Lite om sovjetisk sci-fi

En gång i min ungdom läste jag rätt mycket science fiction. Mycket kom från den anglo-saxiska världen, men det finns ju andra ursprungsområden. Polen hade sin gigant Stanislaw Lem som bör ha räknats till det yttersta toppskiktet globalt av sf-författare (behöver man påminna om romanen och senare filmen Solaris?).

Men lite längre österut fanns Sovjet, och där hittar man en rad goda författare. Just vid den tiden när jag läste en massa sf publicerades också en del sovjetisk sf i svenska översättningar, exempelvis av bröderna A & B Strugatskij. Vad jag minns höll de god nivå. Bröderna A & B skrev en roman som i svensk översättning fick heta Frukost vid vägkanten, senare filmad som Stalker (den har jag inte sett, till skillnad mot gamla Solaris).

För några dagar sedan kom ämnet med sovjetisk sf upp på twitterflödet från Soviet Visuals. Där hänvisas också till en engelsk översikt.

Afrikansk cyber-punk (!?)

Fick ett par länktips av trogne läsaren Karl och tänkte att de kan vara värda att lyfta upp så att de blir synbara ordentligt:

Den här afrikanska sidan, samt en svenskspråkig sida med en från fransyska språket översatt artikel om afrikansk science fiction.

Jag var på ett möte om miljö en gång där en afrikan ställde frågan varför inte Afrika skulle kunna ha en rymdindustri i framtiden, i stället för att bara vara råvarukoloni och avstjälpningsplats för västerländskt skräp? Och det är ju en bra fråga.

En annan bra fråga är om Marshall McLuhan hade rätt när han trodde att elektroniska media har lättare att slå igenom i kulturer där det muntliga är starkare än i det gamla västerlandet där vi fortfarande domineras av tryckpressen och maskinkulturen med dess serieproduktion. Delar av Afrika (och en del andra områden i Tredje världen) kan ju tänkas gå nästan direkt från traditionellt jordbruk till högteknologi. Inte så att det traditionella jordbruket försvinner, utan att det finns i bakgrunden för den lokal anslutningen till den elektroniska världsomspännande kulturen. Och då kommer givetvis en del av det traditionella att åka ut på det nervsystem som omspänner hela världen. Varför inte kalla det ‘kulturberikning’ för att riktigt reta alla sverigedemokrater?

Det som kan röra till processen är dels svårartade klimatförändringar, sammanbrott i kontinentens mega-städer, samt lokala krig och konflikter samt inblandning utifrån. Det finns ju ett viss hot om att Afrika kan bli skådeplats för indirekta uppgörelser mellan USA och Kina.

Protonen krymper?

Protonen ingår i atomkärnan och är därmed en viktig del av allt som finns i och omkring oss. Länge har man trott sig veta hur stor protonen är, men nu kommer sensationella uppgifter: den är fyra procent mindre än vad tidigare mätningar visat. Med nya mätmetoder får man nya resultat.
Det finns ju en del olika trista förklaringar: mätfel, fel i beräkningar, nya beräkningar bättre än gamla. Det är ju lätt gjort att det blir fel när man skall försöka mäta storleken på en partikel som är oerhört liten och väl egentligen mer är som en våg (om jag hänger med i resonemanget). Den kan ju inte ses direkt, utan man måste använda indirekta mätmetoder.

Men som varje gammal science fiction-läsare förstår så handlar det ju om att de verkligt stora krafterna är igång. Universums skapare har fått för sig att det är lämpligt att ändra några grundläggande konstanter. Jag knappade på miniräknaren och kom fram till att om allt i universum krymper med fyra procent om året skulle det ta inte mer än drygt 74 år innan det krympt till en procent av den nuvarande storleken. Och när den krympningen är klar finns det ju plats för ett nytt universum! – Smart uttänkt!

Ett par lästips

För den late är det bättre att låta andra skriva än att själv sitta och nöta på tangenterna. Här är ett par läsbarheter:

1. Bloggen Klass mot klass (och här handlar det inte om skolklasser) har skrivit ett långt inlägg om science fiction, utopier och dystopier. Det där med SF intresserar mig, jag läste en hel del sådant på sjuttiotalet. Mycket i genren är skräp, men en del kan fungera som litterära experimentalfält och som sätt att få en att fundera över tillvaron en gång till. Kan man inte säga att SF ibland kan visa för en att ”en annan värld är möjlig”? – Detta är ju faktiskt en utmaning mot dagens härskare!

2. Om man vill läsa en vettig socialdemokrat torde Lena Sommestad vara en god kandidat. Jag fruktar dock att hon förgäves kämpar mot partiets mörkmän, socialmoderater och betonghäckar. Nu föreslår jag läsning av det här inlägget, där hon förespråkar upprättandet av Arbetarrörelsens Humanistiskt-Samhällsvetenskapliga Råd. Tanken verkar inte så dum, under förutsättning att den fylls av något hållbart som kan föras vidare till dagligt politiskt arbete. Och det är där som en stor, och kanske avgörande hake finns: mörkmän, socialmoderater och betonghäckar är inte intresserade av modern vetenskap som kan röra till deras tillvaro. Samma torde gälla inhyrda konsulter som skall motivera alla politiska felgrepp som gör att partiet får allt svårare att hålla sig kvar i den svenska verkligheten.

Avatar – en amerikansk roman?

Jag har inte sett den omtalade filmen Avatar och tänker inte göra det heller. Det räcker med att Bolivias progressive president Evo Morales har sett den och tycker att den är bra. Då behöver jag inte besvära mig med något eget omdöme. Jag litar på honom.

I Aftonlövet skriver Inga-Lina Lindqvist att handlingen påminner om en roman av de gamla fina sovjetiska science fiction-författarna bröderna Strugatskij. Jag har läst några av deras böcker för många år sedan, dock inget som påminner om den här historien tror jag. Med det lilla som jag läst om filmens handling verkar den också påminna om en roman av den fina amerikanska science fiction-författaren Ursula K LeGuin. En storskog med naturnära varelser som invaderas av hänsynslösa råvarujägar. Är inte detta ett ganska generellt tema: onda människor angriper den goda naturen? Ett liknande bakgrundstema fanns väl i Sagan om ringen också. Man kan se frågan ställas: vad gör vi med vår Jord, vårt hem?

Vad är det för särskilt med spetsiga öron? Alverna försågs också med spetsiga öron. Visserligen har vi uttrycket ”att spetsa öronen” när det gäller att lyssna särskilt noga, men finns det inte andra öronformer som är smartare om man vill uppfatta omgivningen? Fast stora elefantöron kanske hade sett mindre tilltalande ut?

Jag har inte koll på exakt dag, men nu är det ungefär ett år sedan TV:n åkte ut. Och inte har jag saknat den heller. Det finns så mycket annat att göra. Skulle behöva några extra livstider för att läsa allt jag skulle vilja läsa, exempelvis.

Snabbare än ljuset?

Blixt Gordon åker till Mars 1938 – det var långt på den tiden det! Vi vill åka längre!

Som alla vet är det knepigt att få till långdistanstrafik i rymden eftersom inget kan färdas snabbare än ljuset, och våra eventuella grannar torde finnas på många ljusårs avstånd. Inom science fiction har man löst det med ”hyperrymden”, ”maskhål” eller andra påhitt som skall göra det möjligt att åka fram och åter över galaxen utan att det skall behöva ta tusentals år.

Men nu har några forskare använt strängteori och annat svårbegripligt och kläckt idén om en bubbla som utnyttjar den tionde dimensionen och svart materia … ja, hur det nu hänger ihop. Rymdskeppet finns inne i bubblan och rör sig egentligen inte (och bryter därmed inte mot lagen om att man inte kan färdas snabbare än ljuset). Däremot krymps rymden framför och utvidgas bakom skeppet, och därmed skall det kunna färdas snabbare än ljuset ändå. För att driva fram ett skepp på tio kubikmeters volym torde all energi som finns i planeten Jupiter krävas – vi är alltså inte riktigt där ännu. Men spännande låter det.

Stort och tomt!

Tänk på det här om du vill tänka något stort – och tomt:

A “giant hole” in the universe has been discovered by astronomers from Minnesota. Investigating an area of the sky known as the WMAP Cold Spot, Lawrence Rudnick and colleagues found a void empty of stars, gas and even dark matter (press release). As AP’s widely circulating report notes, the hole is big: an “expanse of nearly 6 billion trillion miles of emptiness”

Tänk, så tomt att inte ens den berömda svarta materian finns där! Jag kopierade detta från The Great Beyond, för övrigt. Nästan 6 miljarder biljoner (fick jag till det rätt där?) engelska mil av tomrum därute i universum! Man kan få svindel för mindre.

Samtidigt funderar jag över i vilken science fictionbok det skrevs om ett jättestort hål i universum? Någon gång för många år sedan har jag läst det. Någon sf-författare tänkte den här företeelsen innan vi kände till att den fanns i verkligheten. Idag är sf komprometterad och nedsolkad (hårda ord kanske?) av töntigheter som Stjärnornas krig och liknande. Vilda västern och sagor flyttade ut i rymden, där rymdskeppen bullrar fram i vakum (det är inget buller i tomma rymden, men lik förb…).

Nä, riktig sf är andra och djupare grejor. Genren brukar ju anses som i första hand amerikansk, men en av de stora i branschen – Stanislaw Lem – var polack. En del bra sovjetisk sf skrevs också, och här i Sverige skapade Harry Martinsson Aniara. Den vetenskap man använder behöver inte bara vara naturvetenskap, sociologi eller antropologi går också bra.

En svensk sf-novell som jag minns handlade om att man kopplade ihop alla datorer (eller om det hette datamaskiner på den tiden novellen skrevs). Sedan frågade någon denna supermaskin: ”Finns gud?” – ”Nu finns gud” svarade maskinen, samt avlivade med hjälp av en blixt en desperat person som försökte stänga av strömmen. Det kallar jag science fiction! En känsla för det förunderliga lika stor som det där hålet i rymden!

Bullerproblem

Vi kan konstatera att ett bullerproblem finns kvar trots upprepade tillsägelser: dessa förb-e rymdskepp i science fiction-program på TV som bullrar fram ute i tomma rymden trots att inga ljud kan höras därute. Till det krävs någon sorts ganska tät atmosfär med gaser, men i den mån det finns gas mellan planeter och galaxer är den i allmänhet för tunn för att kunna fortplanta ens det minsta lilla motorknirk. – Slut på gnället. Effekterna är väl anpassade till den tänkta publikens fattningsförmåga. Tror den på motorvrål i rymden tror den säkert på hyperrymd och resor genom svarta hål också.