Nöd och kris befaras i Europa – Röda korset förbereder sig

”Är detta vår framtid i staden?” frågas det på det här affischen för en konferens som hölls i Stockholm för en del år sedan. Rätt skräpigt verkar det, men åtminstone flaggan ser fin ut.

En kortfattad notis i Svenskan meddelar att internationella rödakors-kommittén varnar varnar för nöd och uppror i Europa på grund av krisen. Jag antog att det är främst södra Europa som avses. Hittade inget i Röda Korsets (svenska och ICRC) hemsidor, däremot en artikel i danska Berlingske som ger mer underlag. Antalet fattiga ökar, nöden ökar, Röda Korset hjälper ett par miljoner spanjorer, medan dess lokala organisation i Grekland håller på att gå under. RK:s talesman befarar uppror i Nordafrikansk stil – de egyptiska upproren handlade ju mer om mat på bordet än demokrati. RK förbereder sig … Jag antar att regeringarnas ”åtstramningar” fortsätter, eländet tilltar.

[Tillägg: nu har det kommit en mer utförlig version i Svenskan för er som har svårt med danska!]

I Berlingske ser jag en annan artikel, där statsminister Helle Thorning-Schmidt säger att tillväxt-eran är slut. Några danska ekonomer håller i varierande grad med, och påpekar bland annat att förhållandena en tid efter Andra världskriget var unika: det gällde teknologiska genombrott och omflyttningar av folk till produktiva näringsgrenar. Sedan är de oeniga om huruvida det nu är tvärstopp eller om någon sorts tillväxt ändå kommer att fortsätta. Här talar vi om mer djupgående processer i hur samhället förändras, men exempelvis den teknologiska omvandlingen och resursfrågan hänger samman med den akuta krisen. De är komponenter i samma samhällssystem, de driver systemet mot allt besvärligare kriser. Samtidigt finns ju de verktyg som kan ta oss ur krisen inne i systemet, redo att användas.

Tvärstopp eller mjukare landning, det är en fråga. En annan är hur olika grupper kommer att reagera på kris och försämrade möjligheter. Jag har haft den här saken uppe på bloggen tidigare. Europeer som har det rätt bra och tror att de får det bättre upptäcker att de åker utför igen och blir desperata. Underklassens permanenta kris fortsätter. Det kan bli explosivt. (Senaste större inlägget kanske var det här, när Occupy-rörelsen drog igång. Här är ett tidigare, mer inriktat på England. Ibland har jag skrivit om den upprörda ”medelklassen” och dess roll, exempelvis här.)

Jag skrev att de verktyg som kan ta oss ur krisen redan finns i systemet. Det är en klassisk utsaga enligt Marx och Engels. Vi har vetenskap och teknik nog för att ta oss runt hörnet. Mer kommer hela tiden. Men det verkar hela vänstern – vilken etikett man än uppträder under – ge blanka fan i!

Tillväxtens villkor

Uppfiskat direkt från Max Gustafsons blogg – så sant, så sant, en sorts kris!

Här är ett utdrag ur en intressant text från bloggen Gemensam om en större text författad av den skarpsinnige norrmannen Erik S. Reinert, på tal om den pågående krisen:

Att tro att vi i Nordeuropa ska slippa undan är naivt, även här ska vi spara för att kunna ösa in pengar i bankerna nästa gång dessa spekulerar bort sig. Det är bara i Kina och Indien där man har mer fokus på produktion än på finanser som reallönerna fortsätter att öka. Fokus på finanser leder alltid till sänkta reallöner, fokus på produktion till höjda. …

… den tekniska utvecklingen [riskerar] att stanna av. Den drivs nämligen på genom kapitalisters ständiga strävan att komma undan höga lönekostnader. Om lönerna bara ökar i Kina blir det där, och bara där, som den tekniska utvecklingen fortsätter. Resten blir ett bakvatten.

Lösningen är att slakta finansvärlden, eller tvinga den att underordna sig realekonomins eller den materiella produktionens krav. …

Välfärdsskeptiker har länge påpekat att New Deal och den nordiska folkhemspolitiken inte gjorde ett dugg för att få igång ekonomin på 30-talet; det var först kriget som lyckades. Reinert pekar på orsaken: New Deal var på rätt spår, men det var först kriget som krossade budgethökarna politiskt.

Det är lite punkter här och där för utelämnad text, men kolla in originalinlägget så ser du vad du missat.

Ta också en titt på Lena Sommestads nya bloggpost som åtminstone utandas lite progressiva tankar. Med tanke på hur icke-progressiva socialdemokraternas ledare i övrigt är så behöver detta inte betyda så mycket, men man får väl vara tacksam för det lilla. Det kan bli avgörande en krisartad dag. Det står om ”tillväxt” vid ett flertal tillfällen, men möjligen med en underton av att det inte är helt bra med den i alla fall. Men det måste sägas rakt ut, att tillväxt borde växlas till nedväxt på ett ordnat sätt (innan så att säga hela skiten ramlar ihop av sig själv).

De som visste allt

Det är en så vacker vårmorgon i Stockholm. Solen skiner, blå himmel, blått vatten, is och snö håller väl ut några dagar till och skapar lömska isfläckar –  ringduvor hoar redan från högt uppsatta platser och i en rabatt har synts snödroppar i åtminstone ett par dagar.

Och så kommer detta. Och det här:

A fuel rod in a Fukushima Prefecture plant appeared to have partially melted, the government’s Nuclear and Industrial Safety Agency said Saturday.

However, the agency said pressure in the core containment vessel at Tokyo Electric Power Co.’s Fukushima No. 1 nuclear power plant has started to decrease, lowering the possibility of its rupture.

The plant was shut down after the magnitude-8.8 earthquake struck Friday. But the backup system to cool the reactor core failed to operate.

TEPCO said earlier that it had released steam from the reactor to lower the pressure within the reactor containment vessel.

The central government on Saturday declared a state of emergency at the No. 2 Fukushima nuclear power plant, located about 8 kilometers south of the No. 1 Fukushima nuclear power plant. A state of emergency had been declared for the No. 1 plant the previous day. Residents within 10-km of the No. 1 plant were told to evacuate.
Traces of radioactive cesium were confirmed around the plant in an inspection. Water levels within the reactors at the No. 2 plant have been maintained, and unusual levels of radiation have not been detected.

Och då kan man fråga sig hur roligt det är längre? Lägg till detta skadorna som jordbävning och tsunami orsakat bortsett från vad som händer med kärnkraftverken. Ja, sårbarheten blir uppenbar när sånt här händer i ett industrisamhälle. Samtidigt kan man ju undra om återuppbyggnaden kan bli den spark som får fart på den sedan länge stillastående japanska ekonomin. Den enes död … .

Folk som varit frågande till tillväxt som mål i sig, som varit undrande inför industrisamhälle och dess utväxter i form av petrokemisk industri (brinnande oljeraffinaderier gör sig väl bra på bild i alla fall) och kärnkraft har alltid snästs av av de som visste allt. Jojo, skulle de där sura kritikerna får råda skulle vi leva kvar på stenåldern minsann! Men de som visste allt visste ju vad som gällde! Det är bara att blåsa på, allt fixar sig!

Vi kan ju kalla det för ”tunn is-mentalitet”. Om man går på tunn is kan man ha tur och braka igenom nära land. Man kommer i alla fall inte så långt på det klena underlaget. Höjer man farten och jämnar ut trycket mot  isen med hjälp av skidor eller skridskor går att ta sig längre ut innan olyckan är framme. Har man ett snabbt fordon, en bil eller en snöskoter, kan man verkligen rusa iväg långt ut på den till synes ofarliga isen, hojta om att ”titta, det här går ju bra, strunta i olyckskorparna” … Tunn is brister alltid förr eller senare, hur fort man än drar fram. Och hur mycket de små gubbarna med stora egon och för mycket makt skriker.

Nu säger Sveriges Radio också att ”härdsmälta befaras” … skall man gråta, eller vad?

Våren känns inte lika kul som för några dagar sedan. De som vet allt försöker stjäla och riva den sönder. Jag tror det var landshövdningen och miljövännen Rolf Edberg som en gång skrev om den sortens människor att de skulle skita på stjärnorna om de kunde. Nå, de har ju åtminstone ett jordklot att svina ner.

Varför tillväxt?

Tillväxt har ju med rätta kommit att uppfattas som ett problematiskt begrepp under senare år. Hur många jordklot med tillhörande resurser behövs innan vi är nöjda? Robert Reich, som jag brukar citera ibland, försöker argumentera varför tillväxt behövs. Här är slutklämmen:

Faster growth greases the way toward more equal opportunity and a wider distribution of gains. The wealthy more easily accept a smaller share of the gains because they can still come out ahead of where they were before. Simultaneously, the middle class more willingly pays taxes to support public improvements like a cleaner environment and stronger safety nets. It’s a virtuous cycle. We had one during the Great Prosperity the lasted from 1947 to the early 1970s.

Slower growth has the reverse effect. Because economic gains are small, the wealthy fight harder to maintain their share. The middle class, already burdened by high unemployment and flat or dropping wages, fights ever more furiously against any additional burdens, including tax increases to support public improvements. The poor are left worse off than before. It’s a vicious cycle. We’ve been in one most of the last thirty years.

Nyckelgruppen verkar vara de rika. Det känns på något sätt som om Reich här presenterar argument för att med ett stadigt grepp i kragen avlägsna de rika från samhällets kommandopositioner. Det låter nästan som ett förstulet argument för revolution.

Resonemanget känns igen från fackliga diskussioner. När man förhandlar om löner, skall man då förhandla om en mindre del av den tillväxt som varit på senaste tiden, eller skall man prata om hela kakan? ”Kakan” är resultatet av produktionen varav en del går åt för att täcka produktionskostnaderna och en del är överskott som kan delas på vinst och lön. Skulle man till och med, som har hänt förr i Sverige, kunna kräva ”högre lön på profitens bekostnad”? Med andra ord att de rika faktiskt inte får mer utan mindre? För mig låter det som ett mindre slösaktigt sätt att smörja ekonomin och befordra jämlikhet, än att hela tiden hålla på att slänga pärlor framför svin som ändå bara är otacksamma och skall ha mer hela tiden trots att gränsen för det samhällsfarliga passerats för länge sedan.