Gabon är ju inte ett land som figurerar i nyhetsflödet så ofta. Men nu, till slut, har regeringen fallit i en militärkupp. Det verkar inte ha gått någon nöd på gamle president Bongo som har satt i årtionden, eller hans son som efterträdde gamle pappa 2009. Se här:
Gabon's former President Omar Bongo had 70 bank accounts, 39 apartments, 2 Ferraris, 6 Mercedes Benz cars, 3 Porsches and a Bugatti in France.
Klanen Bongo kanske kan gå i exil och ägna den nya fritiden åt att spela på bongotrummor? Just nu verkar det oklart vad den nya militärjuntan vill (förutom att bli av med Bongo-gänget som styrt sedan 1967!), men befolkningen verkar vara med på noterna:
Local residents joyfully greet the military in Gabon, who last night staged a military coup in the country. pic.twitter.com/kCEhFywTXI
”Historiskt ras för bostadsbyggandet” skriver SvD idag, 25/8 2023. Vari ligger problemet?
I ekonomi kan man diskutera två förhållanden: De som efterfrågar (alltså har råd att köpa) någonting. Samt de som har behov av någonting, men inte har råd. Och nu gäller det bostäder. Vi kan säga att det som det finns behov av är ett rimligt boende. Detta är oberoende av den allmänna konjunkturen och den privata ekonomin. Men efterfrågan viker.
Nu skriver SvD att det är räntan och inflationen som ligger bakom det kraftigt minskande byggandet. Det gör att den som tänkte sig köpa en bostadsrätt får tänka en gång till: kommer det här att gå ihop med min privatekonomi? Och då kommer man fram till att svaret är nej! Och då minskar byggandet eftersom efterfrågan sjunker. Följden av detta blir problem för byggföretag, människor blir arbetslösa, resurser står oanvända.
Är det vettigt? Det finns ju ett stort behov av nya bostäder! Enligt kapitalets logik är det vettigt. Vinsten styr de enskilda företagens agerande. Behov utan efterfrågan är ointressant. Vinsten sjunker och bolagen slutar bygga.
Måste man vika sig för den sortens logik? Hade vi haft en socialistisk rörelse av format i det här landet skulle den kunna ställa till ett sjuhelsikes liv i bostadsfrågan och säga emot!
Om resurser som behövs för samhällets bästa ligger oanvända för att enskilda företag kräver vinster som konsumenterna inte har råd med, så kan samhället (stat, kommuner och andra hel- eller halvofficiella organ) ta hand om byggandet. Det blir då inte privata intressen som styr och bestämmer, utan det stora samhälleliga intresset. Och då går det ju att bygga billiga och bra hyreslägenheter (i stället för bostadsrätter för ”ett kundsegment som är berett att betala lite mer …” som någon uttryckte det).
Eventuellt skulle man kanske kunna införa någon sorts vanhävdsparagraf som bestämmer att oanvända och viktiga resurser som är låsta privat skulle tvångsvis kunna överföras till aktiva användare. Det är ingen ny tanke för mig, jag skrev om det redan 2008! Men en vänster som nu är mer intresserad av att skicka resurser till det ukrainska slukhålet än att ta hand om Sverige, är en sådan politik inte mycket att hoppas på.
Kan det möjligen vara ett frågetecken för Argentinas medlemskap i BRICS om den där liberalextremisten (minns inte namnet) råkar vinna nästa presidentval? Men frånsett från det så betyder dessa möjliga nya medlemmar i BRICS att världen tar ytterligare steg mot den ‘multipolaritet’ som många eftersträvar. Vinden blåser lite hit och dit, men huvudriktningen går BRICS väg. Det är ju många stater som har företrädare på BRICS-mötet i Sydafrika nu och som kan tänkas vara kandidater i framtiden.
Det skall bli intressant att följa utvecklingen. Inte bara vilka nya medlemmar som kommer, utan också vilka åtgärder som gruppen kan tänkas vidta för att öka sina förbindelser (och därmed göra sig mer oberoende av den stora hegemonen i väst). Kommer stormakterna i BRICS klara av att trots en del motsättningar (som mellan Indien och Kina) föra en någorlunda samordnad politik? Kommer de mindre medlemmarna att känna sig likvärdiga med de stora? Hur blir samarbetet mellan stater som är väldigt olika? Hur aktivt kommer gamla ”väst” att försöka sabotera samarbetet? Kan man bygga ekonomiska relationer (en egen valuta, eller något som fungerar som en egen valuta) som är okänsliga för påtryckningar från hegemonen? Finns det andra saker, som exempelvis ett reformerat FN, i framtiden?
Hittade den här intressanta sammanställningen. Vilka stater handlade mest med Kina respektive USA år 2000? Vilka förändringar har skett till 2022?
Tydligen kommer detta från engelska The Economist som har använt data från IMF:s handelsstatistik.
Om man bara ser till den stora trenden så blir ju världshandeln allt mer ‘kinesisk’. Kanske inte så konstigt om man tänker att världens industrimakt nummer ett är Kina. USA var etta några årtionden efter andra världskriget, men sedan har det gått utför. Övriga delar av världen utvecklar sina ekonomier medan USA av vinstskäl skickade mycket av sin produktion till … just det, Kina! Nu försöker man genom sanktioner slå undan benen på vad man trodde var en för evigt underdånig underleverantör.
Det går väl si och så med det. Om vi tar lite detaljer från kartorna så var det bara det nog inte så ekonomiskt stora Paraguay i Sydamerika som handlade mer med Kina än USA år 2000. Idag är större delen av kontinenten rödfärgad, med undantagen Ecuador och Colombia. Men de kanske rycker upp sig de också. Det finns en blå fläck till, jag antar att det är franska Guyana.
Kina hade en hygglig påverkan på Afrika redan år 2000. Men år 2020 är inflytandet överväldigande över hela kontinenten. Jag skymtar bara ett originellt undantag: en liten fläck som jag tror är Guinea-Bissau handlade mer med Kina än med USA år 2000. År 2020 har inriktningen av handeln slagit om, och Guinea-Bissau är det enda landet som handlar mer med USA än med Kina.
I Asien verkar enda fläcken med övervägande handel med USA 2020 vara Israel och Jordanien, annars är det Kina som gäller. Och det är ju i Asien som folk, utveckling och resurser finns. Europa är kanske inte så mycket att prata om numera i dessa avseenden.
Skulle man titta mer detaljerat, land för land, kanske bilden skulle nyanseras en del. Om landet X utrikeshandel med USA är 12% av totalen, medan utrikeshandeln med Kina är 13% av totala handeln, kommer det att bli rött på kartan. Men det är den stora globala tendensen som är intressant på sikt. Vad vill man köpa från USA numera, förresten?
PS. Färskt inlägg från våra leverantörer i Kina:
China and EU are each other's main trading partner, with rapid growth in the trade of lithium batteries, electric vehicles, photovoltaic modules, and other green products. https://t.co/EmUmH3NkXspic.twitter.com/Xw5wi612Q3
Hittade den här listan på stater som gärna vill komma med i BRICS. En rätt blandad samling geografiskt, politiskt, ekonomiskt. Det lär krävas mycket diplomatisk finess för att hålla ihop en sådan samling. Och ett annat namn än BRICS lär fordras. Det kanske ändå är lättare än att organisera samarbetet vad det gäller handel med lokala valutor, en gemensam valuta och bank, etc. ‘Främmande makter’ lär sabotera så mycket det går.
En intressant artikel från Hindustan Times. Drygt 182 000 ukrainare har kommit till Storbritannien sedan den ‘speciella militära operationen’ startade 2022. Då trodde britterna att kriget skulle ta slut snart, och beviljade uppehållstillstånd på tre år till år 2025. Nu börjar en del tvivla på att striderna är slut då (och man kan väl anta att även om de är över kanske det inte finns så mycket Ukraina kvar att återvända till).
Blir de tvingade att åka hem? En massa människor är upprörda. Även i den här gruppen. Enligt reportaget vill de flesta stanna i Storbritannien. Det är knappast konstigt, med tanke på hur läget var i Ukraina redan tidigare, och det har ju bara blivit värre och värre. Möjligheten att Kievregimen helt faller samman bör inte uteslutas, och Europas fattigaste land blir ännu fattigare. Sedan Ukraina blev självständigt har befolkningen minskat, möjligheterna i livet finns på annat håll (och för manspersoner kan livet ta ett abrupt slut om man stannar i landet och slängs in i krigsmakten) – följaktligen är utvandring det rimliga alternativet. Ett åldrande Västeuropa kan ju också se en fördel i att få in unga ukrainare med hyfsad utbildning och relativ kulturell närhet.
Jag läste någonstans nyligen om en ung ukrainsk kille i Sverige. Han ville lära sig svenska så fort det gick, och stanna här. Inte förvånande. Vem vill bli dödad eller lemlästad i ett hopplöst krig?
NATO undviker Ryssland. En rysk teckning, vad jag kan se.
Texten säger: Detta är inget motangrepp. Det är en blodig krocktest. Undrar om det är en tysk Leopard som försetts med ukrainsk flagga och tyskt kors på tornet, och som nu brakar in i en orubblig rysk vägg. – Jo, den ukrainska kievregimens motoffensiv går ju si så där, milt sagt. Man har ju hittills, efter två månader, inte nått fram till de ryska linjerna som skulle ha genombrutits på några dygn från offensivens början.
En artikel i SvD av Izabella Rosengren lyfte, till min intresserade förvåning, klassaspekten i arkitektur i samband med hetare klimat. Ingressen frågar:
En kartläggning av temperaturskillnader i Sverige visar att fattiga områden är mer utsatta för värme. Värmeböljorna förväntas nu bli kraftigare – men reflekteras behovet av svalka i den samtida arkitekturen?
Och hur blir det så här? Om vi ser till Sverige, är det några områden som får lite för mycket (eller om vi säger: ohälsosamt mycket) av den goda värmen?
Nyligen gjorde SVT, med hjälp av satellitdata från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB), en kartläggning över vilka områden i Sverige som är varmast på somrarna. Resultatet: socioekonomiskt utsatta områden, det vill säga fattiga områden, är upp till två grader varmare än rika områden. Liknande amerikansk forskning har uppmätt skillnader på upp till sju grader.
Brist på växtlighet som skänker skugga och parker som svalkar är en del av förklaringen till temperaturskillnaden mellan fattiga och rika områden. En annan är att hårdgjorda ytor och byggnadsmaterial som glas och betong håller kvar värme, och närheten till hårt trafikerade bilvägar och industrier förvärrar situationen. SVT och MSB:s kartläggning har mätt yttemperaturer, men problemet handlar inte bara om utomhusmiljön: i fattiga områden är trångboddhet vanligare, vilket i sin tur genererar ytterligare värme.
Slutsats av detta:
Att leva ett drägligt liv under sommaren har med den globala uppvärmningen och allt hetare somrar således blivit en klassfråga.
För höga temperaturer är inte bra för människornas hälsa. Dessutom kan värmen göra dem aggressiva och otrevliga. Om man nu tänker sig en kombination av höga temperaturer, fattigdom, trångboddhet, (känslan av) social diskriminering och en del andra förhållanden så är det inte så konstigt att en förort då och då exploderar. Det kan den ju göra även om det inte är så varmt för tillfället. Men områden som är mindre dominerade av betong, asfalt, glas, stora vägar etc., kanske blir åtminstone lite trevligare att bo i. Att detta skulle den grundläggande klasskampen tvivlar jag dock på. Kampen om samhällets produktionsresultat sker oavsett klimat och väder.
Den här bilden tog jag första maj 1976 på Medborgarplatsen. Publicerades 27 juli 2017 i detta inlägg, där du får lite mer förklaringar och synpunkter med avseende på nutidens kommersialiserade pride-parader. Det har ju inte blivit mindre kommersiellt sedan 2017 heller.
Lite humor fanns det fortfarande på 70-talet. Notera parollen på plakatet till höger under banderollen – delvis dold, men jag tolkar det som en återanvändning av Maos paroll ”låt hundra blommor blomma”. Men nu står det förmodligen ”låt hundra fikusar blomma”.
Av någon anledning dyker indiska Hindustan Times ofta upp i mitt YouTube-flöde. En gammal tidning, 2024 kan den fira sin hundraårsdag. Den kör ut korta nyhetsposter om Ukraina varje dag. Kanske inte så märkliga, men dess rapportering torde återspegla de gamla positiva relationerna mellan Sovjet/Ryssland och Indien.
Hur som helst, här kan vi se hur Rysslands försvarsminister Sjojgu är i farten och inspekterar. (Sjojgu lär vara korrekt svensk transkribering av ryska Шойгу.) Bland annat dyker en ur svensk synpunkt kändis upp: ministern tittar bland annat på det infanteristridsfordon från Hägglunds i Örnsköldsvik som nyligen erövrats i ganska oskadat skick av ryska trupper vid fronten i norr i Ukraina. Den här vagnen påstås ju vara rätt bra. Kanske Sjojgu vill skicka en offertförfrågan till fabriken i Övik om han håller med om det?
***
PS. Här är Alexander Mercouris dagliga föreläsning. Efter en stund kommer han in på ämnet ‘svenskt infanteristridsfordon’. Efter att ha hört det undrar jag om Sjojgu verkligen kommer att vara så köpsugen på just den vagnen! Om länken fungerar så skall han börja prata om det på 50:15 ungefär.
Björnbrum 