På tal om lagerslavar

I följande film ses inte många människor, och definitivt inga lagerarbetare som springer med tungan som en slips runt halsen för att hinna med och hinna undan slavdrivarna. Det är ett (i stort sett) helautomatiserat lager i Kina.

Nu skall ju det beryktade Amazon, med sin erkänt illa behandlade personal på lagergolvet, dra in även i Sverige. En kommunalpolitiker i Eskilstuna tror (enligt SvD 2020-08-15) att det här betyder jobb. Det finns en tendens att pressade politiker tror det. I filmen hävdas dock att automatlagret jobbar fem gånger snabbare än mänskliga arbetare.

Man kan ju undra hur länge de här anställningarna i Eskilstuna lager, och andra lager för den delen, kommer att vara.

På sikt kommer dessa beryktade slavjobb hos Amazon försvinna, om företagets lönsamhetskalkyler säger att robotar är billigare och pålitligare och mindre benägna att protestera än människor bland lagerhyllorna. Det är så kapitalism fungerar: vinsten styr. Det är en långsiktig fråga som politiker bör fundera på och skapa förslag till lösningar. Om de inte gör det är risken uppenbar att kapitalet kommer med sina egna lösningar, och de kanske inte är så trevliga.

Bibel-torka?

Att avindustrialiseringen av gamla industriländer, och flytt av produktionen till nya industriländer, orsakar en del problem är ju känt. En sak som kanske inte har nämnts så mycket på senare tid, men som är viktig, är att när produktion flyttas, så kan även andra saker flyttas – nämligen forskning och utveckling (F&U), alltså aktiviteter som ligger före fabriksaktiviteterna. Generellt är det nog så att F&U mår bäst om det kan bedrivas i närheten av och i samråd med dem som skall tillverka produkterna. Det byggs nya kunskapsbaser i nya industriländer, och den kunskapen kommer så småningom bli stark nog för att tävla internationellt.

Men ibland blir problemen nästan komiska. Jag fick för en tid sedan syn på det här klagomålet: Det avindustrialiserade USA kan inte längre trycka biblar åt sig själv. USA måste importera från Kina, eftersom kinesernas kvalitet är alldeles utmärkt. Fast nu blir det ju lite jobbigt, med tullar och handelskrig och sådant. De bibeltörstande massorna får inte sina böcker som förr. Illa. Artikeln jag hänvisar till ger fler exempel från andra branscher. 

Den förundrade iakttagaren frågar sig måhända var alla de gamla biblar som väl kan antas finnas i det tok-kristna USA har tagit vägen. Måste det till nya hela tiden? Slänger folk sin gamla bibel när de läst den, och sen kommer på att det vore kul med en ny?

En lite allvarligare fundering: om vi går efter Marshall McLuhans historieskrivning var tryckeri à la Gutenberg det första exemplet på industriell serieproduktion. Om inte USA:s tryckerier klarar konkurrensen från Kina i den mest klassiska industriella produktionen tyder det på att landet verkligen är på väg utför.

Ersättningen för äldre typer av serieproduktion (om vi fortfarande följer McLuhans funderingar) ligger i flexibel datorstyrd och specialinriktad produktion. Men det verkar som Kina redan håller på att gå om där, med robotar och AI, så utsikterna för USA ser fortfarande rätt dåliga ut. USAmerikanerna får väl sätta sig och tumma biblarna och kanske hitta något tröstens ord.

Flinka robotar i Shanghai

 

Punktsvetsarrobotar jobbar så svetten lackar… nå, skulle ha lackat om de vore mänskliga knegare. Men nu är de ju robotar som behöver lite underhåll och ans då och då, men som knappast svettas.

Det här är på en industrimässa i Kina, så fabriksmiljön är väl inte så påträngande. Och jag tror inga människor syns till, även om det i den verkliga fabriken måste knalla omkring någon som kollar att allt är som det skall vara, att material körs fram och att färdigprodukten körs ut. Men den som tänker sig att kinesisk industri är lika med mängder av billiga manuellt arbetande människor bör nog framöver i stället tänka på mängder av förmodligen rätt billiga robotar. Om planen håller skall de sista resterna av extrem fattigdom vara eliminerade i Kina år 2020, fler rymdfarkoster skickas upp, och man kan säga att Kina lyfter på många plan, inklusive den industriella moderniseringen. Det märks ju nu över hela världen. Kina kan inte ignoreras eller ses över axeln längre.

Gamle ordföranden Mao sade på sin tid att ”östanvinden är starkare än västanvinden”. Eller för att ta citatet mer exakt (om nu Nils och Marika Holmbergs gamla översättning av ”Maos lilla röda” är exakt). Så här sa Mao bland annat vid sitt Tal vid mötet med kommunistiska och arbetarpartier i Moskva (18 november 1957).

Det är min åsikt att det internationella läget nu har nått en ny vändpunkt. Det blåser i dag två vindar i världen, östanvinden och västan­vinden. Ett kinesiskt ordstäv säger, ”Anting­en förhärskar östanvinden över västanvinden, eller västanvinden över östanvinden.” Jag tror att läget i dag kännetecknas av att östan­vinden förhärskar över västanvinden. Det vill säga, att socialismens krafter har bli­vit förkrossande överlägsna imperialismens krafter.

Det är en annan värld och andra stater i öst idag, men vindarna fortsätter att blåsa från det hållet. Fast kanske inte som gamle ordföranden tänkt sig – fast ingen vet ju hur han skulle se på Xi Jinpings politik idag. De gamla imperialisterna är västanvinden, om man ser Kina som imperialistiskt (en knepig fråga – hur mycket av Lenins imperialistanalys är giltig idag?) så är den nya imperialistiska östanvinden den mäktigaste. Eller om det nu är ”socialism med kinesiska förtecken” som blåser hårdast?

Blir AI slutet för kapitalismen?

Feng Xiang, juridikprofessor vid Tsinghua-universitetet i Kina, har skrivit en artikel som hävdar att artificiell intelligens, AI, betyder slutet för kapitalismen. För den som funderat över hur teknologi kan förändra samhället är detta ingen överraskning (Marx skulle inte bli överraskad). Om detta är en verklig fingervisning om vart Kina är på väg så är det mycket intressant. Inte bara teori, utan handfasta verkliga åtgärder också!
Nedan följer en sammanfattning av professor Fengs artikel, och så har jag lagt in en del kommentarer. 

AI är den största utmaningen för dagens socio-ekonomiska system. Om AI kontrolleras av marknadskrafterna resulterar det oundvikligen i en superrik oligarki av datamiljardärer. Den skördar rikedomen som skapas av robotar som driver bort mänskligt arbete och skapar stor arbetslöshet.

[Min anm: För att komma undan problemet med massarbetslöshet förespråkar somliga medborgarlön, andra arbetsgaranti. Jag föredrar det senare alternativet.

Om massarbetslöshet sänker inkomstnivån i samhället bör det påverka de vinster som oligarkerna kan ta ut genom försäljning av varor och tjänster. I marxistisk ekonomi antas dessutom att det endast är levande arbete som kan skapa nya värden, och med mindre levande arbete i förhållande till hela det använda kapitalet kan vinstnivåerna därmed falla.]

Skatteflykt och trixande med användardata är exempel på dessa företags asociala metoder. De slipper undan eftersom det västliga juridiska systemet skyddar privata intressen över allt annat. I Kina finns det stora privatägda internetbolag som Alibaba och Tencent. Men till skillnad från i väst är de övervakade av staten och står inte över social kontroll.

[Min anm: I en artikel i Svenska Dagbladet 20180526 beskrivs den kinesiska modellen så här:  ”Det som sedan har växt fram i Kina under de senaste 30 åren kan tyckas vara en ohämmad kapitalism i en diktatur som bara till namnet är kommunistisk. Men det är inte riktigt sant. Oavsett om vi talar med politiska experter, ekonomer eller företag så blir det uppenbart att kommunistpartiet också styr näringslivet, vid behov in i minsta detalj. På sätt och vis kan man säga att kommunism med kinesiska förtecken helt enkelt är socialism där det styrande partiet har  outsourcat driften av företagen på privata entreprenörer.” 

Jag har sett olika redogörelser för det här, positiva och negativa. När partiet har celler i alla företag, och den centrala partiledningen styr med fast hand och slår hårt mot korruption och oönskade investeringar, verkar det dock som om staten har god kontroll över vad privatföretagen har för sig.]

Ju mer AI tränger in överallt, ju mindre förnuftigt är det att det förblir i privata händer och tjänar de få i stället för de många. Massarbetslösheten och kraven på allmän välfärd kommer att driva på för att socialisera AI. Marknaden fungerar någorlunda om arbete skapas för de flesta människor. Men när industrin bara skapar arbetslöshet genom att robotar tar över mer och mer finns det inget annat alternativ för staten än att gå in. När AI invaderar ekonomiskt och socialt liv kommer alla privata lagrelaterade frågor att bli offentliga. Det blir  nödvändigt att reglera privatföretag för att upprätthålla någon stabilitet i samhällen som skakas av oavbruten förändring. Denna historiska process är ett steg närmare en planerad marknadsekonomi.
[Min anm: Detta ligger nära Marx uppfattning om hur tekniska förändringar i samhällets bas driver på hur hela samhället utvecklas. De tekniska möjligheterna, i kombination med de problem de kan orsaka, kommer att driva fram nya sätt att organisera samhället. Det gamla sättet kommer att uppfattas som oförnuftigt, och då kommer det att ”dåna i förnuftets krater” om inte ansvariga politiker reagerar och agerar.

Den nuvarande ledningen i Kina verkar vara inställd på att agera. Man får anta att professor Feng anser att att det här övertagandet, som alltså i praktiken redan har skett genom att staten kontrollerar privatföretagen, skall ske lugnt och städat. Ingen ny kulturrevolution alltså. Men hur blir det i länder där det snarare är privatföretagen som äger staten?]
Av samhälleliga välfärds- och säkerhetsskäl bör inte individer och privata bolag tillåtas att ha exklusiv tillgång till avancerad AI-teknologi.Om vi inte nationaliserar AI skulle vi kunna sjunka ner i en dystopi påminnande om den tidiga industrialismens misär.

[Min anm. Det finns alltså alternativa vägar som inte är så trevliga, kanske också i Kina som professorn måste varna för? ”Socialism eller barbari!”]
Om staten kontrollerar marknaden, i stället för att den digitala kapitalismen kontrollerar staten, kommer de kommunistiska målen att vara uppnåeliga. Eftersom AI gör det möjligt att styra komplexa system genom att behandla stora mängder information i återkopplingsloopar finns det för första gången ett verkligt alternativ till marknadssignalerna som länge har berättigat laissezfaire-ideologin – och alla problem som kommer med den.
[Min anm: med ”marknadssignaler” avses att de priser som konsumenterna är beredda att betala också bestämmer vad som kommer att produceras och säljas. Efterfrågan, inte behov, bestämmer. Någon gör ett köp, och det sänder marknadssignalen till producenten. Ett behov som inte kan betala för sig finns inte på den ordinarie marknaden i den liberala ekonomin. Möjligen finns det som välgörenhet vid sidan av.

”Looparna” som Feng skriver om är antagligen samma sak som beskrevs i termen av cybernetik, alltså styrteori, i mitten av 1900-talet när datorer var ganska nya. Ju bättre informationsbehandling, och naturligtvis ju bättre indata till datorerna, desto snabbare kommer det att gå att kunna reagera på förändringar i flödet mellan produktion och konsument och göra lämpliga justeringar.
Tillåt mig i detta sammanhang att påminna om min gamla klassiker om morotspåsen och streckkoden!]
 

Det som fattas här (artikeln är ju inte så lång och täcker egentligen bara problemet när datoriseringen slår ut folk) är lite mer tankar om hur systemet skall styras. Här får vi de tekniska möjligheterna, men hur skall behov definieras och värdesättas – och av vem? I ett kinesiskt sammanhang torde det ännu så länge vara Kinas Kommunistiska Parti, men då är frågan vilka som kontrollerar partiet idag och framöver. Det finns ju en del rikt affärsfolk även i partiet. Hur mycket inflytande kommer de att ha? Med en proletär klasståndpunkt skulle ju arbetarnas och de fattigare böndernas intressen alltid sättas först, men jag är inte säker på att den kinesiska ledningen har just den ståndpunkten alla dagar.

Generellt om det sorgliga ämnet ”dagens vänster och tekniken” så avslutar jag med ett citat från min blogg, daterat 29 juli 2007:

Jag har FORTFARANDE väldigt svårt att förstå att inte vänstern hugger tag i frågor om robotteknik, bioteknologi, artificiell intelligens, nanoteknik (och andra grejor som jag inte förstår mig på) eftersom det här är verktygen som skulle kunna föra mänskligheten från ”nödvändighetens till frihetens rike”. Vore det kanske dags att låsa in ledarna för alla vänstergrupper någonstans och säga åt dem att de slipper inte ut förrän de kan beskriva principerna för en kvantdator och ange grunddragen i nanoteknologin, och sedan förklara hur det här kan länkas in i ett demokratiskt samhälle på oändligt mycket högre nivå än den liberala mischmasch vi har idag?

Jag minns med visst vemod den gång jag försökte prata med en ganska uppsatt dam i Vänsterpartiet om datorernas möjligheter. Hon stirrade på mig och utbrast: ”Men jag är ju humanist!” – Tja, det var väl Marx också?

Tur att kineserna kanske gör något praktiskt i alla fall.

Vad betyder robotar för arbete och inkomst? undrar Michael Roberts

Den marxistiske ekonomen Michael Roberts har skrivit en artikel Vad betyder robotar för arbete och inkomst? Jag har översatt delar av den, samt lägger till en del egna kommentarer och funderingar. Ämnet blir ju mer och mer aktuellt, och det är sorgligt att ”vänstern” i stort inte är särskilt intresserad.

Över till Michel Roberts artikel:

Amazons öppnande nyligen av en butik i källaren till sitt högkvarter i Seattles har framprovocerat mer prat om att tillväxten av robotar och AI kommer att utplåna mänskligt arbete. I butiken, som klart är en ”pilotanläggning”, går kunderna in, skannar sina telefoner, plockar vad de önskar från hyllorna och går ut igen. Det finns inga utcheckning eller kassörer. Istället laddar kunderna först ner en app på sina telefoner och sedan känner maskiner i butiken vilken kund som är vem och vad de plockar av hyllorna. Inom en minut eller två efter att kunden lämnar butiken kommer ett kvitto för artiklarna de köpt upp i deras telefoner. Denna utveckling i ”automatisk” detaljhandel motsvarar annan automatisering: på kontor, förarlösa bilar, omvårdnad och beslutsfattande.

Så det innebär också att människor snart kommer att ersättas av intelligenta lärande maskiner och algoritmer?
I tidigare inlägg har jag skissat upp prognoserna för antalet arbetstillfällen som kommer att förloras till robotar under det närmaste årtiondet eller mer. Det verkar vara enormt, och inte bara i manuella arbeten i fabriker utan även i så kallade tjänstemannaarbeten som journalistik, banker och till och med ekonomer!


Techno-futuristerna tror att robotar snart kommer att ersätta människor. Men jag tror att de springer innan de kan gå – eller mer exakt, hittills kan robotar knappast springa och fånga jämfört med människor. Detta är ”Moravecs paradox”, nämligen att ”
det är relativt lätt att få robotar att visa upp ett vuxet beteende i intelligenstest eller att spela spel, och svårt eller omöjligt att ge dem en ettårings förmåga vad det gäller uppfattning och rörlighet.” Så algoritmer kan rösta på att investera eller inte investera i hedgefonder eller banker, men en robot kan inte ens slå en tennisboll. I själva verket är robotutveckling på väg mer mot ‘cobots’, som fungerar som förlängning av fabriksarbetare med tungt arbete och på sjukhus och omsorg för diagnoser. Detta ersätter inte arbetstagaren direkt.

[Björnbrums kommentar: den här hundroboten som trots motstånd från en besvärlig föräldratyp (?) lyckas öppna en dörr är väl ändå på väg mot ettåringsnivån? Utvecklingen går fort inom robottekniken.]

Den allmänna ekonomiska debatten är huruvida ”teknologin” kommer att skapa fler jobb än den förstör. När allt kommer omkring, går argumentet, kan ny teknik ta bort vissa arbeten (handvävare i början av 1800-talet) men skapa nya (textilfabriker). […]
Historien om bankkassörer gentemot bankomater är ett annat exempel på en mänsklig resurs där en teknologisk innovation fullständigt ersätter mänskligt arbete för en speciell uppgift. Ledde detta till ett massivt fall i antalet bankkassörer? Mellan 1970-talet (när Amerikas första bankomater installerades) och 2010 fördubblades antalet bankkassörer. Minskandet av antalet kassörer per filial gjorde den billigare att driva, så bankerna utvidgade sitt nät av kontor. Och rollen utvecklades gradvis bort från kontanthantering och mer mot relationsbank. 
[Björnbrums anmärkning: Så ser det väl inte riktigt ut här? Visserligen slänger bankerna ut kunder som vill ha reda pengar, och omvandlar sig till ”rådgivare” och ”personliga bankmän”, men mängden kontor har väl knappast ökats? Men om man tar någon annan bransch kanske det håller bättre?]

Det är den optimistiska uppfattningen. Men även då, som Marx påpekade med ökningen av maskiner på 1800-talet, är förlusten av arbetstillfällen inom en sektor och deras återskapande i en annan ingen smidig förändringsprocess. Som Marx uttryckte det: ”De verkliga fakta, som den ekonomiska optimismen endast ger en vrångbild av, ser ut så här: De av maskineriet utträngda arbetarna kastas ut från verkstaden och ut på arbetsmarknaden, där de ökar antalet av de arbetskrafter, som utgör reserven för den kapitalistiska exploateringen. Denna följd av att maskineriet införes framställer ekonomerna som en fördel för arbetarklassen. I vårt arbetes sjunde avsnitt skall vi visa, att maskinerna tvärtom av denna orsak drabbar arbetaren som ett fruktansvärt gissel. Här nöjer vi oss med att slå fast: De arbetare, som kastas ut från en industrigren, kan visserligen söka arbete i en annan gren. Om de finner en sådan och bandet därmed återknytes mellan dem och de samtidigt med dem ”frigjorda” existensmedlen, så sker detta med hjälp av ett nytillkommet kapital, som söker placering, men ingalunda medelst det förut fungerande kapitalet, som nu har förvandlats till maskineri.

Men deras utsikter att reda sig är mycket små t.o.m. i detta fall. Förkrympta genom arbetsdelningen är dessa arma satar så litet värda utanför sitt gamla arbetsområde, att de bara kan få sysselsättning i några få lågt stående och på grund av sin enkla beskaffenhet alltid överfyllda och underbetalda branscher.

Dessutom drar alla industrigrenar årligen till sig en ström av människor, som levererar de rekryter som behövs för den regelbundna ersättningen och tillväxten. Så snart maskineriet frigör en del av de arbetare, som förut var sysselsatta i en bestämd industrigren, tar också den ström av nya arbetare, som skulle ha sökt sig till denna industrigren, en annan riktning och hamnar i andra industrier, medan de ursprungliga offren till största delen går under eller förslummas under övergångstiden. 

[Citatet är från Kapitalet I, kap. 10, avd. 6, sid 383-384 i Ivan Bohmans översättning. Roberts hänvisar till Marx’ anteckningsböcker som kallas Grundrisse, men jag tycker hans angivna citat stämmer bättre med Kapitalet som ju dessutom är vad Marx själv velat publicera.]

Och så finns lönsamheten hos tekniken. Robotar kommer inte att användas om de inte kan leverera mer vinst för ägare och investerare i robottillämpningar. Men fler robotar och relativt mindre mänskligt arbete kommer att betyda relativt mindre värde skapat per enhet kapital investerat, eftersom vi från Marx värdelag vet att värde (innefattat i försäljning för vinst) skapas endast av mänsklig arbetskraft. Och om den sjunker relativt till använt kapital så finns det en tendens till lönsamheten att falla. Så ökningen av robotar och AI ökar sannolikheten och storleken på lönsamhetskriserna. Så det är mycket troligt att nedgångar i kapitalistisk produktion kommer att intensifieras, eftersom maskinerna i allt högre grad ersätter arbetskraften. Detta är kapitalismens stora motsägelse: Om man ökar produktiviteten av arbetskraft genom fler maskiner minskar kapitalets lönsamhet.
[Det som Roberts här lägger fram är det som Marx något knöligt kallade ”lagen om profitkvotens fallande tendens”. Den finns beskriven i Kapitalet III, kapitel 13-15 som publicerades långt efter att Marx dött. Enligt Marx’ uppfattning om värde så är det bara levande mänskligt arbete som skapar nya värden. Det som händer med maskiner och annan utrustning är att under arbetsprocessen så överförs en del av deras värde till de nya produkterna, maskinen i sig skapar däremot inga nya värden. Det sker en förslitning, och det är ju något som bekräftas i bokföringen där en del av maskinparkens värde skrivs ned varje år.]
Huvudströmningen inom nationalekonomin förnekar antingen värdelagen eller ignorerar den. 1898 presenterade den neo-Ricardianske ekonomen Vladimir Dmitriev, för att motbevisa Marx värdeteori, en hypotetisk ekonomi där maskiner (robotar) gjorde allt och det inte fanns någon mänsklig arbetskraft. Han hävdade att det ändå fanns ett stort överskott tillverkat utan arbetskraft, så Marx värdeteori var fel.
Men Dmitrievs tankexperiment är irrelevant eftersom han och andra ortodoxa ekonomer inte förstår värde i det kapitalistiska produktionssättet. Värdet i en vara till försäljning är dubbelt: det finns fysiskt ”bruksvärde” i den sålda varan eller tjänsten, men det finns också ”bytesvärde” i pengar och vinst som måste realiseras i försäljningen. Utan den sistnämnda sker ingen kapitalistisk produktion. Och bara arbetskraft skapar sådant värde. Maskiner skapar inget värde (vinst) utan att människor sätter igång maskinerna. Faktum är att Dmitrievs superöverflödande robotekonomi inte längre skulle vara kapitalistisk eftersom det inte skulle bli någon vinst för enskilda kapitalister.
Och här är kapitalismens stora motsägelse. När maskiner ersätter den mänskliga arbetskraften, under kapitalismen, faller lönsamheten även om arbetets produktivitet stiger (fler saker och tjänster produceras). Och fallande lönsamhet kommer periodiskt att störa produktionen för enskilda kapitalister eftersom de bara använder arbete och maskiner för att göra vinster. Så kriserna förvärras långt innan vi kommer till Dmitrievs hypotetiska robotvärld.
[Att tala om ”lagen om profitkvotens fallande tendens” låter rätt oskyldigt, men i själva verket kan detta ses som en av flera kristeorier som marxister kan arbeta med. Och till skillnad från tillfälliga kriser som kan övervinnas och till och med stärka kapitalismen så är det här ett långvarigt och möjligen dödligt gift som äter sönder systemets möjligheter att fungera. Kanske samtidens våldsamma spekulationer i kapital som inte sysslar med ren produktion kan ses som ett tecken på att systemet närmar sig slutet?

Robotar och vad de kan innebära: det är inget nytt ämne på min blogg. Den här manicken hade jag med i ett inlägg i maj 2009:

Den skulle vara bra på att plocka saker. Andra robotar svetsar, monterar etc. Ännu så länge är väl människan den enda verkligt mångsidiga bio-roboten. Men det jobbas säkert på det också.]

Men vad gör man när jobb förloras till robotar? Några liberala ekonomer pratar om en ”robotskatt”. Men allt detta skulle göra är att sakta automationen – knappast ett progressivt drag för att minska trälandet. Idén om universell grundinkomst (UBI, universal basic income) fortsätter att få fart bland ekonomer, både vänster och huvudströms-. Jag har diskuterat UBIs förtjänster och begränsningar tidigare. UBI förespråkas av många neoliberala ekonomiska strateger som ett sätt att ersätta ”välfärdsstaten” med fri hälsovård, utbildning och anständiga pensioner med en grundinkomst. Och detta är tänkt för att hålla ner lönerna för dem som arbetar. En anständig nivå av grundinkomst skulle vara för kostsam för kapitalismen att ha råd med. Och även om UBI vanns i kamp av kämpande arbetare skulle det inte lösa frågan om vem som äger robotarna och produktionsmedlen i allmänhet.
[Medborgarlön, eller vad man kallar det, är en bra idé i rätta händer. I nyliberala händer kan den bli ett fruktansvärt vapen.]
Ett mer spännande alternativ, som jag ser det, är idén ‘universella grundtjänster’ [UBS, universal basic services], d.v.s. vad som kallas offentliga varor och tjänster, gratis att använda. Ett rikligt överflödssamhälle är definitionsmässigt ett där våra behov uppfylls utan arbete och exploatering, d.v.s. ett socialistiskt samhälle. Men övergången till ett sådant samhälle kan börja med att ägna socialt nödvändigt arbete till produktion av grundläggande sociala behov som utbildning, hälsa, boende, transporter och grundläggande matvaror och utrustning.
Varför använda resurser till att ge alla en grundinkomst för att köpa dessa sociala behov? Varför inte göra dem gratis vid användning? Istället för att skära av människor som inte arbetar från dem som arbetar med inkomst behöver vi bygga enhet vid arbetet genom att skära ner arbetstiden och utvidga (avgiftsfritt) offentliga tjänster och varor för alla.
Detta skulle naturligtvis kräva att de många äger och kontrollerar produktionsmedlen och planerar tillämpningen av dessa resurser för sociala behov, inte vinster för de få. Robotar och AI skulle då bli del av de teknologiska framstegen som skulle göra ett överflödssamhälle möjligt.

[Det här skulle ju kunna utvecklas och framhållas som en ”välfärds- och frihetsrevolution”. Men just nu är det glest med krafter som vill verka åt det hållet.]

Ursprung Västerås?

Kina jobbar stenhårt på att bli ledande vad det gäller robotar, artificiell intelligens och sådana moderna höjdare. Men kolla på den här twitterbilden från Nyhetsbyrån Nya Kina! Står det inte något på robotarmen där, tillverkarens namn … kan denna robot möjligen ha sitt ursprung i Västerås?

Robot som gör robotar

Det här får mig att tänka på ett omtalat ställe i Marx’ manuskript som i sin publicerade form brukar kallas Grundrisse. Det var en samling anteckningsböcker som utgjorde förarbeten till Kapitalet. Där finns ett ställe som kallas ”fragmentet om maskiner”, och som har fascinerat många. Vetenskap, teknologi och maskiner tränger undan det levande arbetet och den levande arbetaren som en logisk följd av hur den kapitalistiska produktionsprocessen fungerar. – Tog man bort kapitalismen från den här utvecklingen kunde mänskligheten se fram mot en rätt arbetsfri framtid. Så har i alla fall tidigare socialister tänkt sig. Undrar hur mycket det tänks idag? – Jag kanske återkommer till frågan någon gång.

Produktion, distribution, vaktstyrka

Man kan sammanfatta följande slumpvis hopplockade nyhetsposter om Kina såhär: Produktion, distribution, och en rejäl vaktstyrka.

Xinhua skriver mer om denna robotproducerande stad mitt inne i Asien. Robotar, det låter lite mer avancerat än enkla plastgrejor. Det är utveckling och produktion på hög nivå som också kräver personal på hög nivå.

Det räcker inte med att producera mängder av prylar, de måste distribueras också. Mycket, kanske det mesta, dånar iväg med snabbtågen från Kinas industrier till konsumenterna i övriga Asien och Europa, men en del går också sjövägen. Bland annat arrenderar Kina alltmer hamnkapacitet i Grekland. Och där kommer ju tågen in igen, snabbtåg som fraktar varor från de grekiska hamnarna uppåt centrala Europa (och kineserna rustar upp järnvägarna också!).

På tal om ”vaktstyrka” så tänker inte kineserna backa om det blir konflikt inom det egna intresseområdet. Nyligen var deras enda hangarfartyg ute på manöver. Det finns planer på ytterligare två båtar med flygplan. Bygger man hangarfartyg så har man stormaktsambitioner och är beredda att försöka dominera sjörutter mot andra stormakter. I första hand gäller det att se till att ha rejäla argument när det tvistas om Sydkinesiska sjöns små öar och stora naturtillgångar. (Läget kan visserligen ändras, men jag tvivlar på att kineserna tänker kopiera USAmerikanerna och skicka hangarfartygen mot dåligt försvarade länder i Tredje världen – kineserna skickar investeringar i stället.)

Tanken bakom rubriken är att någon sagt att en stat är ”ett försäkringsbolag försett med en vaktstyrka”. Jag tror att det för Kinas del kan sägas handla om staten som ett affärskonglomerat med globala ambitioner, försett med en vaktstyrka för att ta hand om besvärliga konkurrenter. Bör vi börja oroa oss för de kinesiska ambitionerna?

***

Sverige hade en gång en kryssare som kunde skicka iväg flygplan, men planen måste landa på vattnet och tas ombord med en kran. Nu är flygplanskryssaren Gotland borta sedan många år, och så är det väl med Sveriges stormaktsambitioner också.

Gamla nyheter hos Dagens Nyheter

29 oktober 2009 skrev jag ett inlägg om Arbetstid, robotar och invandring. Nu har det snart gått sju år, och det verkar hålla ännu. Nedan återges hela den texten. Men låt oss se vad Dagens (gamla) Nyheter har att bjuda på idag:

53 procent av dagens svenska jobb beräknas vara ersatta av digital teknik inom tjugo år, enligt en rapport från Stiftelsen för strategisk forskning, SSF. Det handlar om 2,5 miljoner jobb. Många av dem som riskerar förlora jobbet är lågavlönade men digitaliseringen påverkar alla, både ingenjörer och ekonomer finns på listan.

– Medelinkomstjobben är kanske allra mest hotade. Västerländska samhällen vilar på en välmående medelklass. Utvecklingen kan bli farlig om inte våra regeringar förstår vad som händer, säger Ashkan Fardost. 

… Bland de nya jobben syns enligt SSF många dataspecialisttjänster men också arbeten som skapas runt de rent tekniska väntas öka, till exempel inom marknadsföring och försäljning. Men det är långt ifrån säkert att de nya digitala företagen kommer bidra med många jobb.

Jag har tidigare skrivit om hur den så kallade medelklassen hotas av den här utvecklingen, och att det kan leda till politiska konsekvenser. Hur som helst, det är tydligen inte intelligens som antas gynnas av den nya utvecklingen. En annan expert (?) säger:

Förmågan att anpassa sig kommer vara det viktigaste konkurrensmedlet på arbetsmarknaden framöver, viktigare än intelligens.

Korkade slingerbultar med social kompetens tar över, eller …? Man kan ju trösta sig med att prognoser är prognoser, och det är sällan de slår in exakt. Rätt ofta slår de inte alls in.

Men nu över till vad jag skrev i urtiden, 2009 (något förkortat och korrigerat):

Nu har Birger Schlaug skrivit ett nytt tankeväckande inlägg om den hysteriska jobbkampanjen. Vi minns centerledaren Olofssons utbrott om att folk skulle arbeta som bävrar. Nu var det visst fru Sahlin som hävt ur sig något om ”jobb jobb jobb” på SAP-kongressen, och desperat försvarat fyrtiotimmarsveckan. (Jag höll på att skriva fel här: fyrtiotimmarsdagen! Så illa är det inte. Men hade tolvtimmarsdagen funnits kvar kan vi lita på att Sahlin hade kämpat sig blodig för att den skulle behållas!) Jag minns faktiskt att Ronald Reagan sade något liknande på sin tid, fast då lät det ”jobs jobs jobs”. En del av mina läsare kanske också minns vad Ronald var för figur – knappast en vän till den organiserade arbetaren (om denne inte var polack).

Schlaugen brukar påpeka hur ny teknik, robotar, datorer och annat höjder produktiviteten och sänker behovet av att folk skall häcka större delen av sin vakna tid på en arbetsplats. Jag tänkte utvidga resonemanget ytterligare något snäpp och komma in på ett annat känsligt område: invandringen.

Vi har några saker att ta hänsyn till: dels att de gamla industrijobben antingen rationaliseras bort helt, eller finns kvar i landet men rationaliseras så att fabrikerna i stort sett står tomma, eller att tillverkningen försvinner till något utland. Dels att även många arbeten på tjänstemannasidan är av den sorten att de kan utlokaliseras till något billigare ställe. På industrierna har man hunnit långt i den här processen, men på den stora tjänstemannasidan har det inte gått så långt – ännu. TCO har dock varnat för en sådan utveckling.

Och så har vi från andra sidan invandrare som letar efter jobb respektive folk som helt enkelt är på flykt undan krig och elände. Argumenten för arbetsinvandring är bland annat att det behövs arbetskraft och att befolkningen i Europa åldras, riskerar att krympa, och att det därmed inte går att upprätthålla välfärden. Hade Europas demografiska situation idag hängt ihop med en industriell expansion i stil med hur det var ungefär 1945-1970 hade argumenten varit rimliga, men nu tycker jag läget ser annorlunda ut. Jag bara slänger ur mig en provokativ (?) fråga: skulle det kunna vara så att den tekniska utvecklingen gör att behovet av påfyllnad utifrån krymper, och att den på sikt skulle kunna medge minskad befolkning?


En begagnad robot från ABB, bra på följande enligt beskrivningen:

Cleaning/Spraying
Cutting
Deburring
Die casting
Machine tending
Material handling
Pre-Machining
Press Automation
Press brake tending
Spot welding

Finns det inte en risk att billig arbetskraft flödar in, och den tillväxt i produktivkrafterna som vi skulle ha kunnat utnyttja avbryts och ersätts av hunsade rättslösa manuella jobbare igen – kanske inte så produktiva men lönsamma för kapitalet? Vore det inte bra om den här saken tänktes igenom innan Europa sitter med ett näringsliv som inte behöver så mycket levande arbete för att fungera, medan de levande arbetarna slåss som galningar om de jobb som finns? Kapplöpningen mot botten är ju i full gång.

Jag antar att sådana saker som kortad arbetstid, sänkt pensionsålder, ökad samhällsservice och demokrati på alla samhällsnivåer måste in i diskussionen. Detta är ju saker som större delen av det politiska etablissemanget inte vill prata om för allt guld i Småland, men hur kommer man undan den diskussionen? Den tvingar sig ju ändå på oss. Då är det bättre att den förs i anständig ton, med faktaunderlag, och utan klagorop om ”muslimer” eller vad som råkar vara ute just den veckan.