Både klippen är från SvD av den 25 mars. Världen tränger på med obehagliga påståenden som ser ut som fakta. Fast här tar författaren i lite väl mycket. Det är inte så att ”musikerna” med våld jagar iväg franska trupper från Mali. Det är Malis regering som säger åt fransoserna och någon sorts FN-styrka att packa ihop sin skit och dra iväg. Fakta lutar mer åt att flera stater i området har tröttnat på kolonialisternas tafatta (eller medvetet dåligt skötta) försök att hålla efter banditer och islamister, medan de ryska grabbarna ger valuta för pengarna. Det bekräftas i SvD:s artikel, samtidigt som det självfallet måste presenteras i en gnällig ton om att ”politiker i Europa varnar …”.
Samma dag tyckte någon att ovanstående rubrik passar. Måste kännas lite pinsamt att göra det medgivandet. Vad sägs om en uppföljare: Särskilt marxister bidrar till frihet!
Nu har även Sveriges Radio upptäckt att det hänt något i världen:
Det är på tiden att svenska media vaknar till inför dessa förändringar i världsordningen som nu sker snabbare och mer genomgripande – fast mest hänger de väl fortfarande kvar i de gamla kolonialisternas och imperialisternas rockskört.
Faktum är ju att även Ryssland tar större plats. Inte bara är Putin värd för Xi Jinping, han har dessutom hunnit med att tala inför 40 delegationer från Afrika som nu har stormöte i Moskva. Det är intressant att han även pekar på sovjetiska insatser för att hjälpa Afrika på olika områden. (Vad jag minns så stödde Sovjet frihetskampen mot Portugal i Angola, Mocambique och Guinéa-Bissau. Hade Portugal, ett fattigt land, orkat hålla emot så länge om man inte fått stöd från NATO? Många afrikaner torde ha lagt märke till vem som stödjer vem …)
Det är ju vissa skillnader mellan gårdagens Sovjet och dagens Ryssland. Vad betyder det när ryska företag skall arbeta i Afrika inom olika områden? Blir det faktiskt tal om kapitalexport som är en komponent i imperialismen, eller har Ryssland möjligheter att arbeta på annat sätt? Ryssland tycks ha mycket sympatier i Afrika, men finns det risker när ryska (och för all del också kinesiska) företag expanderar och tränger ut tidigare kolonialmakter? Samma fråga gäller för övrigt kinesiska företag i Afrika.
Kommer du ihåg hur det var för några år sedan, när de islamistiska huvudkaparna tvingades lämna gamla stan i Aleppo, Syrien? Det var ett he-s gnäll om att ”Aleppo har fallit!”. Att befolkningen i denna storstad var glada att slippa islamisternas eviga beskjutning var inget man brydde sig om.
Nu är det Ukraina det handlar om. ”Men det finns väl inga nazister i Ukraina, de där elaka ryssarna bara ljuger …” Det är synd om icke-nazisterna nu, de får smörj av ryska krigsmakten och deras front sviktar.
Man kan undra över vilka tycksyndom-folket skall tycka synd om nästa gång? Sig själva kanske, när deras världsbild spricker?
Till sist en bild som jag hittade här i morse. Den säger väl en del om fuskvänsterns inställning till just de oskyldiga små lammen i Ukrainas väpnade styrkor. Förmodligen säger eventuell fuskvänster som råkar läsa det här ”usch och fy, dit får du ju inte länka, det är ju Arnstbergs blogg, hur kan du bara, han är ju rasist …”.
Nå, jag räknar med att de fåtaliga personer som läser min blogg klarar av att läsa material där de ibland håller med, ibland inte håller med, av varierande grad. Har man inte den inställningen lär man hamna i en ekokammare, och det är ju inte nyttigt. Det kan ju gömma sig islamistiska huvudkapare och nassar därinne.
Och varför skulle man tänka på Marx här? – Jo, i en av hans anteckningsböcker från tidigt 1860-tal filosoferar Marx över vad som skulle hända om man kommer så långt så att maskiner kan framställa maskiner. Det är det kända ”maskinfragmentet”, och anteckningsböckerna finns publicerade i en tjock bok som kallas ‘Grundrisse’. Det finns folk som tycker att ‘Grundrisse’ är intressantare än ‘Kapitalet’. Jag tycker att de är intressanta efter sina förutsättningar: den första är minnesanteckningar och funderingar utan avsikt att publiceras, ‘Kapitalet’ är just avsedd för publicering, även om Marx själv bara hann få ut första bandet.
Jaha, här är det Marx igen, men den så kallade unge Marx som på 1840-talet var inne på vad kommunism kan betyda. (”Marx innan han blev marxist”, som någon smartskalle påstår.) Intressant nog påminner det om liberalers prat om individers möjligheter att förverkliga sig. Men medan liberalerna inte kommer längre än till en teoretisk möjlighet för flertalet av oss, menade Marx och Engels att införande av kommunism kan förvandla möjligheten till verklighet. Vad som saknas hos Xi och dagens kinesiska kommunistparti är en väsentlig komponent för att nå dit, nämligen klasskampen.
Lite tillspetsat kanske, men pekar ändå åt rätt håll. Kina har en massa höghastighetståg och andra tåg som i allmänhet håller sig på rälsen. Har USA några riktiga snabbtåg? Och hur är det med säkerheten för de tåg som ändå tuffar fram?
Vi kör en lördagslåt med Elisabeth Cotton, hon som skrev låten ‘Freight train’. Här framför hon den 1985, hon var född 1899:
Jag tog en titt i några kinesiska publikationer. Global Timesskrev väldigt kort:
China, Saudi Arabia and Iran released a joint statement on Friday saying Saudi Arabia and Iran have agreed to re-establish ties and reopen embassies after a meeting in Beijing.
(På tal om Kina och diplomati så finns ju den bekanta panda-diplomatin, där exemplar av denna flegmatiska bambutuggare skickas ut i världen som goodwill-ambassadörer. Nu är det problem med ett par pandor i Memphis, USA, med en död och en sjuk – kineserna verkar inte vara glada och vill ha en förklaring. Att de är misstänksamma är knappast förvånande.)
Nå, åter till Västasien. Om fiendskapen mellan Iran och Saudiarabien skruvas ner och ersätts av samarbete (möjligen med kinesiska diplomater som hjälper till även framöver) blir det kanske också som man säger ”ytterligare en spik i imperiets kista”. Minskade regionala motsättningar, och minskat inflytande från USA+Israel, kan förhoppningsvis få freden tillbaka till Jemen, Irak och Syrien. Men de aggressiva makterna lär kämpa emot så mycket de orkar.
Riktningen är dock ganska klar: de gamla kolonialisterna och de nya imperialisterna åker ut från Västasien. I stället kommer Ryssland och Kina att fungera som ledare för denna lokala version av den nya multipolära världen där regionala makter spelar en allt större roll (och där de, till någons vrede, kommer att handla i de egna lokala valutorna och köra $ i papperstuggen).
Jag undrar: har det förekommit några hel- eller halvofficiella funderingar från svenska politiska eller andra instanser om hur Sverige skall manövrera i en multipolär värld?
***
Bonusbild: Kartskiss över den ‘Internationella nord-sydliga transportkorridoren’ från Moskva till Mumbai i Indien, via Kaukasus och Kaspiska havet, över Iran och Pakistan och Arabiska havet.
Det blir en betydligt mer skyddad rutt till Europa än om leveranserna går på båt från Asien, genom Medelhavet och upp genom Atlanten. Dessutom går det snabbare. Den bör givetvis bli sammankopplad med Kinas ‘nya sidenvägar’ och därmed en del av ett enormt kommunikationsnät från östligaste Asien till västligaste Europa. Det enda USA har att sätta emot är väl våld och sabotage och kupper i enskilda stater. På sikt bör vinnaren i det här spelet redan anas.
Som väntat var det ingen jätteskara som slutit upp. Kanske det blir lite större opinion om det börjar smälla mer i vår närhet, eller om USA befaller ut svenskar till sina fälttåg långt borta. Vi får se.
Och jag undrar hur många som funderat på tänkbara följder av de avtal Sverige slutit separat med ett antal NATO-medlemmar. Avtalet med britterna ger dem ju rätt att föra in kärnvapen i Sverige om så önskas. Det står nämligen inget i avtalet om att de inte får göra det … suck. – Och alla andra separatavtal, med balter och polacker exempelvis, för att inte tala om Storbritannien och USA, kan dra oss in i konflikter som ur svensk synvinkel inte är viktiga att blanda oss i.
Men, hur som helst, det var en tapper liten skara i snålblåsten. Och här är några bilder.
Ta det här som en övning i baklängesläsning! Det är banderoller från Ung Vänster, Vänsterpartiets ungdomsförbund. Där vågar man köra med parollen ”Krig mellan klasser / Fred mellan folk”. Undrar vad V:s numera väldigt sossiga ledning säger om det? Visserligen är klassperspektivet klart även vad det gäller NATO-frågan, striderna i Ukraina etc., men det kan ju vara en obekväm ståndpunkt om man sitter i Riksdagen och belägras av rabiata borgare.
Ungdomen är framtiden, och även Kommunistiska partiets ungdomar hade en banderoll. I det här fallet tror jag inte det kan befaras någon större åsiktsskillnad mellan ungdomar och partiledning.
Björnbrum 