Bakslag för Kinas rymdstation?

Den 29 april sköt kineserna upp något som skulle bli grundmodulen till Kinas första rymdstation. Intressant utveckling, vilket jag noterade då. Men som Stenmark anmärkte någon gång: Man kan inte vinna jämt. Det var väl meningen att stationen skulle vara i drift redan nästa år, men nu började raketen snurra runt Jorden i stället, och har störtat i Indiska oceanen. Rimligen borde det orsaka förseningar i vissa delar av Kinas rymdprogram (andra delar verkar traska på utan problem). Det twittrades inte lika mycket om kraschen som om uppskjutningen den 29/4, men här har vi ett färskt i alla fall:

PS. Det har kommit en fråga om det bara är bärraketen som hamnade i plurret, eller om det också gäller modulen för rymdstationen. Svar: jag vet inte. DS

Ännu mer PS: Det verkar som stationsmodulen är där den skall vara, och det var ”bara” bärraketen som gick åt h-e. Men det torde finnas en del frågor för de kinesiska teknikerna att jobba med ändå. DS

Hundarna skäller, men karavanen drar vidare

Nu bråkas det om 5G i Sverige. Kommer Huawei, ledande företag på det här området, att tillåtas sälja sin utrustning här? Hu så hemskt, de kan ju spionera (vilket ju ingen annan gör, naturligtvis!).

Jag begriper ärligt talat inte mycket av den här tekniken, men trodde fram till för ett par dagar sedan att 5G är det modernaste som finns. Men sedan fick jag syn på ett twitter från Xinhua, Nyhetsbyrån Nya Kina, och följer man länken till  en större artikel hos byrån får man veta följande:

TAIYUAN, Nov. 6 (Xinhua) — China successfully sent 13 satellites into orbit from the Taiyuan Satellite Launch Center in north China’s Shanxi Province on Friday.

The satellites, including 10 commercial remote sensing satellites developed by Argentine company Satellogic, blasted off atop a Long March-6 carrier rocket at 11:19 a.m. (Beijing Time).

Each weighing about 41 kg and with a design life of three years, the 10 satellites will be used to provide commercial remote sensing services with their multispectral and hyperspectral loads.

Also on board the rocket were three satellites developed by Chinese high-tech companies and research institutes for remote-sensing observation, science experiments, and science popularization.

One of the three is a 6G test satellite, weighing 70 kg and named after one its developers, University of Electronic Science and Technology of China. The satellite, carrying a terahertz satellite communication load, will establish a transceiver link on the satellite platform and carry out terahertz load tests.

The launch of the 6G test satellite marks a breakthrough in the exploration of terahertz space communication technologies in China’s space field, said Xu Yangsheng, an academician of the Chinese Academy of Engineering.

The satellite will be used in smart city construction, disaster prevention and mitigation, land planning, environmental protection, and the monitoring of major infrastructure construction.

Alltså: Argentina har rymdteknik, och så håller kineserna nu på med 6G. Jag kan inte tekniken, men 6G låter mer avancerat än 5G! Detta medan 5G verkar vara viktigast av allt här hemma!

Just på tal om Huawei-konflikten i Sverige gjorde jag en kommentar till en post hos Global Politics i detta ämne för några dagar sedan. Min kommentar avslutades med detta:

5G förresten – utvecklingen rasar på, och jag såg att häromdagen skickade Kina upp en satellit utrustad med 6G.

Signaturen Karl W lade en del ytterligare data och reflexioner till min kommentar, han bekräftar att utveckling av 6G pågår medan det är full fart på 5G. Slutklämmen på hans första inlägg tycker jag låter ungefär som min rubrik på det här inlägget, fast uttryckt med andra ord:

Sverige måste bestämma sig, sjunka i avgrunden med USA som sänke, eller stiga mot morgondagens samhälle med Kina. Åsikter och fejknyheter om ”nationell säkerhet” sätter inte mat på bordet till barnen.

Alltså: det gäller att bestämma sig. Inte vara som några skällande byrackor som inte kan göra annat än just skälla, medan den avancerade teknikens karavan inte bryr sig utan bara drar vidare. Jag antar att det är rätt hårda diskussioner bakom de svenska kulisserna om vad som skall göras. Diplomatiskt blir det svårt att hantera, men Karl W resonerar också om en livlina som Kinas regering slänger ut till svenskarna:

Överklagandet är en livkrans och räddningslina kastad till Sverige. Domstolen kan beordra att Huawei förbudet upphävs, Sverige räddar ansiktet och ekonomin och USA får svårt att agera mot ett domstolsbeslut, men dom kommer att föröka på andra sätt. Därför har man i Kina officiellt varit mycket försiktig i uttalanden och kommentarer för att inte stänga vägen för Sverige att backa med respekten i behåll. På folkmedia i Kina, sociala, alternativa, bloggar, har tonen varit det motsatta. Släng ut Ericsson, riv ut deras installationer, stäng av Sverige, stäng Sveriges ambassad och handelsdelegation i Kina, stäng Kinas ambassad i Sverige, osv. Nog är nog.

Det där med ”räddar ansiktet” och ”respekten i behåll” kanske är väldigt viktigt ur en asiatisk synpunkt. Stämmer Karl W:s resonemang får Sverige en utväg, samtidigt som Kina inte förlorar på det. Det låter som en ganska ”asiatisk” lösning, där man hellre försöker få motståndaren att ge upp utan blodbad, till skillnad mot en USA-lösning där just blodbadet är något som man kan frukta. Alltså win-win, inte nollsummespel där någon måste vara den obestridde segraren.

Men för närvarande är det väl mest hundskallen som hörs. Kan man misstänka att det sitter några kinesiska ljushuvuden och funderar på G7 redan? Karavanen drar vidare!

Kinas första satellit 50 år

Det här 50-årsminnet skedde igår. Ursäkta missen från min sida. Men jag minns i alla fall att den kvällen 1970 rattade jag på en gammal radio som kunde ta in kortvåg, fick in Radio Peking på engelska, och där berättade man stolt om att Kina skickat upp sin första satellit i omloppsbana. Kina var nu med i ‘rymdklubben’. För några dagar sedan såg jag att landet nu planerar för att skicka rymdfarkoster till Mars.

Årsslut. Kinas nya femårsplan för rymden

Det går mot slutet av ett rörigt år och jag har inte lust att göra några sammanfattningar, och inte vet jag om det är någon idé att skvätta ut förutsägelser inför 2012 heller. Det ramlade in en gratistidning nyss, och där förutspådde några glada fastighets(skojar)mäklare att ”det går uppåt” 2012 igen. Fa’n trot, särskilt när en part i målet skall vara prognosmakare. Men att Jorden inte går under den 21 december 2012 tror jag är en rätt bra prognos. Skulle så ändå inträffa får ni väl komma och kritisera detta den 22 december! ”Haha, vad säger du nu va, titta, hela Jorden har bara försvunnit i ett svart hål fast du inte trodde på’t.”

Den svenske trubaduren Bernt Staf uppges för länge sedan (omkring 1980 tror jag) ha sagt att framtidens stora frågor blir demokrati och miljö. Ser man ut över världen idag är tanken inte så dum. Miljökatastroferna står som spön i backen, och demokratin – den som nyss var så omhuldad (officiellt i alla fall) ersätts av ”teknokrater” utan att den fina borgerligheten reagerar. Samtidigt mullrar det nedifrån på alla kampfronter – från de fredligaste till de beväpnade – och nya omvälvningar är inte otroliga under kommande år. Med tanke på att många regeringar verkar obevekligt inställda på att göra den pågående ekonomiska krisen värre lär orsakerna för människor att revoltera inte bli färre 2012. Det är rätt att göra uppror mot reaktionärerna!

Varför inte bara ta en annan men kanske inte så uppmärksammad företeelse som träder i kraft nästa år: Kinas nya femårsplan för rymdprojekt! Det har redan väckt viss uppmärksamhet att Kina bygger sitt eget system för satellitnavigering. Man blir därmed oberoende av vad USA vill dela med sig vilket orsakat en del gnäll.

Jag minns när jag rattade på en radio för oerhört länge sedan (1970, väl?) och fick in Pekingradion – och det var just den dagen Kina hade skjutit upp sin första satellit. En liten metallkula flög runt Jorden högt uppe och spelade Östern är röd med tunna plingande toner i rymdbruset.

Det har hänt mycket sedan dess. Och det skall bli mer enligt den nya femårsplanen: rymdlaboratorier, bemannade rymdstationer, rymdfärjor, fler sonder till Månen och så småningom skall människor skickas dit också. Tydligen siktar man på utforskning av asteroider och astronomiska objekt längre bort (det svarta hålet mitt i Vintergatan!), samt på system för att upptäcka rymdskrot och farliga föremål på väg mot Jorden. Det sista kan vara viktigt ifall en jättemeteor skulle hamna på kollisionskurs med Jorden. Av jordisk nytta blir också ett större sortiment satelliter för kommunikation och meteorologi.

Fascinerande. Kina ligger ännu efter USA och Ryssland vad det gäller rymdteknologi, men frågan är om man inte på sikt kan köra om? Egentligen borde detta illustreras med raketer som drar upp i rymden, men jag avslutar detta års bloggande med lite klotter i form av en tecknad framtidsönskning om pigga vårfåglar om några månader!

Inte så vältecknad, men jag tycker själva tanken bakom är god ändå: det kommer en vår så småningom!

Gott Nytt År från bloggare Björnbrum!

Konst med fågelperspektiv

Jag har lagt upp satellitbilder som konstnärliga företeelser åtminstone en gång tidigare på bloggen. Då gällde det en närbild på Novaja Zemlya, Här är ett par exempel till, där bilden blir till abstrakt konst med mycket färger. Den undre är från Mackenzieflodens delta i nordliga Kanada mot ishavet, den övre från ett område öster om floden. Undrar vad det röda är – kanske jättestora myrar?

När jag ändå var inne på Google maps plockade jag fram läget för L’Anse aux Meadows, platsen på norra Newfoundland där nordmän hade en kortvarig koloni. Det var en rejäl resa att ta sig i öppna båtar från Norge eller Brittiska öarna, eventuellt via Färöarna och andra mindre öar, till Island, sedan Grönland och till slut över det stora sundet till Helluland, Markland (områden på amerikanska fastlandet mitt emot Grönland) och Vinland på Newfoundland.

Fem flugor i en smäll

Så här långt har de indiska rymdraketerna inte kommit (ännu, i alla fall): det är stjärnhopen NGC 3603 på 20 000 ljusårs avstånd från oss.

I Times of India idag kan man läsa om att Indien så att säga slagit fem flugor i en smäll. Man har skickat upp en bärraket från en avskjutningsplats på östkusten tio mil om Nennai (staden som förr hette Madras). Det gick bra. Ibland har raketer ramlat ner nästan direkt efter avskjutningen, men nu lyfte man upp inte mindre än fem satelliter i omloppsbana med detta enda raketskott.

Bland intressanta detaljer är att en av satelliterna tillhör Algeriet, och att en annan byggts av elever från tekniska högskolor i södra Indien. Mellan 1994 och 2009 har indierna skjutit upp 17 egna och 22 icke-indiska satelliter, så landet får sägas vara etablerat inom branschen.

Varför peka på just det indiska rymdprogrammet? – Kanske för att peka på hur motsägelsefullt det är med spetsteknologi och armod sida vid sida. Enligt en annan artikel i ToI har åtta indiska delstater med 421 miljoner invånare (det gäller Bihar, Chhattisgarh, Jharkhand, Madhya Pradesh, Orissa, Rajasthan, Uttar Pradesh och Västbengalen) fler fattiga än i de 26 fattigaste afrikanska staterna tillsammans (410 millioner). En del hänger väl helt enkelt på hur man räknar, vilka mått som använts, men siffrorna är nog förskräckande höga hur man än lägger upp statistiken.

Ytterligare en annan artikel hävdar att 120 000 personer (0,001 procent av befolkningen) kontrollerar ungefär en tredjedel av Indiens bruttonationalinkomst. Jag kan bara gissa, men skulle man göra rejäla omfördelningar skulle nog Indien kunna lyfta den fattiga majoriteten och fortsätta med sitt rymdprogram utan att det skulle vara några större problem med det. Kanske det sitter några maoister i de befriade områdena i Dandarakanya och funderar över hur detta skall lösas (och om satelliternas kameror är något hot mot dem själva)?