Månad: februari 2024

Bågskytten bombad?

Det här är en väldigt suddig film. Påstås visa hur en svensk Archer-pjäs i Ukraina är på väg att förstöras. Intressant om det kommer bättre bilder och mer fakta i målet.

Annars är det väldigt glada miner i vissa X-flöden i och med att en USAmerikansk Abrams-tank uppges ha förstörts. Där finns det bättre filmer på nätet tror jag. Är dock ingen expert på förstörande av stridsvagnar, så experterna får tala om hur det ligger till. Såväl Archer som Abrams skulle tillhöra den flora av ”game changers” och ”wunderwaffen” som skulle vända krigslyckan för Kiev, men inget ”gamewunder” klarar sig om det utsätts för rejäl beskjutning.

Nu skall det skickas svenska stridsbåtar till Kievregimen också. Ett nytt ”gamenchanging wunderwaffen”, eller ett magplask i Dnepr?

Den löjliga propagandan

Här följer ett klipp från Mikael Valterssons X-Twitter. Det råkar sammanfalla rätt mycket med en sak jag tänkte skriva ner, angående propaganda:

I nearly felt physically sick, listening on this ”expert” it must be prejudice that distorts reality for him. Russians are worthless, that’s why Russia has no chance against Ukraine. The most peculiar thing is that many Russia bashing western experts both belittle Russia and at the same time try to scare people with Russia.

How stupid do they think we are. How can starving, drunk and shovel wielding Russian soldiers on the brink of collapse, at the same time be on the verge of reaching the English Channel if they aren’t stopped now. Can’t Europe, with four times Russias population and with a more than ten times larger economy, defend itself from the Russian shovel army, then Europe truly is doomed.

You can’t have it both ways, either Russia is weak and no threat or strong and a real threat, but it’s definitely not weak AND a threat.

Jag hade vad jag minns inte hört talas om Valtersson innan Alexander Mercouris nämnde honom i en av sina kvällspredikningar. Sedan har det blivit flera omnämnanden: Mercouris betraktar uppenbarligen Valtersson som en pålitlig observatör av slagfälten i Ukraina. Antagligen är många ointresserade av det eftersom Valtersson tidigare haft jobb för sverigedemokraterna. Men då är man mindre intresserad av fakta och mer inriktad på positioneringar av godhet. ‘Godhet’ drar då mot känslomässigt trams med svaga faktaunderlag. Men om Valtersson är mer träffsäker i sina bedömningar än vissa andra, vem skall man lyssna på? Stormedias ‘experter’?

Att ha två eller flera tankar i huvudet samtidigt kan tyda på god analytisk förmåga: man kan låta olika fakta gnuggas mot varandra och få nya insikter, förstå olika saker bättre. Men om man struntar i motsättningarna i tankeröran och i stället vräker ut allt som någon sorts sanning utan att förklara motsättningarna, då kan det bli konstigt. Det är ungefär det som Valtersson pekar på ovan. Antar att kvalitetssäkrad sanning inte är så viktig för propagandisterna, bara de kan skrämma folk eller lura dem att göra något farligt. Ungefär så här tänker jag det hela:

Fienden är så farlig och lömsk att han kommer att angripa oss, vad vi än gör, han kommer att utplåna oss!

Men …

Fiendens soldater är efterblivna bönder som flyr så fort vi skjuter på dom, hans tanks är hopspikade av plywood, vi fixar det här lätt och våra trupper är hemma till jul

Nu har vi lämnat stadiet ”Ukraina vinner och Ryssland är utmattat” till stadiet ”Ryssland struntar i att NATO har tre medlemmar med kärnvapen och kommer bara att marschera över gränsen när Ukraina är besegrat”. Någon förklaring till att den nyss så svaga ryska makten (minns ni hur ”kriget går dåååååligt för Ryssland”, det som gällde 2022 ungefär?) plötsligt blivit stark nog att kunna marschera rakt igenom Europa utan några större problem – den förklaringen får vi nog vänta på. ‘Experterna’ kanske sitter och grunnar på någon förklaring ..?

***

När man nu diskuterar korkad propaganda, hur var det med tvättmaskinerna, alltså att ryska soldater påstods plundra tvättmaskiner på mikrokretsar att använda i trasiga pansarfordon? Är det bara ett dumt ukro-påhitt så kan vi glömma det, men om det fungerar så är väl ryssarna snarast smarta? Och frågan kan skickas vidare på hemmaplan: om man kan reparera pansarvagnar på det sättet så undrar jag om det går med de svenska fordonen också. Eller kan vi misstänka att endast specialkomponenter kan användas? Enligt vad jag läste om hos den nu tyvärr tystnade bloggaren The Saker så skiljer sig de ryska respektive filosofierna angående krigsmaterial mycket från hur man ser på det i väst. Ryssarna vill ha material som kan repareras i fält och försöker därmed få likartade komponenter i olika typer av fordon exempelvis. Behövs en skruv i en pansarvagn kanske man kan plocka den från en lastbil. I väst gäller att skruven är unik för just en användning och går inte att lyftas över från bilen till pansaret. (Minns inte om det var exakt vad The Saker skrev, men det var andemeningen – krigsmaterial byggs för fronten, inte för vinstjagande företag.)

Den svenska (splitterbomb)stålet biter?

Här är en rolig (?) teckning av den oförliknerlige Max Gustafson som jag hittade på nätet häromdagen:

En rysk militär förklarar för en annan rysk militär att tänkandet i Sverige inte alltid är så smart.

På tal om ”inte så smart” så återfanns följande rubrik i SvD idag:

I artikeln får vi veta lite mer.

Det är i samarbete med det amerikanska Boeing, världens näst största leverantör av försvarsmaterial, som försvarskoncernen Saab har utvecklat GLSDB (Ground Launched Small Diameter Bomb).

Den cirka två meter långa roboten väger cirka 270 kilo, varav stridsspetsen utgör 93 kilo, fylld med 16 kilo lågkänslig ammunition som kulor och splitter.

Det där med ”kulor och splitter” låter intressant. Det är alltså någon sorts splitterbomb som skickas iväg. Mot vad? Med tanke på hur Kievregimen resonerar så borde väl ”mjuka” mål ligga nära till hands, med andra ord att man skickar splitterbomber mot städer och samhällen som inte har någon större militär verksamhet och bra luftvärn, men som kan vara fulla med oskyddade civila.

Undrar hur Moskva ser på det här? När den ‘speciella militära operationen’ är över, kommer man att glömma de svenska insatserna på fiendens sida? Är det så smart att slå på stora trumman för att vi (eller rättare: våra politiker och affärsgubbar) håller på med det här?

Ryssland – där är det tillväxt!

(Detta är ett klipp från SvD:s ekonomibilaga 5/2 2024.)

För den som tagit till sig vad informerade personer (Mercouris och Martyanov exempelvis) berättat för länge sedan är detta ingen nyhet. Den ryska ekonomin växer trots ”västs” mördande sanktioner. Men i gammelmedia tar det tid. Där är man fjättrade till ”västs” propagandaberättelse. Och det är ju värre: ”väst” har svåra problem med sina egna ekonomier. Dålig tillväxt, inflation, branscher som mår illa, kraschar eller flyr, störd råvaruförsörjning, med mera – det ser inte bra ut.

Man kanske inte skall dra liknelserna för långt, men lite påminner detta om 1930-talet. Medan de gamla industristaterna kippade efter andan under den stora depressionen byggde Sovjetunionen upp sin industri med rasande fart. På den tiden var rykande fabriksskorstenar symbol för industriell utveckling (inte för nedsmustning), och det var mer kraft i den sovjetiska än västliga skorstenen. Där fanns det inga massarméer av arbetslösa. Det noterades runt om i världen.

Den industriella utvecklingen i Sovjet skapade också förutsättningarna för att krossa den tyska aggressionen och hela det nazistiska bygget. Kanske stridsvagn T34 är den stora symbolen just för detta.

Här har vi alltså två orsaker för ”väst” att hata Sovjetunionen: dels att de elaka ryssarna var bättre på ekonomiskt uppbyggnad, dels att de slog ut Tyskland och därmed räddade skinnet på ”väst”. – I något sammanhang skrev Strindberg om hur den som räddas ur en knipa kan hata sin välgörare. Minns dåligt sammanhanget, men det är väl så att man blir moraliskt skyldig på något sätt, att tacksamheten upplevs som väldigt otrevlig och en belastning. Kanske extra otrevligt om man själv är klandervärd på något sätt.

Idag kanske Ryssland inte har gjort något för ”väst” som kan jämföras med Sovjet under andra världskriget, men att landets ekonomi som blomstrar trots ”sanktionerna från helvetet” måste ändå plåga herrarna i London, Berlin, Paris, etc. De framstår som klåpare som har väldigt svårt att göra något rätt.

Och, en tanke: kanske den ryska utveckling är en sorts gåva till länderna i ”väst”, detta genom att visa att det finns alternativ till klåparväldet.

Det finns för övrigt andra möjliga paralleller mellan nu och då. Den ryska revolutionen var i början västligt inriktad. Bolsjevikerna hoppades på draghjälp från västra Europa. Men när detta misslyckades vände de sig mot syd och öst, Kina, Indien, kolonier och halvkolonier. Och något liknande händer i vår tid. Världen har ju utvecklats sedan den ryska revolutionen, så idag kan Ryssland vända sig till utvecklade stater och få stort utbyte av det. Tänk bara att kunna samarbeta med Kina, ‘världens verkstad’! Tyskarna straffar ut sig med sin ekonomiska krigföring mot Ryssland, men ersätts mer än väl av Kina. Och även i sämre utvecklade stater, formellt självständiga men utpressade på sina tillgångar av de gamla kolonialisterna, är skräddarna sysselsatta med att göra ryska flaggor så att folkmassorna har något att visa upp under demonstrationerna. Ut med Macron, in med Putin!

Det är ”the West against the Rest”. ”Väst” är en samling gamla industristater och imperialister/kolonialister, ledda av USA, som håller på att förlora greppet. Och ”resten” är det absoluta flertalet av människor på denna planet. Ryssland är ledande i flertalet, och där utvecklas en enorm kraft som ”väst” inte kan ignorera längre, inte slå ner och betvinga, möjligen maktlöst kasta skit på och ljuga om. Trenden är ändå klar. Det är inte säkert att Ryssland kommer att rädda den ”väst” som håller på att krascha sig själv ekonomiskt, kulturellt, militärt.

Blir det allvar av detta?

Det har ju kommit på tapeten att Sverige skall blanda sig i kampen om seglationen i Röda havet. (”Sjöfarten” är väl rättare att säga, det går väl inte många segelfartyg genom Bab el Mandeb numera.) Skulle verkligen svenska flottan våga sig på att korsa svärd med jemeniterna, några av världens tuffaste krigare? Med tanke på hutiernas innehav av kraftigt raketbatteri så handlar det ju inte bara om att slåss med sandal-killar med kalashnikovs. Eller som det var tidigare när svenska marinen var därnere, att jaga somaliska pirater med lätta vapen (och sandaler antar jag) som forsade runt i gummibåtar. Nå, vi får se.

Just det. Hittade den här bilden hos högern på Motpol, som i sin tur nog har plockat upp den från annat håll. Men den riktar uppmärsamheten på det uppenbara: vilken anledning har Sverige att riskera våra knappa militära resurser i arabiska farvatten? På vilket sätt tjänar detta Sverige? – Sverige, vad då Sverige? Vi ska ju vara raskaste springgossen och bäste elev i klassen när farbror Amäärika och tant EU ropar!

Hutierna har förklarat att det bara är fartyg som går till, eller ägs av israeler, som är deras primära mål. Och detta på grund av massakern i Gaza. Det är bara att avsluta massakern så kan hutierna sluta störa fartygstrafiken.

Men nu har vi något som är på närmre håll, och betydligt farligare än till och med arga jemeniter. Hos skribenten Simplicius the Thinker plockade jag upp något intressant och oroväckande idag. De brittiska tokskallarna försöker dra ihop en NATO-expedition till Ukraina. Bakgrunden är det troliga förmodade sammanbrottet för Kiev-regimen. Då gäller det att få in ett fotfäste åtminstone i västra Ukraina med hjälp av NATO-styrkor. Vissa saker i följande citat låter lite underliga, men att engelsmännen skulle kunna hitta på något i den här stilen är inte otroligt. Frågan är hur mycket insatser de själva mäktar med: deras krigsmakt är inte så stor numera, drygt 70 000 man tror jag.

The United Kingdom has offered its NATO allies to consider sending an alliance expeditionary force to Ukraine, an informed source told RIA Novosti.

”Due to the unfavorable development of events in the Ukrainian theater of operations (Theater of Operations) for Kiev, Britain suggested that NATO allies consider sending an alliance expeditionary force to Ukraine, as well as establishing a no — fly zone over the territory controlled by the Kiev authorities, and increasing the supply of weapons and equipment to the Armed Forces of Ukraine,” the source said. …

Nevertheless, the British side expects that with a significant weakening of the Armed Forces of Ukraine and the successful advance of the Russian army deep into the territory of the former Soviet republic, the allies will approve the initiative, the source said.

He clarified that the kingdom offers to secretly transfer large highly maneuverable NATO forces to Ukraine from the border areas of Romania and Poland to occupy defensive lines along the right bank of the Dnieper.

Man får vänta och se hur många som verkligen sväljer det brittiska ”erbjudandet” i ett läge där Kievregimen är på väg att rasa samman och ryska trupper obevekligt pressar på. Vi kan väl glömma pratet om hur ”dåligt” det går för ryska armén? Dessutom skickar ju NATO-stater redan in en massa militärer i Ukraina, fast under andra etiketter än som just NATO-soldater. Nyligen likviderades ju en massa fransoser.

Men om en officiell NATO-kår till Ukraina blir verklighet, vad säger svenska regeringen då? Vare sig Sverige är medlem eller inte, betyder det att det inte längre går att förneka att vårt land är i krig med Ryssland. Var det verkligen så NATO-anhängarna ville ha det, eller måste man göra någon desperat reträtt och undanflykt?