,567) and South Korea (209,992).

In general, last year global innovators filed 3.3 million patent applications …

Det där med patent är ju intressant (fast det framgår att siffrorna inte gäller patent, utan patentansökningar). Särskilt om man anser att kineserna stjäl ihop sina tekniska kunskaper. Det går inte ihop. Jag misstänker att det är ganska svårt att ta patent på kunskaper, metoder etc. som andra redan har patenterat. Den rimliga slutsatsen är att kineserna är kluriga vetenskapare, uppfinnare och konstruktörer. Det är ju inte första gången i världshistorien som Kina ligger i framkanten, och det efterblivna Kina får nog ses som en historisk parentes.

Att resonera om vetenskaplig och teknisk utveckling historiskt och i nutid är inget främmande för de kinesiska ledarna. Aktuella exempel kan man hämta från Xi Jinpings tal. De har utgivits i ett par volymer under den engelska titeln The governance of China, och jag håller på att läsa igenom volym två. Ettan var slutsåld när jag försökte beställa, men tvåan innehåller en del intressanta saker i alla fall.

(Vad den inte innehåller, så långt jag läst hittills och förmodligen inte i fortsättningen heller, är några diskussioner om klasskamp. Gamle ordföranden Mao hävdade att klasskamp var nyckellänken, och där torde han ha viss – men inte fullständig – uppbackning från Marx och andra klassiker, men nye ordföranden Xi för en annan diskussion. Samtidigt utgår jag ifrån att inget som står i denna bok inte är godkänt av kollegorna i högsta ledningen – det här är partiets ståndpunkter som återges.

Slut på utvikningen. Innan vi går vidare: en blick på klassisk kinesisk teknik! Kör igång filmen så blir det snurr på grejorna!)

Om man skall studera utvecklingen av kinesisk teknik och vetenskap får man börja långt bort i historien. I ett tal som Xi höll 2016 säger han att av 300 viktiga uppfinningar och upptäckter som gjordes före 1500-talet så var 173 kinesiska. Talet är ”A Deeper Understanding of the New Development Concepts” och ”innovationsdriven utveckling”. Om detta säger Xi bland annat om historien:

China has the motivation and the skills required for successful innovation. China’s development … can be attributed to its scientific inventions and innovation Ancient China’s achievements in astronomy, calendar, mathematics, agriculture, medicine and geography were remarkable. These inventions were closely related to economic activity, providing forceful support to the development of agriculture and the craft industries. 

Och så fortsätter han om vår tid, med blicken framåt:

Nowadays, social and economic development throughout the world relies more on theoretical, institutional, scientific, and cultural innovation, while new competetive edges are to be gained through the capacity for innovation. …

Despite being the world’s second largest, China’s economy is obese and weak. Indadequate capacity for innovation is its Achille’s heel. Innovation-driven growth has become the pressing demand for China’s development. Therefore I stress repeatedly that innovation is development; innovation is the future.

Den kinesiska ”Jadekaninen” skuttar (nja?) iväg på Månen

Att Kina så att säga är tillbaka på spåret vad det gäller vetenskap och teknik finns det fler bevis för än spåren i Månens grus och sand som ”Jadekaninen” gör. Och det är ingen tillfällighet, och inget nytt, såvida man inte ser Kinas nedgång och elände från början av 1800-talet och fram till mitten av 1900-talet som normalt. I och med att Folkrepubliken Kina bildades 1949 kunde man börja städa upp och tänka på utveckling av vetenskapen igen. I början kunde det inte gå så fort – resurser och kunskaper fattades. Men grunden lades under Maos tid, och det är därifrån som utvecklingen skenat iväg, ibland ikapp och till och med förbi de gamla industristaterna i väst. USA darrar: Om kinesiska mobiltelefoner och telefonnät vore dåliga fanns det väl knappt någon orsak att försöka döda dem med sanktioner?

Om vetenskap säger Xi (i talet ”Build China into a World Leader in Science and Technology”, 2016)) bland annat:

Science and technology are the bedrock upon which a country relies for its strength, enterprises for success, and people for a better life. Great scientific and technological capacity is a must if we are to make China strong and improve our lives. …

History shows that the countries that realized modernization by making the best use of the scientific and technological revolution were all strong in science and technology, and those that became world leaders by making the best of the revolution all possessed cutting-edge technologies in key fields.

Praktiskt tillämpning av kvantfysiken kan ju tas som ett exempel, med kvantdatorer och -kommunikation. Där ligger kineserna bra till.

(En avslutande reflexion inom parentes: Under Maos tid nämndes idealet ”röd och expert”, alltså personer som både hade en lämplig politisk åskådning och kunde sitt jobb. Problemet verkade vara att under vissa perioder så skedde en förskjutning, så att ”expert” förminskades kraftigt i förhållande till ”röd”. Det torde ha skadat arbetet för vetenskap och teknologi under perioder av Kulturrevolutionen – samtidigt som Kina då bland annat sköt upp sin första satellit. Bilden är alltså inte entydig. Av Xis resonemang kan man se att partiets ledande roll inskärps gång efter gång, men däremot är det suddigare hur ”rött” partiet verkligen är.)

En avslutande reflexion, del två. Ta en titt på det här trevliga huset, beläget på Kungsholmen i Stockholm, fotot tog jag för ungefär ett år sedan:

Vad har det med Kina, vetenskap eller teknologi att göra? – Så här är det: huset är den så kallade Triewalds malmgård. Mårten Triewald var igång under tidigt 1700-tal, och på 1720-talet var han i England och ägnade sig åt vad som i våra dagar kallas industrispionage. Han införskaffade uppgifter om hur man bygger ångmaskiner, som då var ganska nymodiga historier. I slutet av 1720-talet byggdes en sådan efter Triewalds uppgifter för att pumpa vatten ur Dannemoragruvorna i norra Uppland. Men försöket varade bara några år, ångmaskinen höll inte måttet och var sämre än äldre sorters teknik för pumpning. Sedan hände inte mycket mer på ångmaskinfronten förrän Stockholm fick en stor ångbåtsflotta hundra år senare.

Lärdomar: kunskaper om teknik kan flyttas på olika sätt. För att överföringen skall vara effektiv måste mottagaren förstå hur tekniken fungerar och hur den bäst används. Mottagaren måste också ha förmåga att göra modifieringar, att efter behov göra förbättringar och kanske till och med låta den ursprungliga tekniken bli bas för någon helt ny tillämpning. Det är detta som kineserna nu verkar bemästra allt bättre, alltmedan de gamla industriländerna sjunker ner i ett allt sorgligare gnäll, alternativt försöker sätta så många krokben som möjligt för kineserna. Att kineserna försöker hämta in nyttiga teknikdata är inte konstigare än att amerikanerna gör det, och det ser väl numera närmast ut som om kineserna ändå klarar sig rätt bra på egen hand. Med amerikanerna kan man fråga sig hur det är, när de försöker dammsuga hela jordens kommunikationsnät för att hitta något matnyttigt, och inte alls hänger med i 5G-konkurrensen. )

(En ännu senare reflexion: Sverige har varit framstående inom vetenskap och teknologi, och är det fortfarande. Det är ju vi, finnarna och Kina som har 5G-tekniken. Men det känns som om detta håller på att glida bort på grund av ointresserade politiker och ointresserat folk. Har vi något att lära oss av den kinesiska andan?)

USA har inte längre militärt övertag över alliansen Ryssland-Kina

Nedan följer en artikel från Pål Steigans blogg. Jag har klätt den i svensk språkdräkt. Intressant nog hade jag en del av det här uppe på min egen blogg redan 2010, bland annat den kinesiska robotupprustningen. Kartan nedan visar den tänkta räckvidden för Kinas sjömålsrobot DF21 som Pål skriver om. Det är den röda linjen på kartan. Om DF 21 verkligen fungerar så här så blir det farligt för USA att ha sina hangarfartyg väster om Filippinerna om man vill angripa Kina. USA:s baser i Japan och Sydkorea ligger också inom skotthåll. Med tanke på att större operationer av USA:s krigsmakt kräver starkt flygunderstöd är detta givetvis ett bekymmer om USA tänker sig en våldsam uppgörelse med Kina.

Ytterligare en not till Påls text. Mängden patentansökningar, där kineserna har seglat upp på förstaplats, säger i och för sig inte något om deras kvalitet. Ett företag kan spruta ut ansökningar om otaliga smådetaljer i sin produktion, inklusive konstruktioner som man aldrig tänker använda. Det syftar till att blockera konkurrenter men behöver inte innebära någon viktig teknisk utveckling.
Och nu går ordet till Pål.

Military Balance 2018: USA har inte längre militärt övertag över alliansen Ryssland-Kina

USA är utan tvekan den starkaste militärmakt som världen sett, och landet ger ut mer på militärapparaten än de andra stormakterna tillsammans. Men militär styrka mäts inte bara i dollar och antal bomber. Det avgörande är hur lämpad den militära styrkan är att uppnå sina mål. Tills nu har USA haft ett absolut övertag i luften. Detta övertag finns inte längre, heter det i Military Balance 2018.

Övertaget går om intet

I presentationen av den senaste upplagan av Military Balance sa John Chipman, som är generaldirektör och ledare för The International Institute for Strategic Studies [IISS] i London: (pdf):
Kinas militära program och aktiviteter drog till sig ökat intresse. 2017 visade Beijing upp mer avancerade militärsystem och placerade sina väpnade styrkor längre ut. Makter som Kina och Ryssland utmanar Förenta Staternas och dess allierades globala dominans, och medan stormaktskrig inte är oundvikligt förbereder sig staterna för möjligheten av konflikt.
USA:s nationella försvarsstrategi som släpptes i januari erkänner nu verkligen möjligheten av en stormaktskonflikt som den stora utmaningen för USA.”
Även om kriget inte är oundvikligt driver stormakterna systematiskt på och förbereder sig på det. Det är så mycket som påminner om tiden innan 1914 att det kan skrämma slag på den starkaste. Vi har omtalat USA:s nya militärdoktrin här och har en motsvarande värdering av den.
Men USA:s herravälde utmanas – av Kina och av alliansen Ryssland-Kina. Särskilt Kina är inne i en mycket snabb och omfattande militär förändring och har uppnått framgångar som utmanar USA:s hegemoni.
Tills nu har USA:s herravälde i luften varit outmanat skriver IISS, men det övertaget kan inte längre tas för givet. IISS anser att den nya kinesiska flygroboten med typnamn PL-15 kan stå emot ett amerikanskt flygangrepp. Vapnet ser ut till att vara utrustat med ett avancerat elektroniskt radarsystem som bara några få andra länder har motsvarighet till. Roboten har en räckvidd på 300 km och kan komma upp till 5000 km/t. Det gör den till ett mycket dödligt vapen för USA:s bomb- och tankflygplan. Detta gör Kina i stånd att försvara sitt eget territorium på ett helt annat sätt än tidigare. Om landet kan neka USA att ta kontrollen över luftrummet och göra ett sådant försök mycket kostbart för USA är det ett jättesprång i militärbalansen.
Kina bygger också våldsamt upp sig sjömilitärt. Sedan 2000 har Kina byggt fler ubåtar, jagare, fregatter och korvetter än Japan, Sydkorea och Indien tillsammans. Tonnaget på de nya krigsfartygen Kina har byggt de senaste fyra åren är större än den samlade franska marinen. Som bekant har Kina också byggt konstgjorda öar i Sydkinesiska sjön, där det också byggts militära flygplatser och hamnar. Kinas mål är att hindra USA:s militära styrkor att ta kontrollen över detta stora havsområde.
USA:s hegemoni till sjöss har varit den andra förutsättningen för USA:s globala makt. Dess hangarfartyg har varit osårbara flytande fästningar som på säkert avstånd har kunnat lägga främmande länder i ruiner. Den tiden kan snart vara över.
Det har skrivits mycket om Kinas nya ”carrier killer” – hangarfartygsdödare – Dong Feng 21 (DF21). (Dong Feng betyder östanvinden.) Det är ett raketvapen som också kan komma upp i extremt höga hastigheter, mellan fem och tio gånger ljudhastigheten. Och USA:s militärstrateger fruktar att vapnet kan sänka deras ”osårbara” hangarfartyg. I så fall är det ett paradigmskifte i sjökrigshistorien.

Tar teknologisk ledning

Något annat som är nytt med Kinas kraftiga militäruppbyggnad är att landet i allt högre grad går över från att kopiera till att driva teknologisk innovation skriver IISS.
Kina har också fortsatt att söka avancerade teknologier, inklusive extremt snabb datahantering och kvantumkommunikationer. Kinas ökande vapenutveckling och breda försvarsteknologiska utveckling betyder att man har blivit en global försvarsinnovatör och är inte bara ‘kommer ikapp’ väst.”
Detta rimmar bra med vi har rapporterat här tidigare:
Om innovation är en måttstock att värdera styrkan i en ekonomi efter så har Kina redan gått om USA med bred marginal. Eller ännu tydligare: Senaste översikten från World Intellectual Property Organization (WIPO) visar att Kina redan kör i cirklar runt USA när det gäller inlämnade patentansökningar. Bara under 2016 ökte antalet patentansökningar i Kina med 21% i förhållande till föregående år, och totalt är det gott över det dubbla av vad USA levererar. Det är utklassning.
När man i detta sammanhang ser att Kina också har övertagit ledningen i forskning inom rymdfart, datateknologi och andra fack som är mycket viktiga för militärindustrin ser man att det amerikanska övertaget har en mycket kort tidshorisont. Se till exempel antalet forskningsartiklar inom det som kallas rymdflygteknologi eller tillämpad datavetenskap. Kina har gått förbi och det gäller alla de matematiskt-naturvetenskapliga facken.
Eric Schmidt, chef för Googles moderbolag Alphapet, varnar om att Kina kommer att gå om USA vad det gäller artificiell intelligens (AI) år 2025, och de kommer att ”dominera branschen” år 2030 – om amerikanerna inte tar sig samman.
Rand Corporation, som grundades av Douglas Aircraft Company för att ge råd till USA:s militära styrkor, publicerade år 2016 en rapport som har titeln Krig med Kina – att tänka genom det otänkbara.
Rapporten går inte så långt som till att rekommendera krig, men den säger att USA har ett fönster öppet fram till 2025. Efter det kommer USA:s eventuella förluster att öka och Kinas minska.
USA:s strateger ser detta. De har ett fönster fram till omkring 2025. Efter denna tid kommer det antagligen att vara omöjligt för USA att vinna ett krig mot Kina. Det militärindustriella komplexet och neokonservativa anser därför att USA måste slå till innan detta fönster stängs för gott.

Kina – raka spåret!

Ovanstående karta fiskade jag upp från Pål Steigans blogg. Kina hyr hamnen i grekiska Pireus på 35 år och nu planeras snabbtåg från Pireus till Budapest. Kartan är lite otydlig, men järnvägen passerar Belgrad och Skopje. Därmed är även Makedonien och Serbien så att säga ”med på tåget”. Däremot ser det ut som linjen gör en knyck alldeles utanför Kossovo. Kanske lugnast att ha lite distans till denna illa fungerande statsbildning.

Här rör det sig om jätteinvesteringar som är av stort intresse såväl för kineser som det fattiga Balkan. Ett jättelikt järnvägsprojekt med diverse kringarbeten, och det måste börja snart om det skall vara klart år 2017. Någon tröst för att EU-bossarna och USA berövade dem det ryska gasledningsprojektet kanske? USA må bråka med Ryssland, men Kina äter sig samtidigt in i det till stora delar NATO-anslutna sydöstra Europa.

För en del år sedan hävdade folk att kineserna visst kunde producera, men att de inte var något vidare på att hitta på nya grejor. (Undrar om inte samma visa sjöngs om japanerna för femtio-sextio år sedan? De kunde imitera, inte uppfinna!) Nu har Svenskan en artikel med rubriken Kina är världens mest uppfinningsrika land. Bakgrunden till detta är att mängden kinesiska patent ökat högst väsentligt under senare år. Nu är man störst i patentansökningsbranschen. Förklaringen verkar vara planering:

Kina satsar enorma resurser på att komma ikapp USA och Europa när det gäller fördjupad forskning, framförallt inom teknologi och digital teknik. Landet har dessutom en femårsplan att nå två miljoner patentanmälningar för uppfinningar och varumärken framtill 2015, enligt en färsk studie av Thomson Reuters.

Ja minsann, en femårsplan! Förslag till slogan: Kina – raka spåret in i framtiden!

Däremot hänger inte Europa med så bra, och det är väl träffande för en världsdel som nästan hänger på repen numera. Man kan undra vad som händer när alltmer självsäkra kineser etablerar allt fler projekt i Europa och de lokala politikerna knappt vet vilken fot de skall stå på. De vill ha in kinesiska investeringar, men hur blir det sedan med politiskt inflytande? Kina har hållit en låg profil på det området, men kommer det att vara för evigt? Under några årtionden har Kina setts som en tillverkare av billiga prylar, men när landet ökar sin tekniska kompetens och dessutom har mycket väl fyllda kassakistor … vad blir resultatet av det? Kan kineserna ge diskreta antydningar till europeiska politiker om att det är ‘harmoni’ som skall råda framöver, och att det därmed är olämpligt att delta i USA:s manövrar vid de ryska och kinesiska gränserna?

Kanske lilla Singapore (som ju bebos mest av kineser) varit en förebild för stora Kina? Singapore började med enkel tillverkning, men har sedan jobbat sig upp i värdekedjan. Så gör Kina, men med oerhört mycket större resurser kan man sedan bli global.

En sidoanmärkning: det finns diskussioner om Kina är imperialistiskt, och i så fall hur om man svarar ‘ja’ på första frågan. En fullfjädrad imperialistmakt sysslar med kapitalexport, men kan om så krävs följa upp med militära maktmedel. För några dagar sedan såg jag uppgifter om att Kina erbjudit sig att ställa upp med stridsflygplan i Irak – och Kina har ju intressen i Iraks oljefält som hotas av islamisterna. Kan man tänka sig att kinesiska trupper börjar dyka upp runt kinesdrivna oljefält, gruvor och annat i exempelvis Afrika framöver?Det kan man fundera över medan man läser den här artikeln om The new Chinese Empire.

På tal om kinesiska järnvägar förresten: ett av Kinas första stora projekt utomlands, redan under Maos tid, var att bygga Tanzam-banan, järnvägen som förband kopparfälten i Zambia med utskeppningshamnen i Tanzania.

Vår plats i patentligan

I föregående inlägg antydde jag att det skulle komma mer från Royal Societys rapport om forskning. Jag sökte på om man hade något att säga om Sverige. Det fanns några saker. Bland annat påtalas att Sverige år 2007 lade nära 3,7 procent av bruttonationalprodukten på forskning och utveckling (FoU). Och så fanns det en tabell som visade antalet utländska patentregistreringar i USA:s Patentverk 1989, 1999 och 2009. 1989 låg Sverige på nionde plats, höll platsen 1999 men var borta från listan över de elva största år 2009. Man kan notera att Sverige ökade antalet patent, från 837 till 1401, men sedan kan man gissa att det gått ner.

Samtidigt vet man inte bara med ledning av de här siffrorna om det är något man bör gå och gruva sig för vad det gäller Sveriges framtid, väl och ve. Man ser att det totala antalet patent ökar våldsamt. Det är som med industrin: när världen industrialiseras blir gamla industriländer som Sverige mindre i förhållande till totalen, även om vi producerar mer. Nu kommer nya länder med snabbt utvecklad forskning, som Kina och Korea, och väl snart Indien och andra länder i Tredje världen, och de får mer och mer patent. En ytterligare fråga är naturligtvis vad som patenteras, hur viktiga patenten är och om de kan utvecklas vidare. En massa patent på småsaker driver visserligen upp siffrorna, men det kan ju vara viktigare att vara först till patentverket med någon ny och epokgörande teknik, exempelvis vad det gäller energi eller medicin.

Och på sikt kan man fråga sig om patent bör finnas. Är det moraliskt rätt att stänga in produkter som kan vara till nytta för många människor – medicinska produkter är ju ett givet frågetecken.

Här är ett inlägg på bloggen från 2007är jag diskuterar patent.

Patentligan


Det finns för många bra bloggare som plockar upp intressanta fakta. Om folk bara skrev smörja kunde jag strunta i dem och gå ut i solen i stället.

Här är ett intressant fakta som jag fiskat upp från vår storbloggande vän Lennart i Silicon Valley. Rangordningen i patentligan – antal patent i vissa länder per miljoner invånare. Sverige och Finland ligger bra till. Jag antar att det delvis beror av att storföretag som Ericsson och Nokia patenterar så mycket som möjligt av sina telefonisystem för att hindra konkurrentintrång. Men eftersom även andra länder gör samma sak bör siffrorna vara jämförbara, även om Japans siffror enligt originalartikeln i The Economist är en aning uppblåsta.

Att USA ”bara” ligger trea kan bero av att man visserligen har stark teknologisk och vetenskaplig utveckling, men det finns vissa aber som håller ner antalet patent per innevånare. Högteknologi och vetenskap är inte så jämnt fördelat över landet som i Norden eller Schweiz och Japan. USA tyngs ner av stora fattiga och efterblivna områden där man kan tala om ”ninjaekonomi” i ordets dåliga mening. Jag skrev lite om det här. Skolsystemet är kanske inte det bästa om man går utanför elituniversitet och dyra privatskolor. Vissa typer av vetenskap angrips av religiösa fundamentalister. Sambandet mellan forskning och industri blir sämre om de tillverkande enheterna skickas till utlandet. Pengar som drivkraft är inte alltid nyttig om det leder till att snabba vinster (och direktörsbonusar) prioriteras på bekostnad av långsiktiga investeringar. Å andra sidan antar jag att staten i USA, via det militärindustriella komplexet, har ett rejält inflytande i vad forskning och företagsamhet tar sig för. Det innebär att statliga pengar öses ut i forskning som kan leda till patent – men där har vi åter frågan om hur mycket av den militära forskningen som kan ge vinster i den ”riktiga” (= civila) industrin. För att ta ett exempel från förra årtusendet: någon påpekade att japanerna satte in lasrar i konsumentprodukter som CD-spelare, medan amerikanerna höll på med sina rymdkrigsprojekt.

Jag gissar att det jag skrev om USA i rätt stor utsträckning kan tillämpas på Israel. Alla israeler är inte välmående supersmarta akademiker. En rätt stor del av befolkningen är araber eller orientaliska/afrikanska judar som möjligen kan vara smarta men inte har så stora resurser att utveckla någon smartness i patentligan.

Kina skulle vara en större patenterare om man inte fortfarande var ett land med mest jordbruk samt en industri som i mycket bygger på enklare tillverkning för utlandets räkning. Samtidigt finns det öar av avancerad forskning (som rymdindustri) men de räcker ännu inte till för att lyfta landet. Snarare finns risken att den nuvarande utvecklingen spårar ur, klyftorna i landet blir för svårartade och det hela slutar med en ny revolutionär smäll. Indien lutar åt samma håll. Öar av världsledande verksamheter, men sedan ett hav av fattig lantbefolkning (och uppror som sprider sig i de eftersatta områdena). Även om indierna lyckas kopiera Kinas modell med Speciella Ekonomiska Zoner, vilket är tvivelaktigt, är det knappast patentgivande högteknologi som kommer att dras dit.

Att det lilla Cuba ligger på 44:e plats är intressant. Landet har satsat på utbildning i bred skala, och det kanske kan löna sig även i det här avseendet. Men Ryssland med sina stolta vetenskapliga traditioner … suck!