Varför skall man rösta?

Vem är intresserad av detta val? – Tidigare har man kunnat jaga några extra väljare till valurnorna genom att skrämmas för, eller propagera för, sverigedemokraterna. Men nu verkar paniken utebli, och detta till den milda grad att sverigedemokraterna glömde att lämna in kandidatlistor till några församlingar i Skåne. Det måste ju hända något speciellt (läs: skandaler) för att kyrkans angelägenheter skall uppmärksammas utanför de mest berörda kretsarna. SD som skrämselobjekt i kyrkan fungerar inget vidare längre, partiet är ju så väl förankrat i de vanliga borgerliga politiska församlingar på lokal-, regional- och riksnivå att någon kyrklig bas knappast behövs. Och idén med partilistor i ett trossamfund verkar ju lite konstig. Men det håller väl några medlemmar sysselsatta.

Lite dålig tajming

I går blev ett antal människor knivskurna i Vetlanda. I går 3/3 publicerade också SvD ett helt uppslag om Vänsterpartiet och hur den nya ordföranden försöker skapa om V till det nya socialdemokratiska partiet. Det senare har ju glidit så långt åt höger att det finns ett politiskt tomrum att ta över. Taktiskt smart, men finns det frågetecken?

Den ekonomiska politiken är nyckeln till partiets strategi mot valet 2022 – som går ut på att vinna stöd hos de arbetarväljare som de senaste åren gått från Socialdemokraterna till Sverigedemokraterna. Istället för att försöka stoppa väljarflykten genom stramare migrationspolitik – vilket varit S-linjen – talar Nooshi Dadgostar om att det enda som kan göra konservativa LO-medlemmar röda igen är att skapa framtidstro i bruksorter och förorter som under lång tid varit ekonomiskt och politiskt övergivna.

Det kanske är lite dålig tajming att dra upp migrationspolitiken i ett läge där svenskar sprättas upp av en invandrare på gatorna, även om det samtidigt är bra att försöka få framtidstro på orter som ligger i bakvatten. Men vad är målet egentligen – är det bara att få en massa arbetare och glesbygdsfolk att sluta rösta på Sverigedemokraterna och gå till V i stället?

Är det viktiga för V att försöka ta över så många väljare från social- och sverigedemokraterna möjligt genom att locka med något som låter bra, eller finns det en rejäl ideologisk övertygelse i botten? Kommer motståndare mot migration glömma sitt motstånd om de får lite vänliga ord från den politiska eliten i Stockholm? – Jag är inte säker på det, man kan inte lura folk hur som helst. Inte alla i alla fall. Och inte när människor ligger blodiga på gatan.

Sedan kan man ju undra om det finns andra intressen inblandade. Någon som tycker att V kan användas som uppsamlingsplats för element som annars kunde bli radikala på riktigt, kanske. Det kanske inte är en tillfällighet att V:s nye chefsekonom är tidigare socialdemokrat. Det kunde ju garantera att den socialdemokratiska högerglidningen från 1980-1990-talen kunde konserveras i ett annat parti, medan det radikala 1970-talet definitivt kunde begravas. Skulle V få bra utdelning på det här i kommande val skulle partiledningen tjäna på det (löner, arvoden, pensioner, förmåner, partistöd …), och krafter utanför partiet skulle kunna vara lugna med att inga riktigt radikala utbrott kan förväntas. Att folk demonstrerar lite lagom står man ut med, det är som en säkerhetsventil.

Men då kan det ju bli en annan dålig tajming: V förvandlar sig definitivt till ett vänsterliberalt (och bombliberalt EU-) parti samtidigt som kapitalismen krisar ihop ohjälpligt och blir mogen att bytas ut. Till det krävs andra rörelser. Eller kan V stöpa om sig igen efter vad tiderna kräver? – Jag vill se det innan jag tror på det.

Virusets upphov, elektroniska pengar, sd:s framtid

Kan detta vara den nuvarande epidemins upphov – ishockeyspelaren Hans ”virus” Lindberg? Kanske ett tips till smittskyddskämparna att följa upp!

***

Om vi blir lite allvarligare så har det som alltid händer vid kriser som drabbar stora bolag och stora intressen verkligen hänt: den nyss så föraktade staten belägras med krav på att gripa in och rädda de nyss så karska bolagshövdingarna. Fanns det inte medel för att underhålla den offentliga sektorn och stödja fattigt folk igår, så finns det plötsligt idag.

Men hur kan det finnas pengar? Ännu så resonerar många som om vi hade guldmyntfoten kvar, alltså att det verkligen finns en fast summa pengar i landet. Eller åtminstone att staten är som ett hushåll som har en viss inkomst som måste balansera utgifterna. Så är det inte. Vid det här laget borde de flesta veta att bankerna kan trolla fram ”pengar” efter behov. Birger Schlaug nämnde det nyligen i en bloggpost, och den fick mig att gå vidare till Riksbankens hemsida.Några intressanta saker kan noteras:

När vi pratar om pengar i dag tänker nog många på en sedel i någon valuta. Men i dagens digitala samhälle utgör kontanter en väldigt liten del av den totala mängden pengar, bara cirka 2 procent. Den allra största delen är elektronisk. …[Då glömmer vi tugget om att ”få mer pengar i plånboken” – dina kort är lika stora/små som tidigare, däremot händer något på ditt konto.]

När det gäller elektroniska pengar är det inte bara Riksbanken som skapar nya pengar i Sverige. [Alltså: Riksbanken skapar nya pengar elektroniskt.]

[Vi upprepar så ingen missar det:] Centralbankspengar är pengar skapade av Riksbanken … .  

Centralbankspengar är svenska kronor utgivna av Riksbanken. [Notera: svenska kronor, våra egna pengar. Hade euron införts här hade vi inte kunnat använda den möjligheten.]

Alltså: om det uppstår en kris, och resurser ligger oanvända trots att de eventuellt är användbara, är pengar inte ett hinder för staten om den önskar hjälpa till. Riksbanken kan göra vad de nu gör (skriva lite på en dator kanske), och vips – där finns pengar på ett konto, pengar tas ut från kontot och hjulen kan börja snurra igen. – Lite knepigare är det väl i verkligheten, men ungefär så bör det fungera.

Och därför känns också det här lite fånigt, ett onödigt självberöm:

Varför onödigt? Kanske till och med skadligt? Ni har ”sparat i ladorna” så att exempelvis stora delar av den nödvändiga krisberedskapen (säg: civilförsvaret) sopats bort. Nödvändiga investeringar för gemensam trygghet har inte gjorts. Nu kan Riksbanken ändå fixa fram några elektroniska miljarder ifall ni hittar något behjärtansvärt ändamål.

***

Nu över till något annat, som man brukar säga.De här bilderna av sd-ballonger tog jag vid ett sd-möte på Långholmen i Stockholm för några år sedan. En stolt uppblåst, den andra mer slokande. Och jag undrar om inte sd har kommit in i det senare stadiet nu. Inte kommer partiet att säcka ihop och försvinna som en del tror, men framtiden ser tristare ut. Det handlar om administrativ duglighet. Det nuvarande styret kan verka uselt, men när det gäller kan man plocka fram talanger för att sköta svåra frågor. Eller annorlunda: vara regeringsduglig. Jag undrar om sd verkligen har den förmågan, inte ens tillsammans med de andra konservativa.

Kanske just Åkessons & Co gir in till kd och m för att försöka bilda ett konservativt block var det stora strategiska misstaget. Det förstärkte sd:s borgerliga profil. Kortsiktigt gjorde det väl inte så mycket, men när den stora tillväxten i partiets anhängarskaror kommer från socialdemokraterna i LO kan det betyda problem framöver. Visst finns det knegare som gladeligen skjuter sig i foten och röstar på arbetarfiender, men flertalet borde reagera på en politik som är direkt negativ på ett personligt plan. Eller åtminstone notera vilka som verkar kunna bemästra en knepig situation som handlar om lite mer än bara migranter.

Illa tänkt

Häromdagen skrevs en ledare i Aftonlövet av Sven-Eric Liedman. Jag har några intressanta böcker av honom (Stenarna i själen, Motsatsernas spel, Det ekonomiska tänkandets historia och I skuggan av framtiden), och där är det inget fel på tänkandet. Men AB-ledaren slutar i en trist suck.

Först skriver han lite om nationalismen som breder ut sig i världen, och kommer sedan in på förhållandet att det tenderar att skapas allianser mellan nationalisterna och nyliberalerna. Den senare grupper står ju för en del saker som nationalisterna kanske inte borde gilla, som i ekonomisk politik och sociala frågor. Men Åkesson kunde ju göra en helomvändning vad det gällde vinster i välfärden, trots att detta är en sak som nationalister med en folklig inriktning inte borde kompromissa om.

Generellt, vare sig det är SD i Sverige eller BJP i Indien så har enligt Liedman politiken utvecklats så att ”…man är strikt nationalist på alla områden utom ekonomin där man är gränslös.” Nu är väl SD inte ens strikt nationalist vad det gäller EU, kanske inte vad det gäller NATO heller om man tror att det gynnar partiet på något sätt, men i alla fall …

Vad  gör man åt detta? SD har ju en stor skara följare numera, och partiledningen hittar på saker som inte är till fördel för många av dess väljare. Här är Liedmans rekommendation:

Många nynationalister tillhör de skikt som hamnat på undantag genom den ekonomiska utveckling som kallas nyliberal. Det finns en tragedi i detta. Med mer högerpolitik hamnar de ännu mer utanför.
Hur motverkar man deras självskadebeteende? Det känns futtigt att säga: genom upplysning! Men också genom att skapa platser där de främlingsrädda får möjlighet att träffa främlingarna och förstå att det är samma krafter som hotar dem alla. Vi har långt dit.
Nu har ju andra partier under långa tider kunnat behålla stora väljarskaror trots att ledningen ger blanka f-n i dem (socialdemokraterna är väl det största men inte enda exemplet) och något liknande kan ju gälla för SD. Väljarna hoppas, hoppas, hoppas, att det skall hända något positivt någon gång … medan toppledarna bakom skål och vägg kallar dem efterblivna lantisar.
Och då fungerar ”upplysning” förmodligen rätt dåligt. Att bara snacka hjälper inte. Särskilt inte om det låter som en förnäm överhet tillrättavisar enkla torpare som antas vara lite bakom flötet. Lite snack och mycket verkstad måste till, men vem fixar det? Särskilt inte om det börjar lukta klasskamp. Klasskampen finns hela tiden, nu är det kapitalisterna som har överhanden (med nyliberalerna och deras nationalist-allierade som politiska ombud) – det behövs ett trovärdigt motstånd! Men varken S eller V verkar vara inställda på sådant numera.
Min reflexion angående ”platser där de främlingsrädda får möjlighet att träffa främlingarna” är egentligen en motfråga: tänk om de faktiskt stött på ”främlingar”, och det varit en betydligt tråkigare erfarenhet än ett festligt mångkulturellt möte? Om det faktiskt varit oroande, kanske skrämmande? Det förhållandet att svenskar flyttar bort från områden där ”främlingar” börjar bli bortåt 4-5% av befolkningen kanske säger något?

Landsbygden omringar städerna?

Nu är det en massa surr om vilket av knapptryckarkompanierna som skall vara regering respektive opposition på riksdagsnivå. Men i övrigt – finns det tendenser som på sikt kan vara mer betydelsefulla för Sveriges utveckling? Ju mindre orter, desto större avstånd från de tre storstäderna, desto mindre intresse från riksmedia. Det kan innebära fler överraskningar framöver och mer plask i den politiska ankdammen när den osynliga elefanten i rummet hoppar ner bland änderna och gör sig synlig.

Den ständigt vaksamme Tobias Hübinette ger här en översikt över vad som hänt i kommunerna landet över. Och tendensen är klar.

I hela 184 av Sveriges 290 kommuner är nu SD det näst största partiet och i 30 kommuner är SD det enskilt största partiet att jämföra med 2014 års val då SD blev det största eller det näst största partiet i ”endast” ett 50-tal kommuner. 

Varför är detta viktigt? Kanske för att politik bäst byggs underifrån. Fasta och pålitliga baser skapas lokalt och från dem kan vidare framryckningar göras med kadrer som är skolade i politiskt basarbete  som kan samhällena där de verkar. Ungefär som en förenklad kinesisk version av bondekrig: landsbygden omringar städerna. Till slut är bondehären stark nog att inta städerna och ”runka perukerna av herrarnas huvuden” som det uttrycktes här i Sverige en gång.

Om man tittar på vad som hänt i kommunerna ser sd ut som detta vals stora segrare och framtidspartiet, oavsett vad som händer i rikspolitiken. Pride-liberaler och globalister kan förskansa sig i några storstadsområden och mellanstora städer ytterligare en tid, men om de tillåts fortsätta dominera … tja, det är svårt att sia, särskilt om framtiden, men när även traditionella vänsterlän tippar över åt sd-hållet på basplanet borde paniken stå högt på dagordningen på Sveavägen 68 i Stockholm. För det som händer lokalt blir så småningom en riksangelägenhet om det händer samtidigt och likartat på många ställen. – Men jag tror inte de tar någon varning av det här. Det är bara att köra på, mot framtiden … eller ättestupan.

Hur som helst, ta en titt på ”Hübbes” sammanställning, den är intressant!

Detta är för övrig blogginlägg 5001!

Spridda tankar om Myrdal (grattis!), fosterlandet, etc

Idag fyller Jan Myrdal år igen. Det har han gjort sedan 19 juli 1927. En gammal man med oöverträffade erfarenheter och kunskaper, och som inte är rädd att säga ifrån. Det gör att han naturligtvis är avskydd av den lumpen-vänster (om än med akademiska meriter ibland) som, för att tala med gamle ordföranden Mao ”pissar och skiter på folket” – detta på tal om en storpamp i Kina på 1950-talet.

Häromdagen damp ett nummer av Clarté ned i brevlådan. De försöker värva tillbaka tidigare prenumeranter. Nja, det får nog vänta. Deras aktiviteter vad det gäller Myrdal är inte så snygga, så där borde rejäl självkritik publiceras. Eller åtminstone någon notering om att Myrdal är gammal nog att själv avgöra var han vill ha sina artiklar publicerade utan att fråga kidsen om lov, och att ett världskrig (som vi var nära ett tag och som ännu är en möjlighet) är något av det värsta som kan hända.

En referenspunkt som Myrdal gissningsvis skulle uppskatta (men inte lumpen-kidsen) är Bibeln. På tal om migrationsdebatten och dess ibland mer absurda uttryck kom jag att tänka på ett av de tio budorden. Så här säger Bibel 2000,  2 Mos 20:12:

Visa aktning för din far och din mor, så att du får leva länge i det land som Herren, din Gud, ger dig.

 I 1917 års översättning heter det:

Hedra din fader och din moder, för att du må länge leva i det land som HERREN, din Gud, vill giva dig.

Och därmed lär väl budskapet vara klart. Jag funderade på tolkningen av det här. En variant skulle vara att ”din far och mor” är det samhälle som skapat dig under många generationer. Det måste du vara aktsam om, annars finns det en stor risk att du förlorar det – och dessutom utan att vinna något annat. Man kan också uttrycka det som att det inte är bra att såga av den gren man sitter på, eller rötterna som håller trädet uppe. För då kanske ”Gud”, som kan tolkas som globalisterna, Hegels världsande eller någon annan företeelse, ger landet till någon annan.

Utan att gå för djupt in i detta kan man säga att globalister, liberaler, flyktingaktivister och liknande inte bör tillåtas hantera sågar i närheten av det träd vi sitter i.  För oss etniska svenskar finns inget annat träd att sitta i. Gör vi fel kommer ingen att rädda oss. Överklassen må betrakta fosterlandet som något man kan uträtta sina naturbehov på, men för den absoluta folkmajoriteten är inställningen en annan. Hoppas jag.

Som bilaga lägger jag till en kommentar som jag publicerade till den här bloggposten. Det handlade om kritik mot sverigedemokraterna. Det finns mycket att kritisera i detta parti. Men en kritik som är uppenbart osaklig kommer inte att fungera annat än på de redan frälsta. De andra kanske inte säger så mycket, men när/om de lägger sin röst i höst ..?

Läs gärna hela bloggposten och tänk lite själv. Och här är vad jag skrev som kommentar. Undrar om inte min notering om lokal identitet (skånske Björn Söder) är rätt ovanlig i diskussionerna. Själv är jag rätt klar över mina rötter. Bieler som nämns är alltså Paula Bieler – svensk medborgare, men kanske också polack/jude?

SD tävlar med liberalerna om att vara Sveriges mest ”Israelvänliga” parti. Det är kanske lite svårt att få ihop med SD:s nazistiska rötter även om den israeliska regimen i praktiken kanske är av åtminstone liknande skrot och korn?

Några nuvarande och tidigare ledare i partiet har ”judiska rötter” (bröderna Ekeroth, Bieler). Har någon kollat med ex.vis Bieler hur hon själv ser på sin identitet vid sidan av medborgarskapet?

Frågan om stora projekt (vindkraft, gruvor) skärps inom det samiska området i Sverige. Skall samerna ha rätt till dessa områden i kraft av att vara urfolk med egen identitet, eller skall de förklaras som vilka svenskar som helst och därmed inte ha dessa rättigheter? Då kanske vi kan hålla med de turkar som hävdar att det inte finns några kurder, bara ”bergsturkar”?

Kan exempelvis Söders inställning hänga samman med att han är från en landsdel med ganska stark egen identitet och då kan förstå att andra tänker åt samma håll, medan ett stockholmsliberalt gytter av diverse lösa individer från olika håll inte har samma kulturella ryggrad utan lydigt hoppar när globalkapitalet ropar ”hoppa”?

Jimmies nacke…

Jag förutskickade att det eventuellt kunde komma något tyngre inlägg om sverigedemokraternas vårmöte på Långholmen den femte maj. Om det följande är så tungt vet jag inte, men …

… jag kom dit med en ny kamera som jag inte riktigt behärskade än, och så var plötsligt Jimmie Å. bara en meter från mig, och jag fumlade med kameran och fick inte till något förrän han nästan försvunnit – man kan möjligen se hans nacke på bilden ovan nedanför hakan på den skäggige mannen, jag gjorde en förstoring så det syns bättre nedan! Ja, ja, man kan ju inte lyckas jämt!

Så småningom syntes JÅ i alla fall bra när han eldade massorna från scenen. Något överraskande var att han i början av talet tog upp en lokal fråga, nämligen planerna på att hugga ner de sköna träden och ta bort båtbryggorna längs Pålsundskanalen för att få till bättre cykelbanor. Men det är tydligen något sverigedemokraterna just i Stockholm vill ha fram. Det är träden och båtarna på högra sidan i fotot nedan som riskerar att försvinna.

Så här såg det ut i vintras när solen höll på att försvinna bakom Västerbron, och isen låg. Jag tänkte att det kan ju vara bra att visa att ibland är det kala träd och inga båtar här, bara en trist vinter.

Här är ett flygfoto över området också. Det röda B:et är där bilden med banderollen togs, V:et är där vinterfotot togs:

Nu har Jimmies parti avancerat från en liten grupp utan framtidsutsikter, till ett av Sveriges största partier. Detta har skett trots en enorm motvind under många år. Ibland undrar jag om inte just motvindens karaktär har bidragit till det. De rättfärdiga har skrikit ”rasist”, ”brun”, ”nazistiska rötter”, och ibland inte bara nöjt sig med att skrika utan gjort värre saker. Kritikerna verkade länge tro att sd kunde bemötas på samma sätt som 1990-talets heil-brölande skinnskallar. Det har inte fungerat. Sd bara växer.

Ibland sägs det att ”taket är snart nått”, men när sd når upp till det taket lyfts det bara en bit. Polemiken, och ibland förföljelserna, har inte hjälpt – varför? De verkar snarare ha varit kontraproduktiva. En allt större del av det svenska proletariatet, som borde vara till vänster enligt kartan, har mer eller mindre öppet gått över till sd. Det förefaller som om dessa människor ser andra problem som viktiga än de som skriker ”rasist”. Möjligen ser det också otrevlig mobbning.

Samtidigt finns det ju kritiska frågor som kan ställas om sd, dess politik och organisation. Sd är inte ett proletärt parti, det kan antas driva vissa frågor som faktiskt inte är bra för folkets flertal (eftersom mycket av den påfyllning av sd-partifunktionärer som sker kan antas komma från moderaterna och de lär inte byta åsikt för att de byter parti), men det går inte fram. Kan det möjligen bero av att kritikerna själva inte upplevs som särskilt pålitliga, eller som folk som driver konstiga frågor som bara angår smågrupper? Kan det bero av att löften som tidigare utställts om den välgörande invandringen till Sverige inte har hållit?

Hur som helst, ”skandaler” biter inte på sd. Teflonpartiet bara växer. Ibland kan man misstänka att ”skandaler” fungerar som positiv reklam. Detta särskilt om de som larmar om ”skandal” själva kanske inte uppfattas som särskilt bra personer medan sd-are ses som rätt normala med sina fel och brister. Som någon påpekade så är sd-are vanligen inte politiska broilers, utan har haft ett vanligt liv innan de kom in i politiken. – Det torde krävas att Åkesson kör kattungar i torktumlaren för att folk skall backa från sd. Det lär inte ske.

Man kan ju också hävda att sd ännu är organisatoriskt ganska svagt, med brist på kvalificerat folk, samt att en del företrädare kan avfärdas som kufar, karriärister, korrupta, eller fullständigt inkompetenta för politiska uppdrag.. Toppstyrning (= svag interndemokrati) och att particentret plundrar lokalorganisationerna är en annan sak. Att folk utesluts i mängder på ibland svaga grunder är en sak – men att olika normer verkar gälla för partiledningens kompisar respektive det vanliga fotfolket borde sticka många i ögonen.

Det som hjälper sd framåt verkar vara ett par saker: dels att man i politiken ligger relativt väl i förhållande till den så kallade verkligheten och de andra större partierna tvingas backa och anpassa sig på ett sent stadium när det inte verkar trovärdigt. Dels att partiet trots starkt uttalat migrationsmotstånd förefaller ganska vagt i en del andra frågor, som EU och NATO. Det innebär att sd kan få mängder av röster från människor som bara har en förhoppning om att det gamla motståndet mot EU och NATO skall hålla, med risk att sd-ledningen plötsligt kan byta fot för att kunna bilda allians med moderaterna. Man kanske kan lägga till att sd är mer lantligt än fina stockholmspartier, och rätt mycket folk bor ju ännu kvar på landsbygden.

Om de före detta proletära partierna ryckte upp sig skulle vi få se nacken på JÅ när han åker hem till Sölvesborg för att övergå till annan verksamhet. Detta kommer knappast att ske. De före detta proletära partierna fortsätter ner i avgrunden. Jimmie kan se framtiden an med ett stort smil. Riksdagspensionen är väl fixad även om han avgår efter valet?