"Moren har gjort sin plikt …

… moren kan gå”, för att citera någon gammal teaterreplik (Shakespeare?).

Vi vet inte så mycket mer än att USA påstått sig ha dödat någon och sedan slängt liket i havet. Vad vi vet är att värdet av spöket Osama bin Laden devalverats med rasande fart sedan början av det här året. Det har inte så mycket praktisk nytta längre, och för ett USA som grunnar på hur man skall kunna slingra sig ur det afghanska minfältet kan det ju vara bra att bli av med den främsta ursäkten för att man är där. Jag hörde något uttalande där Hillary Clinton uppmanade talibanerna att ta avstånd från al-Qaida. Eftersom afghanerna tröttnade på ”araberna” för länge sedan verkar det nästan som en invit till samtal, kanske för att se till att inte Karzairegimen i Kabul börjar prata för mycket på egen hand med talibanerna.

Jag har ett svagt minne av någon påstådd al-Qaidaledare i Irak som också blåstes upp som superfarlig under en tid – bara för att sedan försvinna utan att någon brydde sig så mycket om det. I den mån killen fanns så hade han fullgjort en utsedd roll och fick sedan avgå när han inte längre behövdes. Vad det gäller Osama behöver vi ju inte betvivla hans existens, men utan en oberoende utredning (som USA nogsamt tycks ha omöjliggjort) kan vi inte säkert veta vems lik det var de slängde i sjön. Den riktige Osama kan ha varit död i rätt många år nu. Möjligen var det främst en politisk belastning de nu försöker bli av med.

Det väsentliga är nog att ”den arabiska våren” – en händelse som tycks ha varit ett oförutsett mirakel för världens underrättelsetjänster – slagit undan benen för återstående trovärdighet hos al-Qaida. Och för trovärdigheten hos de politiska snillen som hävdat att islamism à la al-Qaida var ett trovärdigt alternativ. Visst finns det islamister, och en del väldigt reaktionära sådana i arabstaterna, men vad de breda folkmassorna vill ha verkar handla om andra frågor: mat för dagen, arbete, framtid, demokrati, bort med de tjuvaktiga regimerna som tjänar utländska makter i stället för det egna folket, yttrandefrihet, bort med hemliga polisen.

Vad som återstår nu är ett pinsamt stöd från den demokratiskt bortgjorda västvärlden till bland annat de regimer och härskande eliter i arabvärlden som fungerat som stöd för al-Qaida och andra typer av reaktionär islamism. Vi kan ju tänka på det fundamentalistiska Saudiarabien och dess militära stöd till minoritetsregimen i Bahrein. (Och som en liten krumelur i kanten: på sätt och vis kan man säga att svenska stridsflygplan nu ingår de libyska islamisternas flygvapen. Fast svenskarna spanar ju bara – sen kommer norrbaggarna och bombar!)

Osama bin Ladin – mer död än Elvis?

Detta kanske är en av de sista äkta bilderna av gamle Osama.

Nu är det några som larmar om att Osama bin Ladin skall ha siktats i ett oländigt område i Pakistan. Varför, kan man fråga sig. Det vore ju en förstaklassens sensation om det vore sant, men skulle en man med dåliga njurar och behov av sjukhusvård med täta mellanrum kunna överleva år efter år uppe i bergstrakterna? Jag har för mig att exempelvis medbloggare Jinge brukar vara kritisk mot dessa videos med ”bin Ladin” som kommer då och då vid för någon lämpligt tillfälle, och här får han stöd från någon som kallas ”underrättelsexpert” (vad nu det är värt, förhoppningsvis en mer skärpt kille än våra svenska Magnus och Magnus):

”All the evidence suggests Elvis Presley is more alive today than Osama bin Laden. But tell that to the CIA and all the other misconceptualizers of the War on Terror,” scoffs intelligence expert Angelo M. Cordevilla, in the March issue of The American Spectator.

”Seven years after Osama bin Laden’s last verifiable appearance among the living, there is more evidence for Elvis’s presence among us than for his,” Cordevilla continues.

”Hence there is reason to ask whether the paradigm of Osama bin Laden as terrorism’s deus ex machina and of al Qaeda as the prototype of terrorism may be an artifact of our Best and Brightest’s imagination, and whether investment in this paradigm has kept our national security establishment from thinking seriously about our troubles’ sources.”

Cordevilla argues that the lack of verified Bin Laden sightings in recent years, plus expert audio and visual analyses of tapes attributed to him since, strongly suggests that the author of the Sept. 11, 2001 attacks is dead.

Och Elvis – ja, han började väl dö redan 1958 eller så, och fortsatte tills han definitivt trillade av pinn.

Wahhabiter biter otrevligt

I januari skrev jag om de jemenitiska koranerna från 700-talet. De uppges ha texter som avviker från senare versioner av koranen. Med tanke på att alla koraner skall vara en exakt kopia av den uppebarelse som profeten Muhammed fick från Allah, och uppenbarelsen är en exakt kopia av originalet till koranen som finns hemma hos Allah, är förekomsten av olika versioner förmodligen en källa till huvudbry för vissa troende. Frågan blir ju: vad skall man tro på?

Nyligen presenterade Mohamed Omar en artikel på sin blogg. Den är skriven av Abdal Hakim Murad som är lärare i islamstudier vid teologiska fakulteten vid Cambridgeuniversitetet, imam vid Abu Bakr-moskén därstädes samt ordförande för Muslim Academic Trust. Läsvärd!

Det handlar om en skarp vidräkning med en islamsk gruppering, wahhabiterna. Grundaren hette Ibn ‘Abd al-Wahhab (1703-1792). Han slog sig samman med en småfurste som väl är förfader till den dynasti som senare bildade Saudiarabien och ägnade sig bland annat åt plundring i Irak. Det är den sortens människor som styr Saudiarabien idag, en ”västvänlig” regim som spottar fram folk som är långt ifrån vänliga. Osama bin Laden och al-Qaida växte fram i den miljön: extrem religiositet, inskränkthet, våldsbenägenhet och oljemiljarder. Med basen i oljepengar försöker wahhabiterna sprida sin lära över världen, och bland annat hos västvärldens nedtryckta muslimska grupper hittar de en del anhängare.

Murad skriver om wahhabiterna:

Wahhabismen representerar ett slags islamisk reformation: bokstavstroende, fientlig mot vördnaden av helgon och mot filosofisk teologi. … Ett upplysande exempel på denna icke-officiella islam får vi genom Osama bin Ladens fatwa 1998, där han uppmanar muslimer att ”döda amerikanerna och deras allierade, militärer och civila, i alla länder där det är möjligt”. Denna fatwa saknar referenser till den islamiska rättens klassiska metoder, och plockar helt enkelt sina nyckelord från en Koranvers som lyder ”dräp avgudadyrkarna varhelst ni finner dem”. Av hävd har denna vers ansetts referera till arabiska avgudadyrkare [mushrikun], en sort som numera är utdöd … men wahhabi-metoden tillåter bin Laden att bortse från den klassiska skolans åsikter, och påtvinga texten sin egen tolkning. Att människolivet är heligt, som bekräftas av ortodoxa rättslärda, nämner han inte ens. Fatwan står i uppenbar motsättning till ortodoxins konsensus (ijma). Men ur detta drastiskt reformistiska perspektiv, är hans anhang de enda sanna troende, och man kan helt bortse från konsensus.

Vad är den kritiska kärnan i det här citatet? Att bin Laden tolkar koranen fel? – Inte enligt min uppfattning. Det kritiska är att det kan förekomma tolkningar. Om koranen är guds perfekta ord är det svårt att förstå att det kan förekomma tolkningar, såvida man antar att guddomen har förmåga att framföra sina synpunkter på ett begripligt sätt. Om koranen är en bruksanvisning till gott uppförande är den förbaskat dåligt skriven (jag har läst den) och borde omredigeras. Alternativt kan man ju fråga sig varför en allsmäktig och allsvetande gud skall skapa det elände som jordelivet är idag.

Hur en någorlunda tolkningsfri och okontroversiell religiös skrift skall se ut är svårt att säga, men det rimliga torde vara att den innhåller i stort sett bara en mening där det påpekas att man bör behandla alla som man själv vill bli behandlad. Bara en sådan liten sats (som ju faktiskt finns i olika trosuppfattningar och filosofier) är tillräckligt knepig för att kunna orsaka långa invecklade diskussioner, och det är skäl nog till att skrota de övriga ”heliga skrifterna”.

Går det att rensa i wahhabitträsket och liknande dypölar? – Ja, bland annat genom att göra slut på västerlandets aggressioner mot den muslimska världen kan man komma en bra bit. Dumpa Israel. Sluta vräka vapensystem och tortyrutrustning i gapet på korrupta arabregimer. Slå ner på diskriminering mot muslimer i västerlandet. Håll efter småligister som genomgår ”omvändelse” som förvandlar dem till religiösa småligister (eller något ännu värre). Lägg ut alla koranversioner på nätet. Sparka islamofober i häcken. – Har jag glömt något?