Månad: januari 2023

Det vet vi redan

(Klipp från SvD 31/1 2023)

Alltså, SvD tillhör den så kallade ‘huvudströmmen’ i media. Vi som tittar utanför den där strömmen blir inte så överraskad. Vi har redan i förra året sett rapporter om det, där det uttalas mycket klart: inte bara Ukraina har brist på vapen, det här kriget tömmer också förråden i NATO. Den part som inte har brister (trots vad ‘huvudströmmen’ har proklamerat nästan sedan striderna började) är Ryssland. Ryssland har fyllda arsenaler, Ryssland har industrikapacitet för att se till att fronten får vad den behöver. NATO har inte det. Man kan dra slutsatsen att om det skulle bli ett storkrig med konventionella vapen mellan Ryssland och NATO skulle NATO förmodligen förlora stort. Ryssarna vill avväpna Ukraina, men det kanske blir avväpning av NATO, eller åtminstone somliga NATO-stater, medan man ännu håller på. Och om nu USA vill ha ett krig med Kina blir det besvärligt om arsenalerna inte är välfyllda.

Pinsamt för NATO, och särskilt USA, är att man måste dra runt i världen och försöka tigga vapen. Det finns en del rysktillverkad material i latinamerikanska stater, vapen vars handhavande som Kievtrupperna bör vara bekanta med, men de staterna föredrar att vara neutrala och vill inte överlämna något till Ukraina.

Lärdomar av detta: läs bra alternativa media som står utanför den stora västliga propagandamegafonen så behöver man inte vänta månader på att få veta intressanta fakta. Bara ett exempel från idag, när Moon of Alabama skriver om hur NATO-stater tömmer sina förråd, och därmed hjälper Ryssland med demilitariseringen av väst.

***

Ytterligare några reflexioner:

Om Sverige och Finland känner sig hotade av Ryssland, är det då logiskt att ta av små resurser (kanoner, pansrade fordon etc.) och skicka iväg till Ukraina där de förmodligen kommer att förvandlas till skrot?

Uppenbarligen är Turkiet en besvärlig kamrat i NATO, men finns det farliga sådana i närheten, sådana som kan dra oss in i riktigt otäcka situationer? Några exempel:

Polen och Litauen blockerar Kaliningrad med sjö- och flygstridskrafter. Ryssarna går in med alla vapenslag för att bryta blockaden.

Lettland inleder pogromliknande aktioner mot den stora ryska minoriteten. Ryssland skickar trupper för att stoppa övergreppen(R2P).

Estland får för sig att blockera rysk sjötrafik i Finska viken. Med tanke på Estlands militära resurser är det inget man klarar av på egen hand, så det kan vara det minsta hotet.

I alla dessa, och liknande exempel, kan man undra: vad kommer de svenska myndigheterna att göra om NATO skickar en order att vi måste hjälpa balterna? Har regeringen mod att säga nej? Eller åtminstone säga ja, men då med förbehållet att det kommer att ta två-tre år för oss att få fram resurserna?

***

En annan icke-huvudströmsblogg är Awful Avalanche. Den har sin egen profil. De senaste dagarna har den publicerat tre artiklar om gossar som tagit värvning i Wagnergruppen. (Länk till första artikeln, sedan är det bara att scrolla uppåt.) I stället för att sitta inburade för diverse brott får de benådning, uniform och vapen, och drar ut i kamp. Det är ju bättre det än att de driver en knarkfabrik hemma, eller maniskt stjäl bilar, men man blir väl alltid lite betänksam när brottsligt sinnade personer får militär utbildning. Det är ju inte säkert de uppskattar det tråkiga civila livet när tjänstgöringen är över, utan måste liva upp det på något sätt.

Var är ”de stora pilarna”?

Den speciella operationen i Ukraina tar lite väl mycket tid när man sitter och läser diverse mer eller mindre välorienterade nätsidor för att försöka på grepp på vad som händer. Det finns ju faktiskt andra, fredligare, ting som är mer intressant att studera.

Men det finns ju ändå pressande aktuella frågor att försöka besvara. Exempelvis: var är ”de stora pilarna?”

Ovan har vi exempel på ”stora pilar”, nämligen hur tyskarna tänkte sig att deras arméer skulle slå ut Frankrike 1914 (se också not angående Frankrike längst ner i detta inlägg). Schlieffenplanen kallades alltså detta ”pilande”.

Idag är det inte Frankrike, men Ukraina, det handlar om. Ryssland har fört in nya stora styrkor och mer material. De som fortfarande hävdar att ”kriget går dåligt” får allt svårare att förklara sig, alltmedan de ryska styrkorna pressar på i öst och syd, och kanske i norr. Men det är ändå något ganska diskret över det hela: städer omringas, samhällen erövras, kontaktlinjen (fronten) flyttas fram litegrann här och där – men var är den stora smockan!?

”Den stora smockan” är givetvis att general Gerasimov trycker på en knapp någonstans, och så rullar de ryska pansarkolonnerna i enorma formationer mot Kiev, Odessa, Kharkov, eller vad nu generalen önskar. Och därmed kan man följa dem på kartan genom att se hur de stora pilarna väller fram över slätterna som på kartan ovan. Så gick det ju till även 1940, när generalerna hette sådant som Rommel eller Guderian.

Men nu är det annorlunda. Varför? – Här vill jag slippa förklara så mycket själv, utan kan i stället hänvisa till en ganska ny plats på nätet som verkar ha kompetenta analytiker: Black Mountain Analysis. Vad jag förstår är det ryssar som står för den här sajten, och det kan ju bland annat innebära att de begriper vad ryska krigsmakten håller på med. Angående den stora förväntade offensiven säger de:

Black Mountain Analysis hereby declares, in our own definition, that the big Russian offensive has already started. It has started precisely at the day when General Gerasimov took over the command.

Och då blir det ju som jag gissade i början: det blir ofta ganska små steg framåt, ibland stora slag som vid Soledar och Bakhmut, men inga jättelika genombrott. Läs förslagsvis den här artikeln där detta diskuteras.

Jag kan ju ändå avslöja att med dagens spanings- och underrättelseteknik kan man inte bygga upp jättestora angreppsstyrkor utan att de märks, utan det är bättre att koncentrera sig för smärre genombrott lokalt. Om det går bra, och motståndaren kollapsar, kan det eventuellt leda till att de stora pansararméerna väller ut på slätterna i riktning västerut.

Slagen i Donbass kanske leder till en sådan situation, men det vet vi inte ännu. Och det ryska överkommandot är bra på att dölja sina planer. – Och kanske de har andra idéer också: att sätta in flottan, eller göra stora luftlandsättningar bakom fiendens linjer.

Det finns bara en sak att göra: vänta och se vad som händer. Man kan kanske generellt säga att Kiev och dess uppbackar gör mycket för syns skull (”optics” säger en del kritiker av detta), medan ryssarna struntar i ytan och billiga propagandaknep och mer går på djupet och får saker verkligen gjorda.

***

Not: Jag tog raskt en karta från Wikipedia utan att granska den särskilt noga. Jag ville ju bara ha en karta med tydliga pilar. Men nu när den är uppladdad upptäcker jag att den är vietnamesisk! Frankrike får heta Phap. Påminner mig om att Vietnams store patriot Ho Chi-minh tillbringade en tid i Frankrike och kom där i kontakt med franska socialister och kommunister (och var med om att grunda det franska kommunistpartiet). De gillade inte att han använde pseudonymen Nguyen O Phap (”Nguyen som hatar fransmän”) när han skrev artiklar om våldet i kolonierna. –

Varorna leverade! Hurra!

Här är ett klipp från SvD:s nyhetsbrev 22 januari detta år:

När det handlar om ”affärer” kan varorna vara vad som helst, även människoliv. Sådan är kapitalismen. Varorna här är alltså små ukrainska barn som säljs till västerlänningar för att barnens riktiga mödrar skall tjäna en hacka, barnlösa västerlänningar fixar en familj, och den förmodligen största förtjänsten går till företagen som arrangerar dessa transaktioner.

”Kapitalstarka kunder, mutor och människosmugglare …” hur låter det? – Jag får en känsla av sjaskig kriminalitet, men mina etiska normer kanske är lite föråldrade för att passa in hos en liberal högre medelklass och dess leverantörer, vare sig det gäller kokain eller små barn vars framtida öden man kan fundera över. ”Varorna” kan naturligtvis inte höras i ärendet förrän det kanske är för sent.

På tal om förintelsens minnesdag

Jag har inte hört några nyhetssändningar idag som nämner denna minnesdag. Tidigare år har det nog mest sagts att det handlar om när Auschwitz-Birkenau befriades, men inte av vem. Något år meddelade en nyhetsuppläsare att det var ”allierade trupper” som stod för räddningen av fångarna. Men inte vilka ”allierade”. Det är tydligen känsligt att säga att Sovjet och Röda armén gjort något bra, även om ju Sovjet var den viktigaste parten av de allierade under kriget i Europa. Jag noterar dock att SvD idag har en faktaruta som faktiskt talar om vem som befriade Auschwitz. Alltid något.

Lite bilder från Rojavademonstrationen

Var en stund på Norra Bantorget i Stockholm och tittade på Rojavakommittéernas demonstration. Det är ju alldeles bredvid LO:s högkvarter. Kanske någon fackpamp tittade ut över torget och undrade varför folk bråkar därnere? – Här följer ett bildspel.

Hoppas turkarna blir ännu surare.

Många kurdiska flaggor var det. Fast jag undrar om parollen ”We are all PKK” är helt smart.

Misströstan&missmod?

Sverige skall leverera några kanoner till Ukraina. Någon gång. Jag kanske fultolkar det här, men det har kanske en nyans av att ”om vi drar ut på saken ett tag kanske Ukraina är nedkämpat och inte behöver några kanoner från oss”.

(SvD frågar, publicerat 20/1 23🙂 När kan den första Archerpjäsen öppna eld i Ukraina?
(Den evige Paasikivi svarar:) – Det är svårt att bedöma om man skulle hinna med att få det på plats innan en eventuell rysk våroffensiv. Men senare under året borde absolut vara möjligt.

Det är nog fultolkat av mig, men låter det orimligt? Det kanske är riskablare att skicka vapen till Rysslands fiender idag än vad vapenhjälpen till Finland var 1939/40. Då fick Sovjet koncentrera sig nästan helt på problemet med Tyskland i stället för att överväga att ge Sverige en snyting som tack för senast. Finns det någon sådan distraktion idag? – Då kan man ju hoppas på att den ‘speciella militära operationen’ är avslutad innan det blir ”senare under året”.

Och att det inte blir någon ‘game changer’ hävdar en militärgubbe i SvD 20/1-23.

Nä, det har väl varit lite väl många spelförändrare under det gångna året. Det finns åtminstone två viktiga observationer att göra här: dels får den ryska militären viktiga erfarenheter i att bekämpa västlig utrustning, dels får ukrainska korrupta militärer och tjänstemän chans att stjäla utrustningar och sälja dem för egen förtjänst. De skulle nog glatt sälja en Archer-kanon till högstbjudande också. Och det sista är ju ett viktigt skäl för att inte låta svenska resurser åka ner i det svarta ukrainska hålet.

Frågan om eventuell rysk våroffensiv torde orsaka vånda hos många som ser bakom den vansinniga pro-kievpropagandan. Som bekant har Ryssland gjort ett rejält genombrott i Donbass, i Soledar. Grannstaden Bakhmut (eller Artymovsk) står på tur, möjligen först genom att inringas och isoleras. Därmed skulle stora ukrainska styrkor bli inneslutna, med små möjligheter att smita undan.

Nu såg jag att en liknande situation kan uppstå längre norrut, vid en stad som heter Siversk (eller Seversk). Där finns också stora styrkor koncentrerade. Det fina ur rysk synpunkt kan vara att Kievs ledare vägrar att gå med på militärens begäran om att dra sig tillbaka från Bakhmut och Seversk till positioner som kan vara lättare att försvara. Det militärt vettiga får vika för politiska överväganden. Och det betyder att ryssarna får goda möjligheter att mala sönder stora bitar av motståndarens trupper i några geografiskt begränsade operationer, där de stackars ukrainarna står i positioner som är hopplösa att försvara och där man inte får någon hjälp utifrån.

Notera att Ryssland inte har satt in de mobiliserade trupperna i någon större omfattning ännu. Markstriderna har mest utkämpats av allierade förband (Wagner, tjetjener, milis från Donetsk och Lugansk). ”Ni har inte sett något än” har jag för mig att Putin sa på ett tidigt stadium av operation Z. Snart kanske vi får se, och det torde göra att humöret går i botten hos många. De framgångar som Kiev påstods ha haft i höstas visade sig vara bedrägliga, och möjligen var de smart utformade fällor, utplacerade av kluriga ryssar.

Jag tänkte att ett par mini-Stalingrad i Donbass skulle orsaka rätt mycket missmod och misströstan, men också göra att alla vapenleverantörer till Kiev blir ännu seeeeegare att få iväg någon hårdvara till Zelenskijs gäng. De måste visa upp framgångar för att framgångsrikt kunna tigga pengar och vapen. När korthuset faller ihop blir det svårt att fortsätta med det.

Dålig prognos, som sagt

Jag tror jag tidigare har hävdat att om man blir utnämnd till ”världens äldste man/kvinna” så har man rätt dåliga framtidsutsikter. Och nu verkar det som om jag får rätt igen: Förra äldsta kvinnan var en japanska som hann bli 119 år, men så försvann hon från jordelivet och ersattes i stället av en fransk nunna. Men nu har även fransyskan avgått, och detta till och med en månad innan hon fyllde 119. Nåja, hon var ju född 1904 och har ändå hört och sett en hel del under sitt liv.

Nu skall väl någon ny stackare släpas fram som ”världens äldste …”

Tillägg:

En ‘bättrevetare’ måste naturligtvis påpeka att ”världens äldsta människa” naturligtvis måste leva!

Monroedoktrinen på väg ut?

Jag minns att somliga USApolitiker fick hysteriska utbrott när ett gammalt iranskt krigsfartyg (byggt 1965, gjorde en långtur upp i Atlanten) seglade förbi USA för bara några år sedan. Undrar om besättningen stod och räckte lång näsa i riktning mot det amerikanska fastlandet?

Hur som helst, de alltid hysteriska USAmerikanerna får något nytt att hetsa upp sig över, kolla det här:

In a first, Iran to establish military presence in Panama Canal

Artikeln hittar man här, på en sajt som ser ut som iransk engelskspråkig nyhetsbyrå på nätet. Senare i år, uppges det, kommer iransk ”militär närvaro” att upprättas i Panama. Sammanhanget i övrigt är rätt klart: Iran och Venezuela har goda förbindelser, och rutten för tankfartyg mellan de två länderna kan bland annat gå via Panama.

Undrar vad USA gör i det läget? För inte så länge sedan läste jag något (minns inte var) om att sydamerikaner allt högre kräver att USA skrotar Monroedoktrinen. Det verkar som de allt mer vill in i den multipolära världen, där de kan sköta sina egna angelägenheter utan att den store busen i norr ständigt lägger sig i. Monroe-doktrinärerna kanske hittar på något nytt hyss, i stil med den nu pågående skakiga kuppen i Peru, men prognoserna för dem ser inte bra ut. Deras marionett Guaidó i Venezula avsattes av de egna, försöket till kupp i Trump-stil misslyckades i Brasilien, Colombia är inte vad det varit, mexikanske AMLO är uppnosig, etc. etc. Kanske tid att skrota Monroe och bli en god granne i stället? Eller tycker djupa staten i USA att ”vi skapade ju Panama genom en kupp när kanalen skulle byggas, så nu kanske vi kan arrangera en ny kupp för att få ut iranierna!”?

Länken till ovan citerade artikel hittade jag för övrigt i en läsarkommentar på alltid intressanta Naked Capitalism.

Världssamfundet?

Har sett den här bilden i lite olika versioner ganska länge nu. Egentligen ger den på grund av projektionen en överdriven bild av hur stort USA:s ‘världssamfund’ verkligen är. Med en korrekt projektion (en jordglob alltså) skulle proportionerna ändras rejält, och de nordliga områdena, som USA/Kanada och Skandinavien, skulle vara mycket mindre. Yta, jättelika befolkningar, naturresurser, tillväxtekonomier – där talar vi om den verkliga världen och dess opinioner. Asien, Afrika, Latinamerika. Men den finns knappt i dagens västockuperade mediabrus. Fast efter i dag kommer en morgondag, och då kan mycket se annorlunda ut.