När man har ungefär rätt …

… infinner sig en känsla av personlig trivsel. För det är ju (som någon, eventuellt gamle Keynes) påpekade bättre att ha ungefär rätt än exakt fel. Det kan ju, för min del, gälla vad jag skrivit här på bloggen de senaste dagarna om:

  1. Kyrkovalet. Den 18 september tyckte jag det var tveksamt med partival här, och att sverigedemokraternas närvaro utnyttjats för att skrämma fram tveksamma väljare som inte gillar sd. Men nu blev ju det lustiga resultatet att alla rena partilistor, inklusive sd:s, backade vad det gällde röster. Och vad vi kunde notera är att sd för första gången tappat röster i något val. Kan det vara ett förebud hur det kan gå i nästa års val? Åkesson & Co bör vara bekymrade.
  2. Ryska valet. I ett par inlägg (här och här) hävdar jag att om det förekommit fusk i det ryska valet så är det inte de av ”väst” så omhuldade politikerna på marginalen som drabbats i första hand. De är inte den starka kraften som kan gå emot Putin och Enade Ryssland. Det är Ryska Federationens Kommunistiska Parti det handlar om. Och minsann: idag kommer SvD med en kommentar rubricerad Kommunismen ett hot mot Putin. Några citat:

När ryssarna gett upp hoppet om marknadsekonomi och är trötta på den ökade korruptionen under Putin vänds tankarna tillbaka till sovjettiden. Därför ökade kommunistpartiet mest i parlamentsvalet. Partiet fick närmare 20 procent, drygt 6 procent mer än i senaste valet 2016. Hur stor ökningen var i verkligheten vet bara ett fåtal, att Putins parti Enade Ryssland har manipulerat siffrorna är uppenbart och som främste konkurrent var det kommunisterna som förlorade mest. … För Putin är kommunisternas uppgång betydligt farligare än den västinspirerade opposition, som varit hans enda politiske motståndare under hela 2000-talet

Ja, det verkar logiskt. Sedan fortsätter artikelförfattaren Jan Blomgren att förklara hur Putin under en del år kunde notera ekonomiska framgångar som säkrade stöd för hans politik (och jag antar att man får lägga till att hans politik gentemot Krim och Ukraina har gett en hel del poäng hos menigheten). Men:

I dag är tiderna hårdare, levnadsstandarden har sjunkit sex år i rad. Nu accepterar inte längre ryssarna Putins kapitalism och den fortsatt ökande korruptionen. Med en ökad resignation och med hjälp av många proteströster framstår kommunistpartiet som enda alternativ. Enligt ansedda opinionsinstitutet Levada, som sedan 1996 ställt frågan ”vilket politiskt system tycker ni är bäst?” har det i år skett ett trendbrott. Rekordhöga 49 procent sade sig föredra det sovjetiska systemet, 18 procent var nöjda med Putinregimens parti med-an 16 procent svarade ”demokratiskt västerländskt”.

Det finns en del personer i kommunistpartiet som sympatiserar med Navalny, och Navalnys grupp har uppmanat till taktiskt röstande på kommunisterna. Det vore intressant om någon kunde utröna om detta i någon utsträckning påverkat valresultatet. Kommunisterna har som det verkar närmat sig huvudströmningar i det ryska samhället, som den ortodoxa kyrkan. (Men den har ju både fördömts och enrollerats tidigare. Under kriget såg Stalin till att den fick lättnader. Samtidigt har väl den ortodoxa kyrkan i Ryssland alltid gått hand i hand med sittande regering, och den antikyrkliga kampen under den ryska revolutionen ser ut som ett historiskt undantag.) Detta och andra inslag i politiken gör att dagens kommunistparti delar en del av politiken med Enade Ryssland. Och det i sig blir till ett hot mot Putins regering:

Det är uppenbart att Kreml ser kommunisterna som ett ökat hot. Problemet för makthavarna är att det är mycket svårare att angripa kommunisterna än fängslade oppositionsledaren Navalnyj eftersom partiet har samma värderingar som Enade Ryssland och att det är betydligt svårare att påstå att kommunisterna styrs från väst.

Jojo, Sveriges utrikesminister kommer nog inte att skicka några pengar till den kommunistiska oppositionen i Ryssland.

Enligt någon hemlig källa?

Enligt Wolfgang Hansson i Aftonlövet:

President Vladimir Putins låtsasval gick som det var tänkt. Kreml hade beställt 45 procent för Putins parti Förenade Ryssland och det är ungefär där de verkar landa.

Och hur vet Wolfgang det? Har han en hemlig källa någonstans som avläser VVP:s mest hemliga tankar? Eller skriver han bara i ett blad som ägs av NATO-norska intressen?

Nu kan det ju ha förekommit oegentligheter, vilka rimligen borde slå mest mot något stort oppositionsparti och inte grupper i marginalen som knappast kan förväntas ta sig över femprocentspärren till Duman. Moscow Times, som inte är pro-Kreml, skriver att en del kommunistiska kandidater i Moskva hävdar att de tappat säkra vinster genom fiffel med e-röstning. – Det kan vara fler skumma episoder som bör utredas.

Om Ryssland åter fick en regim à la Jeltsin skulle frågan om valfusk vara fullständigt ointressant i våra västliga media. Tro inget annat.

Nu ser jag att Putins parti får närmare 50 procent av rösterna. Undrar om han blir upprörd och ringer sin val-general och skäller: ”Men för h-e, det skulle ju vara 45, inte 50 procent! Hur sköter ni ert jobb egentligen!!!”

Mystiskt fusk i ryska valet

Så här skriver nyhetsbyrån med det klassiska namnet Tass om de preliminära resultaten av det ryska parlamentsvalet:

MOSCOW, September 20. /TASS/. The United Russia party secures 49.42% of the ballots in the State Duma (lower house of parliament) party lists after 80.1% of the results were processed, the Central Election Commission (CEC) data shows.

According to the voting results, the Communist Party comes second with 19.28% followed by the Liberal Democratic Party of Russia (7.55%), A Just Russia – Patriots – For Truth (7.37%) and New People (5.37%). Therefore, these five parties are so far projected to win seats in the new convocation of the parliament by clearing the 5% cut-off bar.

At the same time, Party of Growth gets 2.53%, Civic Platform receives 1.33% and Yabloko wins 1.1%. The remaining parties secure less than 1% of the votes.

En intressant uppgift saknas: valdeltagande. Men i övrigt verkar förhandslarmandet om ‘fusk’ förvandlat från utrops- till frågetecken. Om nu inte Putin är så djävulskt listig så att han beordrat minskat röstande på hans eget parti, och mer röster på största oppositionspartiet, för att dölja att han fuskar! Jojo, han är listig, VVP! – Annars skulle ju ökade redovisade röstetal för kommunistpartiet (Ryska federationens kommunistiska parti) kunna tyda på minskat fuskande. Som största opposition/hot bör det ha varit det som ‘regimen’känt sig mest besvärad av, alltså inte liberala småhandlare som stöds av utlandet utan ett parti med rejäla rötter i den ryska svartjorden. Undrar vilka listiga uppslag fusk-teoretikerna kommer med nu.

Här en kavalkad av klipp från Sveriges Radios hemsida, där man så att säga håller fusket högt:

Puh, lyssna på det här …

… om du orkar! Två ryska komiker som inte verkar särskilt komiska, samt Sveriges garanterat inte särskilt komiska utrikesminister pratar på telefon. Undrar vad Östen Undén skulle ha tänkt om en efterföljare av denna kaliber! Hur bra engelska Undén talade vet jag inte, men hela det här gänget skulle behöva en extrakurs. Man kan dock trycka på kugghjulet nere till höger och beställa fram engelsk textning, samt stänga av ljudet. Då känns det lite bättre.

Hur som helst: Sveriges utrikesminister erkänner att man vill finansiera undergrävande verksamhet i Ryssland. Det är noterat. Fast i Moskva känner man förmodligen till alltihop redan. Sådana här löjliga situationer uppkommer när Sverige dels driver en märklig utrikespolitik där man springer ärenden åt USA/NATO, dels har en dålig säkerhetsapparat för att skydda politikerna som är ansvariga för denna märkliga politik. Hoppas det inte går helt överstyr. Komiskt eller inte, men på UD i Moskva lär väl en och annan politruk dra på smilbanden.

Inget gasstopp, trots die Grüne?

Det har ju spekulerats en del i att gasledningen North Stream 2 från Ryssland under Östersjön till Tyskland skulle stoppas om det nu gick så att Baerbock som är ordförande för de gröna i Tyskland skulle efterträda Merkel som förbundskansler. De gröna i Tyskland har ju så att säga gått från freds- till krigsparti, och är våldsamt antiryskt. Av de uppgifter som nu kommit verkar det dock som om Baerbock kan vara kansler hur mycket som helst, hon kommer inte att få parlamentet med sig.

Jag blev först uppmärksam på detta i en lång tråd av kommentarer på ett inlägg hos Moon of Alabama. Frågan som diskuterades där är hur Biden letar medhjälpare för kampanjer mot Kina och Ryssland. Men då skriver en kommentator angående Tyskland:

Germany is a complex country, but it is not SMALL. Thus it makes some sacrifices in the name of Atlantic solidarity, but it also avoids some other. Interestingly, while Greens rose to being the most popular party, now that Nord Stream 2 is close to completion, Greens tabled a resolution to shut it down and impose severe sanctions on Russia, and ALL other parties voted against,

Greens dropped in polls by 4-7 percent.
Having a photogenic leader, unlike the leading CDU, lifted Greens, but their demands of sacrifice … do not help their popularity.

Det där verkade ju intressant, så jag försökte hitta mer uppgifter. Ryska nyhetsbyrån TASS har en post om detta, och där hänvisas till tyska Förbundsdagen. Jag klarade inte av att nå fram till eventuella parlamentsdokument, men tydligen skedde omröstningen den 10 juni. Och där ville alltså alla partier utom de gröna ha rysk gas.

För övrigt noterade jag, när jag var inne och spanade på några tyska sajter, att det görs försök att utesluta Sahra Wagenknecht från die Linke, vänstern. Hon har skrivit en bok som misshagar vissa medlemmar. Ledningen för partiet verkar sitta i ett besvärligt läge: dels ogillar många vad Wagenknecht förespråkar, men samtidigt är partiet i dåligt skick och behöver inte mer interna konflikter. Senaste delstatsvalet i Sachsen-Anhalt gick inte så bra. Sett från håll verkar det som om partiet behöver fler Sahra W som vågar säga ifrån. Men vad vet jag?

Putin: Hot om tandskador

Nu har läget mellan stormakterna blivit så dåligt att Putin nära nog säger rent ut att ”ställer du till bråk så knackar jag ner gaddarna i halsen på dej”. Med tanke på att Ryssland tidigare under Putins administration varit försiktigt med rena hotelser så är det här en skärpning. Undrar om de på andra sidan fattar hur allvarlig varningen är i den här videon, där just påpekandet om tänderna förekommer. ”Försöker dom bita oss så slår vi ut deras tänder så att de inte kan göra om det.” Även den svenska utrikesförvaltningen bör fundera över utvecklingen, och inte tro att man kan delta i mobbningen av Ryssland och samtidigt försöka låtsas att man är alliansfri.

Ryskt-iranskt-syriskt marint samarbete?

Som bekant försöker USA och EU + Israel strypa Syrien. Syrien vägrar ju ge upp och bli ett nytt Libyen, och därför stjäls eller stryps landets resurser. Bland det som stjäls är Syriens olja, och därför behövs tillförsel utifrån om inte landet skall stanna. Leverantör är Iran, som skickar fartyg med olja och livsmedel till syriska medelhavskusten. Men fartygen angrips av israelerna. Enligt den här artikeln (finns i norsk översättning här) så går nu Ryssland, Iran och Syrien ihop om ett marint samarbete för att skydda fartygen. Grundtanken torde vara att även om israelerna uppträder aggressivt mot Iran och Syrien så är det spel i en helt annan division om man börjar hota eller till och med angripa ryska fartyg.

Så, frågan är om USA:s och EU:s blockad nu luckras upp och den syriska motståndskraften stärks. Eller om NATO-gänget verkligen vill testa om ryssarna menar allvar. Men då kanske man kliver över en av de ”röda linjer” som Putin prata om.

Lurig bildsättning

I föregående inlägg pekade jag på hur rubriker kan vara missledande: Nej, Ryssland har inte tagit hem någon trupp från Ukraina, däremot har trupper vid gränsen mot Ukraina skickats tillbaka till förläggningarna (eller vart de nu tog vägen, de är i alla fall inte vid gränsen även om de kan återvända dit med expressfart om så bedöms nödvändigt). Men den som bara läste rubriken och inte övrig text blev missledd. Nu tar vi lite bild-resonemang i stället. Den här kommer återigen från Sveriges radio, men är av en typ som ofta ses i exempelvis dags- eller veckotidningar. Här är bilden:

Mannen till höger behöver ingen vidare presentation. Kvinnan till vänster kan vara Estlands statsminister. Hon verkar lägga upp ett överlägset triumferande flin, medan han ser ut som om han svalt något olämpligt.

Vi har alltså nyheten (ännu mer utvisade ryska diplomater, denna gång från Baltikum). Och så bilderna. Frågan är då om dessa hänger ihop med just denna händelse, eller om de plockats för att illustrera en berättelse. Jag tror på det senare. Bilderna vill förmedla berättelsen om att de modiga små baltiska staterna ger Ryssland och elake Vladimir en smocka så han håller på att trilla av pinn’.

Men vi kan ju se vad Putin sade i sitt tal till parlamentet nyligen, angående hur vissa delar av omvärlden uppför sig:

All the while, unfriendly moves towards Russia have also continued unabated. Some countries have taken up an unseemly routine where they pick on Russia for any reason, most often, for no reason at all. It is some kind of new sport of who shouts the loudest.

In this regard, we behave in an extremely restrained manner, I would even say, modestly, and I am saying this without irony. Often, we prefer not to respond at all, not just to unfriendly moves, but even to outright rudeness. We want to maintain good relations with everyone who participates in the international dialogue. But we see what is happening in real life. As I said, every now and then they are picking on Russia, for no reason. And of course, all sorts of petty Tabaquis are running around them like Tabaqui ran around Shere Khan – everything is like in Kipling’s book – howling along in order to make their sovereign happy. Kipling was a great writer.

Det som Putin gör här är att ta ett motiv ur Kiplings Djungelboken, nämligen sjakalen Tabaqui som fjäskar för tigern Shere Khan för att få snaska lite på dennes byten. Putin jämför en del politiker i utlandet med sjakalen-fjäskaren, medan tigern bör motsvara USA. (Vi kan också minnas Maos ord om att visserligen är tigrar farliga och kan döda, men på sikt är de inget annat än pappersfigurer.) Putin må väl ha blivit lite irriterad över att balterna nu larvar sig (förmodligen på uppdrag från Chefen), men inte tar han det som ett slag i veka livet på sig själv. Ryssarna spelar långsiktigt, försiktigt och vinnande, USA och dess underhuggare har bråttom och gör misstag.

Estland förresten, det ligger ju nära Sankt Petersburg. Eller Leningrad som staden hette när Putin föddes där. Under andra världskriget utsattes Leningrad för en ohygglig belägring, med massdöd och lidanden som följd. Men staden höll ut. Vladimir Putins far var soldat då. På senare år har ryssarna gått ut och firat ”de odödligas regemente”, med bilder av hjältarna som kämpade mot den fascistiska invasionen. Jag tror även Putin har varit med där, med ett porträtt a sin far. – Vi kan utgå från att om västmakterna försöker sig på något nytt angrepp mot Sankt Petersburg (som för övrigt ligger i det som ännu kallas Leningrads militärområde) ligger Estland mycket illa till och eventuella hånflin kommer att försvinna blixtsnabbt. – Bildkombinationen som SR lagt upp kanske kan få oss att tro något annat, men någon baltisk triumf mot Ryssland skall varken den flinande damen eller någon annan räkna med.

Varning för luriga rubriker

Den som läser följande rubrik hos Sveriges radio kan lätt få uppfattningen att ryska trupper som varit i Ukraina flyttas hem igen. Dras bort”från Ukraina.” Men det handlar om att ryska trupper i Ryssland flyttas från gränsområdena mot Ukraina, alltså att de hela tiden har varit på den egna sidan gränsen. Den som bara läser rubriken får fel uppfattning om vad som händer. Varning för luriga rubriker och luriga rubriksättare!

Kanske Ryssland har uppnått målet, att skrämma Kievregimen från att göra något dumt mot Donbass eller Krim, och därmed kan dra ner på gränstrupperna. Kanske något annat finns i bakgrunden. I dagsläget finns det folk som funderar på om USA skulle försöka dra igång en bred kampanj mot Ryssland via ombud. Däri skulle ingå Ukraina, försök att störta regeringen i Vitryssland, stödja kravaller i själva Ryssland (och gärna få kalsongmannen Navalny död), kanske nytt försök av Georgien att angripa Abkhazien och Sydossetien. Annat kan man väl tänka sig också, kanske att störtdumma svenska politiker är redo att göra något knasigt mot Ryssland. Eller anar de att Ryssland kör man inte med längre? Putin talar alltmer tydligt om att det finns gränser, och det är säkrast att ta det till sig.

Några klipp från Putins senaste tal

President Putin har hållit sitt årliga tal till parlamentariker och andra viktiga personer i Ryssland. En engelsk version finns att läsa här. En stor del av talet handlar om att fixa till inre ryska förhållanden på olika områden – utrymme för förbättringar torde finnas. Jag har inte mätt spaltdecimetrar, men den del som ägnades åt utrikespolitik var nog mindre. Gissningsvis är medel-ryssen mer intresserad av bättre levnadsbetingelser, så prioriteringen torde vara riktig. Några klipp från talet följer, några speciellt viktiga meningar har kursiverats.

Har bara sett någon enstaka media-reaktion här hemma, men jag tror det mest handlar om att han inte nämnde Navalny och inte pratade om Ukraina. Varför skulle Navalny ens nämnas, utom möjligen att karln verkar vara odödlig? Han har ju överlevt världens värsta nervgift tre gånger (i en kopp te, i en flaska vatten, och slutligen i kalsingarna) och vad kan då skada honom? Och det räcker med att prata om Ukraina indirekt för att omvärlden borde förstå att man inte bör överskrida vissa gränser. Putin verkar inte vara typen som vrålar ut hotelser och förolämpningar till höger och vänster, men slutmeningen i det här citatet bör ses som en mycket skarp varning:

We really want to maintain good relations with all those engaged in international communication, including, by the way, those with whom we have not been getting along lately, to put it mildly. We really do not want to burn bridges. But if someone mistakes our good intentions for indifference or weakness and intends to burn or even blow up these bridges, they must know that Russia’s response will be asymmetrical, swift and tough.

Those behind provocations that threaten the core interests of our security will regret what they have done in a way they have not regretted anything for a long time.

För ett par dagar sedan kom den sensationella uppgiften om ett försök att mörda Vitrysslands president med familj och närstående, och sedan kuppa in en ny regering med hjälp av hjälpsamma vitryska militärer. Jag tror inte detta har uppmärksammats i ”våra” media. Historien låter ju nästan otrolig (Vitryssland är ju ändå ett land i norra Europa, inte en risig stat i Tredje världen!), men Putin talade om detta, nämligen:

 … the recently exposed direct interference in Belarus in an attempt to orchestrate a coup d’état and assassinate the President of that country. At the same time, it is typical that even such flagrant actions have not been condemned by the so-called collective West. Nobody seemed to notice. Everyone pretends nothing is happening.

But listen, you can think whatever you like of, say, Ukrainian President [Viktor] Yanukovych or [Nicolas] Maduro in Venezuela. I repeat, you can like or dislike them, including Yanukovych who almost got killed, too, and removed from power via an armed coup. You can have your own opinion of President of Belarus Alexander Lukashenko’s policy. But the practice of staging coups d’état and planning political assassinations, including those of high-ranking officials – well, this goes too far. This is beyond any limits.

Suffice it to mention the admission made by the detained participants in the conspiracy about a planned siege of Minsk, including plans to block the city infrastructure and communications, and a complete shutdown of the entire power system in the capital of Belarus! This actually means they were preparing a massive cyberattack. What else could it be? You know, you cannot just do it all with one switch.

Clearly, there is a reason why our Western colleagues have been stubbornly rejecting Russia’s numerous proposals to establish an international dialogue on information and cyber security. We have come up with these proposals many times. They avoid even discussing this matter.

What if there had been a real attempt at a coup d’état in Belarus? After all, this was the ultimate goal. How many people would have been hurt? What would have become of Belarus? Nobody is thinking about this.

Just as no one was thinking about the future of Ukraine during the coup in that country.

Mina slutreflexioner: De tilltänkta kuppmakarna verkar ha använt samma manual som misslyckades i Venezuela, nämligen att ta kontakt med militärer som de trodde var villiga att ställa upp och störta Maduro. Men militärerna lurades och kuppen misslyckades totalt. Putin antar att Minsk skulle ha drabbats av ett cyberangrepp mot sin kraftförsörjning. Just den typen av angrepp har USA hotat med, i och för sig mot Ryssland, men det kanske var Vitryssland man tänkte på. – Hur som helst, försöket misslyckades, och det är frågan vad Lukashenka drar för slutsatser av det. Han, åtminstone, kan ju inte låtsas ”som om ingenting har hänt”.