Sahra W:s första kritik efter valet

Sålunda kommenterade tyska vänsterns, die Linke, främste avvikare från partilinjen, partiets inte så lysande prestation under senaste parlamentsvalet:

Das ist eine bittere Niederlage für DIE LINKE. Wichtig ist jetzt, über die Ursachen zu reden. Wir haben jetzt seit mehreren Jahren mit wenigen Ausnahmen eher maue Wahlergebnisse gehabt. Und ich denke, das hat damit zu tun, dass DIE LINKE sich in den letzten Jahren immer weiter von dem entfernt hat, wofür sie eigentlichgegründet wurde: als Interessenvertretung für normale Arbeitnehmerinnen und Arbeitnehmer, für Rentnerinnen und Rentner.

Sahra Wagenknecht allstå. På svenska ungefär:

Detta är ett bittert nederlag för die Linke. Det är nu viktigt att reda ut orsakerna. Vi har nu sedan flera år, med få undantag, haft flera dåliga val. Och jag anser att detta har att göra med att die Linke under de senaste åren har avlägsnat sig från dem som partiet egentligen grundades för: som intresseföreträdare för normala arbetare och pensionärer.

Eftersom delar av partiet snarare vill bli av med Sahra W, än att kämpa stenhårt för arbetare och pensionärer, tvivlar jag på att att det blir så mycket utredande.

Väldigt kort om Tyskland

Jag behöver inte skriva så mycket om tyska riksdagsvalet, andra gör det bättre. Som Moon of Alabama, som summerar partiernas insatser och beskriver en del långsiktiga intressanta tendenser i tysk historia. Detta säger han om tyska vänstern, die Linke, som gick på en rejäl smäll.

The Left (Linke) is nominally socialist. Over the last two years their leadership has emphasized ‘wokeness’ instead of socialism which led to a loss of their long term supporters.

Undrar om detta kommer att medföra en uppryckning, eller om man fortsätter vara ‘vakna’ (för en massa saker, men inte för vad majoriteten av deras potentiella väljarbas tycker).

Snart är det gas i rören!

Deutsche Welle berättar att sista rörbiten av Nord Stream 2 är ihopsvetsad och skall sänkas i Östersjöns böljor och kopplas ihop med resten av ledningen. Det förväntas av gasleveranserna från Ryssland till Tyskland och Europa i övrigt kan börja i oktober. Det kan ju behövas, särskilt om vintern blir kall. Tyskland har lirkat sig lite mer ur USA:s grepp – det är ju en annan aspekt.

Naturligtvis skulle USA kunna försöka sig på handgripliga sabotage (kanske via baltiska eller polska mellanhänder) när politisk och ekonomisk utpressning misslyckats , men den som skulle bli mest lidande av en sprängd gasledning är gissningsvis köparen/konsumenten: Tyskland. Leverantören Ryssland klarar sig ändå (man skickar sin gas till Kina i stället). Så i stort sett skulle Ryssland bli vinnaren, och stämningen i ”västlägret” bli ännu sämre. Det ändras sig fort i världspolitiken nu.

Barbarossa

Den 22 juni 1941 började andra världskriget på allvar. Tyskland angrep Sovjet. Tyskarna trodde att en blixtattack skulle sänka Sovjet. Det fungerade ju på västfronten. De räknade inte med att Sovjet var så redo man kunde vara 1941, och att tyskarna som det visade sig hade skrivit under sin egen dödsdom.

Ett sätt att studera historiska skeenden kan vara att läsa samtida tidningar. I efterhand kan en historisk händelse, som Tysklands Operation Barbarossa, vara lätt att förstå. Småplocket rensas bort i den historiska analysen, det väsentliga tas fram. Men när den dåtida pressen rapporterar om det som hände igår och idag blir det knepigare. Stort och smått blandas på nyhetssidorna, riktiga och felaktiga uppgifter, mer eller mindre insiktsfulla kommentarer, lögner och propaganda. Det är med andra ord som idag. Kan vi idag, med ledning av en morgontidning, radion och TV samt ”nätet” få en omedelbart korrekt och förståelig bild av vad som händer i världen? (”Nej”, säger jag.)

Jag kollade Svenska Dagbladets historiska arkiv för två dagar, 22 och 23 juni 1941 och plockade några rubriker och delar av artiklar. Vi är alltså dels i sista dagen innan krigsutbrottet i öst, och dels i första dagen av Barbarossa.

Stockholmare åker till skärgården med pick&pack, och tydligen med getter också. Ingen känsla för att nästa fas av det stora kriget är på gång.
Men moralfrågor är alltid intressanta, och dansbaneeländet är naturligtvis viktigt att angripa.
Dock: i öster händer något. Finland mobiliserar. Varför? Tyskarna säger sig inte lägga sig i vad finnarna gör.
Hur som helst: händer det något på slagfälten handlar det inte om Sovjet. Det skulle ju innebära ett tvåfrontskrig i Europa, och den faran är nu ”slutgiltigt undanröjd” säger Deutsches Nachrichtenbüro. Nej, det är England man riktar sig mot. – Nåväl, detta var på gamla midsommarafton, den 22 juni. Låt oss nu se hur sången går den 23 juni!
Jojo, ”bombregn över ryska armeerna”! Angrepp på Finland sägs det också, men jag har för mig att finnarna var i gång med att minera Finska viken redan innan krigsutbrottet.
Och att den tyska fronten gick från Norra ishavet till Medelhavet var klart redan dag ett.
Mitt i storpolitiken hittar vi ledaren för Sveriges Kommunistiska Parti, Sven Linderoth. Tyskarna försökte få SKP förbjudet. Partiet arbetade under svåra omständigheter, men något partiförbud blev det aldrig.

Inget gasstopp, trots die Grüne?

Det har ju spekulerats en del i att gasledningen North Stream 2 från Ryssland under Östersjön till Tyskland skulle stoppas om det nu gick så att Baerbock som är ordförande för de gröna i Tyskland skulle efterträda Merkel som förbundskansler. De gröna i Tyskland har ju så att säga gått från freds- till krigsparti, och är våldsamt antiryskt. Av de uppgifter som nu kommit verkar det dock som om Baerbock kan vara kansler hur mycket som helst, hon kommer inte att få parlamentet med sig.

Jag blev först uppmärksam på detta i en lång tråd av kommentarer på ett inlägg hos Moon of Alabama. Frågan som diskuterades där är hur Biden letar medhjälpare för kampanjer mot Kina och Ryssland. Men då skriver en kommentator angående Tyskland:

Germany is a complex country, but it is not SMALL. Thus it makes some sacrifices in the name of Atlantic solidarity, but it also avoids some other. Interestingly, while Greens rose to being the most popular party, now that Nord Stream 2 is close to completion, Greens tabled a resolution to shut it down and impose severe sanctions on Russia, and ALL other parties voted against,

Greens dropped in polls by 4-7 percent.
Having a photogenic leader, unlike the leading CDU, lifted Greens, but their demands of sacrifice … do not help their popularity.

Det där verkade ju intressant, så jag försökte hitta mer uppgifter. Ryska nyhetsbyrån TASS har en post om detta, och där hänvisas till tyska Förbundsdagen. Jag klarade inte av att nå fram till eventuella parlamentsdokument, men tydligen skedde omröstningen den 10 juni. Och där ville alltså alla partier utom de gröna ha rysk gas.

För övrigt noterade jag, när jag var inne och spanade på några tyska sajter, att det görs försök att utesluta Sahra Wagenknecht från die Linke, vänstern. Hon har skrivit en bok som misshagar vissa medlemmar. Ledningen för partiet verkar sitta i ett besvärligt läge: dels ogillar många vad Wagenknecht förespråkar, men samtidigt är partiet i dåligt skick och behöver inte mer interna konflikter. Senaste delstatsvalet i Sachsen-Anhalt gick inte så bra. Sett från håll verkar det som om partiet behöver fler Sahra W som vågar säga ifrån. Men vad vet jag?

Nu var det delstatsval i Tyskland igen

Ungefär en timme efter att vallokalerna stängt i tyska delstaterna Baden-Württemberg och Rheinland-Pfalz såg resultatet ut som ovan. Jag är inte så insatt i tysk politik, men tror att det knappast blev några överraskningar. CDU backar bland annat efter att några av dess politiker burit sig illa åt (pandemi-parasitering). Partier med populära ledare hemma i delstaten klarade sig bra. Det var väl vad som troddes skulle ske också.

Vänstern die Linke lyckades inte bryta igenom femprocentsspärren för representation i delstatsparlamenten och Afd backade i båda men håller sig kvar i alla fall. Möjligen är ca 10% av rösterna vad det här partiet kan räkna med i västra Tyskland.

Är det mening att det här skall visa hur nästa val till förbundsdagen går så är det lite dystert för de flesta av partierna. Möjligen med undantag för de gröna (hur gröna de nu verkligen är) och liberalerna i FDP.

Spännande tider

Det händer mycket nu. Nytt kommer, samtidigt som gamla strukturer hänger kvar. Det kan ju sluta i en samling rejäla krascher när det nya tränger sig fram och det gamla bärs ut. Var beredd på att ducka!

En del gott folk tror att USA blir mer sympatiskt när Donald bärs ut, men det är tvivelaktigt. Kanske det viktigaste med honom var att han visade det landets rätta ansikte – som ju inte ser så tilldragande ut. Ny president på väg, men förmodligen mest med samma gamla skräp. De härskande i USA verkar inte ha insikten i hur man bär sig åt i en multipolär värld där det inte går att kommendera hur som helst. Man bör vara artig och diplomatisk och lyssna på andra, vilket knappast är en USAmerikansk dygd. Möjligen blir Biden-regimen ändå lite mer diplomatisk (och mindre underhållande och tok-rolig) än skojige Donald.

Jaha, här går jag och letar efter den multipolära nya världen!

USA blir svagare, och ännu värre är det när man är inne i ett byte av administrationer i Washington, och då är det läge för allierade som är irriterade på chefens beteende att göra egna manövrar. Ett exempel: den oundgänglige Bhadrakumar länkar till en artikel som omtalar att tyskarna har hittat en lösning för att färdigställa gasledningen Nordstream 2 utan att USA kan lägga sig i. En fond som ägs av delstaten Mecklenburg (med koalitionsregering av kristdemokrater och socialdemokrater) står för återstående bygge på ett sätt som skyddar de företag som utför det verkliga arbetet.

Tyska näringslivet vill ha den här gasen. Några tyska politiker är på USA:s linje. Därmed är färdriktningen bestämd. I princip påminner det om när svenska företag vill göra affärer med Kina, medan våra politiker (enligt påbud från Den Store Fadern i Washington kan man gissa) försöker försvåra och hindra för Huawei även när det skadar oss själva. Jag såg för övrigt att kineserna börjar komma igång med sitt kvantum-kommunikationsnät, så det händer saker därborta! Och det är saker som svenska företag nog gärna skulle vilja ha del av, bara politikerna höll sig lugna och artiga.

Via norska bloggen Derimot plockade jag upp den uppseendeväckande nyheten att EU inte längre erkänner Guaidó som Venezuelas president. Det borde man ju aldrig ha gjort, tilltaget är absurt. Förmodligen fattar politikerna detta, samt att det kan vara läge att rätta till saken när USA är i vänteläge. Undrar om engelsmännen också kommer på att de borde lämna tillbaka det venezuelanska guldet till sin rättmätige ägare?

Nåväl, USA är USA, och tack vare Donald och hans glada stormtrupper sjunker landet allt snabbare. Om det var ett kuppförsök den 6 januari så verkar inte kuppmakarna har studerat någon lämplig handbok i hur kupper utförs. Landets anseende i världen har knappast ökats efter uppträdena i Washington, och idag får den kalla krigaren Anne Applebaum nästan ett helt uppslag i SvD som ägnas åt hur fint och demokratiskt föredöme USA är, och hur glada man är i Moskva, Beijing och Teheran över knäppgökarnas stormande av kongressen för då är föredömet inte lika föredömligt längre. Men eftersom USA konsekvent behandlar Moskva, Beijing och Teheran som fiender får man väl ta konsekvenserna av detta och bli utskrattat och hånat. Iran har för övrigt gett USA till 21 februari att komma tillbaka till avtalet om icke-kärnvapen för Iran, och sker inte detta så blir det mer snurr på centrifugerna!

Biden lär inte kunna hindra supermaktens nedgång till något som börjar likna Tredje världen, och förutom pågående epidemi är möjligen nästa lågkonjunktur på gång. Eftersom Biden uppges vara ”underskottshök” (jag kanske återkommer till det begreppet i något senare inlägg) finns det alla chanser att hans regim kan möta lågkonjunkturen genom att göra den ännu värre.

Nord Stream 2 fullföljs?

Den indiske veteran-diplomaten Bhadrakumar twittrar att Tyskland kommer att fullfölja Nord Stream 2-projektet, trots Navalny-affären och USA:s allt grövre påtryckningar. Bhadrakumar hänvisar till något som verkar vara en rysk engelskpråkig nättidning, Сталкер Zone, vilket kunde orsaka frågetecken. Men denna Stalker Zone hänvisar i sin tur till en tysk nättidning, Telepolis, som 15/10 skriver att ”Bundesregierung schließt Baustopp für Nord Stream 2 aus”. Förbundsregeringen utesluter byggstopp för Nord Stream 2.”

Gegenüber Telepolis begrüßte der Vorsitzende des Wirtschaftsausschusses im Bundestag, Klaus Ernst, dass die Bundesregierung die Frage nach einem Baustopp der Pipeline als rein hypothetisch bezeichnet und deshalb Möglichkeiten dazu auch nicht prüft. Damit sollte dieses Thema vom Tisch sein, sagte der Linken-Politiker …

Är inte så bra på tyska, men jag får detta till att Klaus Ernst, ordförande i Förbundsdagens Näringsutskott, hälsar Telepolis att förbundsregeringen betraktar frågan om byggstopp som rent hypotetisk och därför inte prövar möjligheter därtill. Därmed skulle detta tema vara borta från bordet, säger vänsterpolitikern …

Vi får väl se hur det går med detta. En annan artikel i Stalker Zone hävdar att Rysslands utrikesminister Lavrov har gett Merkel ett ultimatum: välj mellan Navalny eller Ryssland! Med tanke på hur konstig Navalnyhistorien verkar å ena sidan, och vad tyska industriintressen vill ha å den andra, kanske inte valet borde vara så svårt.

Under tiden kan vi glädja oss åt att MAS vann valet i Bolivia, och hoppas att segrarna kan förvalta segern väl. Kuppmakarna finns kvar, deras utländska understödjare finns kvar, mycket otrevligt kan hända.

Lästips – rysk-kinesisk allians

Jag brukar göra tummen upp för den gamle indiske diplomaten Bhadrakumar, som ofta har intressanta reflexioner om världspolitiken. Här är tips för långläsning om förhållandet mellan Kina och Ryssland de senaste årtiondena, om hur de alltmer utvecklat sitt samarbete till något som liknar en allians.

Man kan intressera sig för olika aspekter av den här utvecklingen. Är det verkligen en regelrätt allians det rör sig om? Man tänker ju att i så fall måste det finnas en överenskommelse som säger att ”om jag råkar i krig så hjälper du mig, och vice versa”. Men Bhadrakumar ser en flexibel modell:

… the Russia-China alliance does not conform to the norms of a classic alliance system. For want of a better way of characterising it, one may call it a “plug-in” alliance. In the normal life, it can perform a range of “customisable options” while also provide support for any specific functionality that may arise. It enjoys a great deal of flexibility. The Russia-China alliance has no intention to militarily confront the US. But its posturing is geared to deter a US attack on either, or both. Simply put, a race of attrition is on. And it is going to be more and more frustrating for the US, as Russia has lately moved in to challenge the so-called “Indo-Pacific strategy”. 

De här artiklarna innehåller mycket – inte konstigt, när det här berör det globala politiska spelet – och man kan titta närmare på olika aspekter och kanske fundera kritiskt. En genomgång hittar vi här, hos Moon of Alabama. Vad som fick mig att fundera var Bhadrakumars presentation av Tyskland och Japan som stater som börjar artikulera sig alltmer (fast de knappast har kraft att sätta igång nya fälttåg som i gamla tider). Det har ju varit vanligt att se Tyskland som en makt som vill dra sig ur USA:s strupgrepp för att kunna göra affärer med Ryssland igen, och slippa den även för Tyskland kostsamma sanktionspolitiken. Jag får intrycket av att Bhadrakumar anser att Merkel spelar ett annat, revanschistiskt spel. Om du har tid och lust, så läs och fundera!

Att se den andre

En del är jättearga på Carl Bildt. Alltid. Jag tycker det är bättre att vara arg för det man tycker är krokigt, och kanske i stället hålla med om det kommer något intressant och positivt från det hållet. Här är slutklämmen på hans senaste bloggpost, jag har kursiverat slutsatsen:

Vita Huset har nu bestämt att upp mot en tredjedel av kvarvarande amerikanska trupper i Tyskland skall dras tillbaka. Det sägs att beslutet togs utan att Berlin informerades i förväg.
Det är en betydande reducering. Det sägs att det innebär att det speciella förband med F16-flygplan som fortfarande finns i Tyskland tillhör de som nu dras bort, och det skulle innebära att F16-förbandet i Aviano i norra Italien är det enda kvarvarande amerikanska stridsflygförbandet på den europeiska kontinenten.
Samtidigt fortsätter man självfallet olika typer av viktiga gemensamma övningar.
Och det är viktigt, även om jag nog tillhör dem som tycker det är onödigt att flyga B1B-bombflygplan över områden alltför nära Ryssland, t ex när detta nyligen skedde också över Ukraina. Jag kan väl föreställa mig reaktionerna på någon typ av motsvarande ryskt uppträdande.
Det finns anledning till försiktighet med sådant som riskerar att uppfattas som provocerande.

Här ger Bildt ett exempel på att ”se den andre”. Det är inte alla som gör det. Han uppfattar att det kan vara provocerande för ryssarna att låta NATO-flygplan som kan utrustas med kärnvapen röra sig nära ryskt territorium. Och inte bara det, han säger att detta kan vara ett skäl att inte göra så. (Jag kan tänka mig att somliga snarare verkligen ser det som ett skäl – ju mer provokationer desto bättre, och svarar ryssen är det bara att köra igång stora mediedrevet om hur aggressiv ”Putin” är, och blir det kärnvapenkrig kommer de evangelikala galningarna snabbare till himlen. Detta trots Putins coola konstaterande att ”vi kommer till himlen, men ni kommer bara att dö”.)

– Är det en fågel, Stålmannen – eller en NATO-bombare med kärnvapen som flyger däruppe?

Ryssen har också känslor, och tänk om ryska bombplan systematiskt började stryka längs NATO-staternas gränser. (Jag har för mig att upprörda känslor utbröt för några år sedan när ryska plan för första gången på många år flög utanför norska kusten, och att det blev oro när långdistansbombare flög till Venezuela och deltog i övningar i Karibien. Ryska flygningar över internationellt vatten i Östersjön gör också en del människor upprörda – att USA-plan är härinne upprör tydligen inte.)

Att USA minskar ockupationsstyrkorna i Tyskland är intressant. Hur skall det tolkas? – Jag vet inte. Kommer de att flyttas hem, eller till något slagfält i Tredje världen?

Tillägg: Pål Steigan skriver att trupperna skall flyttas till Polen. Sitter det månne någon och planerar operation Barbarossa 2.0?