WEA växer väsentligt

Det kom nyss information om att WEA, World Economics Association, firar ettårsjubileum den 16 maj och att medlemsantalet nu är nära 10.000, närmare bestämt 9,348. Skaran av kritiska ekonomer växer alltså. Hittills har de arbetat i skymundan, men vartefter krisen fortsätter kommer deras röster då och då att tränga igenom muren av tystnad. Och det kanske inte är så underligt, i och med att den förhärskande neoklassiska nationalekonomin alltmer liknar en fartyg som fått roderhaveri och oundvikligt driver mot undergången. Då kommer förr eller senare kraven att resas på bättre ekonomisk politik än vad neoklassikerna (och deras kumpaner en-procentarna) har att bjuda på.

Det fanns en del människor som trodde att neoklassikerna var utslagna redan för två-tre år sedan, när regeringar världen runt plötsligt tvingades ingripa för att rädda de ”perfekta” marknaderna från undergång, men det neoklassiska liket reste sig och fortsatte lulla runt och störa hyggligt folk med sin trams. Kanske verkningarna av ”sparsamheten” i USA och Nordamerika kan bli den slutgiltiga pålen att slå genom liket så att det definitivt kan begravas? Och i efterhand kommer säkert frågan att ställas hur någon kunde vara så in i h-e dum att han trodde att man kan komma ur en lågkonjunktur genom att slå botten ur efterfrågan? Hur trodde man att det skulle bli bättre genom att miljoner människors förmåga ödelades genom massarbetslöshet? Hur trodde man att samhällena kunde bli bättre genom att den offentliga sektorn slaktades och förstördes?

WEA växer väldeliga

Den sjätte juli skrev jag att World Economic Association, WEA, hade över 5000 medlemmar. Nu kom meddelande om att medlemsantalet passerat 6000. Om vi antar att Jorden har 6 000 000 000 innevånare så innebär det att var miljonte jordkryp nu är med. Med nio miljoner innevånare borde Sverige ha nio medlemmar, men jag undrar om det inte kan vara några fler här, och kanske proportionellt något mindre anslutning i exempelvis Kina och Indien?

WEA växer ännu

För ungefär tre veckor sedan rapporterade WEA, World Economics Association, 4500 medlemmar. Enligt nyss inkommen rapport är antalet nu 5000, och man hoppas på ytterligare några tusen så småningom när aktiviteterna utvecklas senare under året.

Tre tidningar skall WEA ha: nya är World Economics Journal och Economic Thought där norrmannen Eric S Reinert ingår i redaktionskommittén för den senare, samt Real-World Economics Review som ju funnits ett tag och där svensken Peter Söderbaum är med i redaktionen. I RWER ingår även kändisar som Imanuel Wallerstein och Michael Hudson i redaktionen. Det borde borga för intressant läsning framåt. Darra månde neoklassikerna!

WEA näst störst (kanske)

För några dagar sedan kom det ett meddelande om att World Economic Association, WEA, nu har 4500 medlemmar och (kanske) är den näst största organisationen av sitt slag. Jag antar att den största då är American Economic Association. Men WEA har medlemmar i 120 länder, och det här initiativet visar behovet av ett internationellt forum för ekonomi som inte är av det gängse neoklassiska snittet. Detta fungerar ju inget vidare i alla fall (utom för att berika de rika ännu mer).

På tal om fungera, här är ett utdrag ur en artikel i Real-World Economics Review Blog (man kan väl säga att RWER är den mylla som WEA växt fram i). Det handlar om Brasilien, och så kommer en intressant jämförelse med Sydkorea:

From 2004 to 2010, Brazil’s economy grew at an average of 4.2 percent annually, or more than twice as fast as it had grown from 1999-2003; or for that matter, more than twice as fast as its annual growth from 1980-2000. This was despite the impact of the world recession of 2009, which left Brazil with no growth for that year.
…
From 1960-1980, Brazil’s growth rate was similar to that of South Korea, and Brazil had much higher income per capita. After 1980, South Korea continued on a fast-growth path, and today has living standards comparable to Europe. But Brazil stagnated and then (after 1990) took a sharp turn towards neo-liberalism; so despite its great advantage of natural wealth, Brazilians today have only about one-third of the per capita income of South Korea, four times the infant mortality rate, and 42 million people living on less than $3 a day.

The last six years have been a very good start in breaking from the long-term policy failure of the neoliberal era. But there is still a long way to go for Brazil to reach its potential.

Det är intressant att ett land som Sydkorea, som legat så starkt inom USA:s intressesfär, kunnat driva en så aggressiv och framgångsrik politik på det ekonomiska området (samtidigt som klassmotsättningarna tidvis varit våldsamma). Kan skillnaden vara att Sydkorea var ”skyltfönstret” medan Brasilien var ”bakgården” ur USA:s synpunkt? Ett skyltfönster måste vårdas mer än en bakgård.

Norsk läsövning

Jodå, det går att läsa texter på andra språk än svenska eller engelska utan att drabbas av tarmvred. Får jag föreslå den här med titeln Neste finanskrise , skriven av ekonomen Erik S. Reinert. Det är mycket på ett kort utrymme. Som han påpekar (och det har jag faktiskt själv skrivit om också) fixade babylonierna finanskriser genom skuldavskrivning för 3500 år sedan. När ohållbara skulder byggs upp är avskrivning enda lösningen. Men nu har ekonomin drabbats av ”historiedövhet” och ”alternativdövhet”, och man lär sig inte av tidigare erfarenheter. (Min anmärkning: kanske WEA kan göra skillnad?)

Mot slutet av artikeln ges en intressant jämförelse mellan Ryssland och USA:

Under et besøk i USA i forrige uke slo det meg at det som der nå skjer i sakte film likner svært på det Russland opplevde etter 1990: en permanent maktforskyvning fra produksjonsøkonomien til en liten finanselite kombinert med fallende lønninger på bred front. Vi tok aldri noe oppgjør med teoriene som skapte elendigheten i Russland, og – totalt historiedøvt – tas de fremdeles for god fisk.

Tycker det känns som han överdriver lite (men bara lite). Och sett från en annan synvinkel skulle man nog säga att politiker och ekonomer generellt inte är dumma utan fattar någorlunda vad som händer, men de vet vilka intressen de har att tjäna. Finanselitens intressen.